Vansinne i hockeyn och annat våld

Ishockey är en märklig sport. Till skillnad mot att man inom fotbollen slåss på läktarna och utanför så gör man det på isen i ishockey. Om några slåss på läktaren tycker alla det är förfärligt, händer det på isen hyllas spelarna och är hjältar - ja, tjena!!

Tänk bara på Niklas Lasu som efter ha fått lite sparsamt med speltid levde upp i slutspelet och i matcherna mot Brynäs. De fick i säsongens elfte timma fatt i en defensiv kedja där Lasu hade en nyckelroll med sin fina speed. De skulle vara inne mot Brynäs bästa anfallare och ta dem ur matchen - vilket de gjorde väldigt bra. Lasu kom mer å mer in i det övriga spelet också fick allt mer istid. Då skall flanen börja slåss med en föredetting i Brynäs och fick således matchstraff. Brynäsaren som knappt slogs tillbaka alls, utan bara tog emot fick felaktigt också han matchstraff. Jacob Silfverberg som Lasu skulle plocka bort avgjorde sedan hela kvartsfinalfighten med Lasu i omklädningsrummet. Men Lasu hyllades för att han slogs - märkligt..

Eller den sekvensen tidigare på säsongen - när Sebastian Karlsson körde över Magnus Kahnberg, körde över - det var nästan mordförsök!! Kahnberg blev aldrig lika bra på isen igen den här säsongen och var väl borta en sisådär 20-25 matcher. Karlsson fick cirka fem matchers avstägning. Borde inte Karlsson som medvetet försökte skada - annars gör man inte så fula påhopp - också varit borta 20-25 matcher? Så länge Kanhberg var borta från spel - borde även Karlsson varit det?

Jämför det med handbollsspelare i RIK som slog ner en kille i GUIF (Eskilstuna)Han blev initialt avstängd resten av säsongen - tyvärr backade man från det straffet sedan så killen fick chansen att återkomma samma säsong men i slutet.

Stävjar man allt våld på plan med riktiga straff så försvinner dom. Samma sak med supportrar - har man betett sig illa på läktaren säg tre gånger - med att bete sig illa menar jag upplopp, bränder eller annat som är förbjudet som slagsmål eller kasta saker - då skall man stängas av i minst två år från att se matcher och när ens lag spelar så skall man visa upp sig på en polisstation varje gång. På så sätt får man ett kännbart straff och det kostar inte samhället något som tex fängelse gör.

Nästa sak att tänka igenom är uttalandet som AIK fotbolls supporterförenings ordförande gjorde häromsistens.

Swedbank skänker namnrätten till den nya nationalarenan i fotboll till antimobbningsorganisationen Friends. Black Armys ordförande Daniel Wilhelmsson är missnöjd med arenanamnet - ordvalet passar inte. -Vi är inte vänner med våra motståndare. Det kommer vi aldrig att vara heller, som supporter tycker jag att Friends låter väldigt fjantigt. Det här ger andra tillfälle att tracka oss. Friends in need och sånt. Det ska vara tufft att möta AIK. Det ska smaka skit i munnen. Som det varit på Råsunda, säger han till SVT

Detta när man i matchen mot Blåvitt häromdan satte eld på läktaren! Naturligtvis skall det vara tufft på plan när man spelar, men efter skall man vara kompisar. Jag menar så här hatet mellan lag är uttalat bland supportrar, jag är lite så också - jag gillar inte IFK Göteborg. Men i dessa tider då många slåss inom fotboll, förstör matcher och sabboterar på andra sätt borde man vara glad över ett namn som Friends. Vi kan inte hålla på att hata varandra för att vi håller på olika fotbollslag - inte 17 hatar jag min pappa som hela semestrarna bär IFK-kläder och ett tag bodde jag ihop med en tjej som älskar Blåvitt - och tror någon att spelarna slåss med varandra på stan inom fotboll? Nää - man kämpar som attan på plan och alla vill vinna men efter så snackar man, umgås och ibland tar en öl ihop - precis som vanligt folk!!

Vad märkvärdigt allt skall vara med TV inblandat

Ja, efter lång väntan var det äntligen dags för flickvännen och mig att åka till Stockholm på tu man hand över påsk. Vårt huvudmål var att besöka live-sändningen av Lets dance - ett TV-program som fascinerat i flera år!

Redan förra säsongen av programmet visade jag mitt intresse för att kunna få biljetter - och tänk så glad jag blev när jag i år tydligen fanns med på en mail-lista

och fick ett erbjudande att köpa tickets till årets säsong! Flickvännen tände på idéen och jag köpte biljetter med vändade post i stort sätt. Jag måste ha varit en av de första som handlade till det datumet vi ville se showen. Då måste väl jag fått bra platser? Nää - inte 17 ville vi sitta där vi fick platser nu!!

Tills i år har man byggt upp en "fotbollsläktare" bakom ena kortsidan, mitt emot orkestern som sitter vid motsatt kortsida. Bra gjort så långt, men jag ville ha platser närmare golvet och vid de där borden man kan se på TV. Nu fick jag inte ens erbjudande av att köpa platser där utan blev tilldelade dessa, suck!! När man tittade mot dansgolvet så var där en "jättearm" med en rörlig kamera på som skulle skymma sikten rejält i perioder. Dessutom så skulle man vara festklädd och helst inte ha vitt på sig för det kan då bli fel i TVn. Ok, jag fattar att om man nu skulle sitta på platser så man kan hamna i TV. Men vi som satt på denna läktaren skulle knappt vara med i bild alls. Då det skedde gled bara kameran snabbt förbi och vi alla som satt där var en grå massa. Det måste man ju vetat innan så varför en klädkod för oss?? Sen i sändningen så satt det fyra ljusklädda, därav tre stycken i vitt på andra raden precis bakom Laila Bagge som intervjuades i bild!!

Undrar om det inte är sjunde året man sänder Let's dance på fyran. Då måste man väl ha bra rutiner och inarbetat ett bra koncept som bara lyser av proffsighet! Var det så? Näää - när vi kom fram fick vi först stå i lååång kö. Innan vi kom fram så fanns där cirka 10 stycken så kallade "baja-major", men vad är detta tänkte jag? Då förstod jag lite mer av det märkliga mail man fick hem dagen innan - där i stod att den törstige skulle ta med en vattenflaska, för man kunde inte bjuda på nått vatten?! Men vin kunde de bjuda på, det ingick i biljettpriset. Således var det sprit man fick tvätta händerna i efter sitt toabesök!

Väl inne i den ytterst primitiva magasinsbyggnaden som sålunda var utan vatten, så var där avskärmat med stora presenningar. Ungdomar stod och visade vägen in och precis innanför "dörren" till en stor typ ankomsthall skulle man avge sina två drinkbiljetter man precis hade fått. Men om vi ger bort båda sa jag har vi inga kvar till nästa vinbjudning? Det ordnar sig sa dom och det skulle det i och för sig göra. Vinet serverades i små plastmuggar och återigen fick man känslan av "camping" istället för "glitter och glamour" som man kanske tycker en danstävling är!!

Ny lång väntan innan vi fick besked om att tömma i oss vinet man eventuellt hade kvar och kasta plastmuggarna i soporna för de fick man definitivt inte ta med in. Vi hittade snabbt våra platser men hann knappt sätta oss innan det kom en gubbe ut på dansgolvet som skulle vara vår publik-coach! Men hallå? Visst killen var proffsig, men man märkte att det hela var mer av en show än en tävling. Vi skulle bua åt Tony Irving och jubla åt Ann Wilson - det liksom var en självklarhet och vi fick träna på det flera gånger innan det började på riktigt!

Cirka 25 minuter innan start så spelades ett dansnummer in av proffsdansarna som sedan TV-sändningen startades upp med. Det var snyggt, elegant och vackert!! Jag tänkte efter det då det var ca 15 minuter kvar till 20.00 att man kanske skulle pinka innan sändningen skulle starta, så man slapp springa sen. Reklamavbrotten är bara fem minuter långa och en publik på 600 behöver kanske gå på toan. Så jag knallade ner, men fick inte gå ur hallen - jo visst om jag absolut var tvungen så skulle jag släppas ut, men då fick jag inte komma in förrän i första reklamavbrottet!! Jo, ni läste rätt. På en kvart fick man inte, men på de fem minuterspauser som kom senare fick man! Men snälla!!! Då när jag väl gick så var det dessutom en rad av unga som stod och "hejade" och hetsade på en - skynda-skynda var mantrat som hördes hela tiden.

Efter ett tag så började sakta en viss irritation över hur simpelt, billigt lågbudget allt var mot förväntningarna släppa och min vackra flickvän fick mig att tänka på annat! Hela hon lyste showen igenom och tyckte allt var väldigt roligt och på så sätt vände hon på det lite tråkiga hos mig till nått roligt, och vi kunde ha en trevlig kväll ihop. Efter ca en timma så - skulle vi bli bjudna på det andra glaset vin. Nej, inte glas utan plastmuggar. Det serverades hej villt till alla där inne på läktarna. Nu behövdes inga drinkbiljetter och stora brickor med muggar halvfulla med vin skickades runt och plötsligt var det tillåtet att ha muggarna där inne!

Man både kände och hörde att stämningen var väldigt trevlig och programmet som sådant var lika bra som man man förutspått. Men en sak reagerade vi båda på - allt ser väldigt stort ut i TV, men är i verkligheten ganska pluttigt. Ett par extra saker bjöds vi också på. Richard Herrey som satt i publiken uppmanades att komma ut på golvet dansa disco och gjorde det väldigt bra och lite senare dansade Tony och Ann en liten svängom för oss!

David Helenius är en mycket bra programledare som säkert har ett manus han skall gå efter. Men i sändning måste han kunna improvisera emellanåt. Det händer saker i dansen, någon snubblar eller kommer av sig - Tonys svenska är inte alltid perfekt - men Helenius är en mästare på att med humor och glada kommentarer alltid få allting att låta så trevligt och det lockar till många skratt som så klart inte kan finnas med i något manus. Killen är ett fullblodproffs! När man satt och såg hur programmet gjordes så såg man dessutom att han hela tiden hade en dialog med studiomannen över nästa position han skulle ha på golvet så allt blev rätt!

Efter showen så frågade vi taxichaffissen vart man skall gå uti Stockholm när man är i vår ålder - ni skall till Riche svarade han då och körde oss dit. Efter en stund dansade alla dansparen in där plus att de hade sällskap med några deltagare från tidigare säsonger. Och visst borde man tänkt på det själv, Anders Timell jobbar ju på den krogen annars!

Flickvännen saknade en av dansarna trots allt, men fick sitt lystmäte tillfredställt då vi valde att ta oss hemåt till hotellet. När vi stod på utsidan och dividerade över vilken väg vi skulle och om vi kunde gå eller var tvungna att åka taxi, så kom Marcus Schenkenberg! Han stod precis bakom oss och var så nära att hon skulle kunnat ta på honom - så hon tyckte kvällen var oerhört lyckad!!

Och om man kan få sin flickvän så glad så ja, då är kvällen fulländad totalt sätt - trots bajamajor, köer och plastmuggar!