Ända sedan sommarens fantastiska konserter under "Forever-young" konceptet och nu med ett nysläppt album har man sett fram emot att få se Lustans Lakejer live igen. Undertecknad som bevittnat massor av uppträdanden av bandet har tidigare alltid tyckt det slutat för tidigt och när man har en sådan låtskatt som Johan Kinde har så borde konserterna vara längre än cirka den timme bandet brukar ge oss. Denna gång hade vi blivit lovade två timmar med en paus emellan och vilken show vi skulle få vara med om!
"Det verkade så viktigt då" drog igång det hela med sitt fina intro och med att Kinde kunde göra entré som han brukar. Herr K var klädd i skinnjacka och under hade han en ljus randig tröja. De första sju låtarna var från det nya albumet, man saknade några som "En enda kyss" och kanske "Ung igen" som är en låt som växer. Ljudet var väldigt bra och perfekt mixat. Det skulle visa sig vara ännu viktigare för den sista delen av första set var låtar från det allra första albumet.
Det då nystartade skivbolaget Stranded records var kanske inte på topp när det albumet producerades där runt 1981 för originalljudet på plattan är rätt uselt. Men nu, nu fick vi höra låtarna i perfekt ljud och att dom var bra visste vi innan, men nu var de fem som kom från debutalbumet konsertens bästa! Världens bästa låt - "Begärets dunkla mål" var så bra att till och med min flickvän som egentligen inte är så stort fan av LL dansade saligt runt! Annars höjde sig "Image fatale" och "Nyhetens behag" kanske något mer än övriga sångerna i detta första setet. Man avslutade med en kanonversion av "Massans sorl" en låt som blir helt annorlunda och vansinnigt mycket bättre i rätt produktion.
Johan försäkrade oss i inledningen att han skulle börja med första set av de två så vi inte skulle bli så förvirrade. Men när just det setet var avslutat så såg man bara glada och nöjda ansikten hos publiken där nästa alla var i ens egen ålder. Man såg med stor spänning fram emot nästa halvlek!
Andra set startades i ett virvlande tempo. Nu kände man också mer igen Kindes klädval. Vit stjorta och elegant kaxigt uppknuten fluga. Stil, klass och tradition! "Rendez-vous i Rio" och "Man lever bara två gånger" från Uppdrag i Geneve albumet var bara så där klockrena! Det är låtar man alltid blir väldigt glad av! De följdes av "En främlings ögon" och fantastiska "Stilla Nätter". Den tidigare medlemmen Christer Hellman som trummade på första setets avslutande låtar fick ett bra mottagande och bandets nuvarande trummis gjorde gest för att visa sin respekt. Här i slutet så gjorde Tom Wolgers entré och publiken visade en enorm uppskattning. Troligen något som Wolgers såg ut att behöva.
"Paradisets portar" är en väldigt underskattad tryckare och avslutningens "Skuggan av ett tvivel" spelades i den bästa version undertecknad hört! Vi försökte klappa in pojkarna till ytterligare prestationer och kanske borde man bjudit på nått mer trots över två timmars uppträdande. Jag menar tillsammans bildar vi en enhet och vi skall vara generösa mot varandra. Hade man inget mer inrepat kunde man kört en avskalad variant av någon redan spelad låt.
Det totala betyget på konserten blir i alla fall sex på en femgradig skala. Jag hoppas kritikerna som skrev en massa smörja i tidningarna när de skulle recensera "Elixiralbumet" var där och såg denna hitparad (22 stycken odödliga klassiker)som världens bästa grupp genom tiderna gav oss!
Jag tog mig till Stockholm för att kolla in denna enorma konsert - nu kommer väl bandet snart till västkusten??? Lovar att där finns mängder av fans som förtjänar att få uppleva denna prestation igen av Johan Kinde och Lustans lakejer!
Foto: Per-Inge Mattsson (www.folka.se)
