Ingen kreativt landslag

Sverige spelade igår en bedrövlig match emot Irland där det såg ut som om motståndarna tilläts ha mest boll. Man hade ju hoppats att Sverige i form av hemmaplan skulle komma framåt och skapa ett tryck emot motståndarnas mål och föra matchen offensivt, där då Irland skulle ligga på kontringar och spelvändningar.
Så blev det inte alls....

Idag är det ingen journalist som reagerar att Sverige spelade utan en mittfältsgeneral, en som kan hålla i bollen, slå passningar och vara kreativ. Ta sig förbi sin motståndare och få Irländarna att springa, att få jobba hårt för att kunna försvara sig.


Naturligtvis är Anders Svensson den som skulle spelat där, framför allt borde det varit värt att prova efter första halvlek där Sverige inte hade det tryck framåt på hemmaplan som man bör ha! Som läget var nu tog de bort det enkla uppspelspasset mot Zlatan och stängde kanterna, var fanns då kreativiteten att spela sig förbi tröga motståndare som egentligen bara stod rätt?

I stället stod Sverige med fyra man bak och två låga defensiva innermittfältare som inte hade ork eller kraft att röra sig i djupled eller göra en bort en motståndare. Därför fick vi inget tryck framåt, inga löpningar för att dra isär motståndarna som enkelt egentligen utan att ödsla kraft kunde försvara sig kanske lätt.

Naturligtvis håller det inte - det som är det sämsta är att det saknas inom landslaget en möjlighet att byta taktik eller förändra matchbilden när man kört fast.

Givetvis skulle Anders in i paus redan. När Hysén skulle ut borde Erton Fejzullahu kommit in istället för en otränad Ola Toivonen. Bytet på Jimmie Durmaz skulle kanske kommit minst tio minuter tidigare, för Sebastian Larsson skapade inte mycket.

Men det saknas något återigen hos Svenska landslagcoachen precis som det gjorde under Lars Lagerbäcks tid.

Jäkligt synd..

Är ishockeyspelaren den dummaste idrottsman som finns?

Jag fattar verkligen inte varför ingen coach inom hockeyn någon gång visar vad som gäller?

Jag menar många matcher är så jämna idag och det är svårt att göra mål i fem mot fem. En utvisning kan avgöra en match för då får motständarna chansen i två minuter en man mer. Med en man kort brukar det bli ett gigantiskt tryck mot egna målet och motståndarna får ofta målchanser i massor.

Idag var det senaste exemplet. Frölunda stod upp i början på matchen och skapade flera chanser till att ta ledningen. Men vad händer efter cirka tio minuter? Jo det blir en närsituation uppe vid blå linjen vid Frölundas zon. I en situation som inte hade något större med utgången av matchen så skall Henrik Tömmernäs i Frölunda vifta iväg en armbåge upp i ansiktet på motståndaren. Det var ingen målchans, det var inget friläge - det var ingenting! Men den jävla armbågen avgör matchen för med en man mer tar Luleå ledningen och efter det har VFHC ingen chans.

Under resten av matchen drar man på sig hur många onödiga utvisningar som helst! I tredje perioden har Frölunda pucken vid egna blå och är på väg att skapa ett friläge eller åtminstone ett två mot ett-läge. Jo, dumme hockeyspelaren i detta fall Dick Axelsson skall då åka på och dra med sin motståndare som inte är puckförare och istället för målchans för Frölunda så utvisning som ger 3-0 istället för som det kunde blivit 2-1!

I första matchen var det Magnus Kahnberg som gjorde bort sig. Det stod 1-1 i matchen och VF hade pucken i anfallszon och en avvaktande utvisning skulle inom kort verkställas. Kahnberg tappar pucken i anfallszonen nere vid ena hörnet och blir så frustrerad så han drar ner motståndaren bakifrån...

Istället för 1-1 och en man mer för Frölunda på bortaplan så åker även Kahnberg ut tillsammans då med den Luleå-spelaren som domaren hade en avvaktning på. Med en man mer kunde ett ledningsmål för Frölunda vara guld värt och kanske till och med matchvinnande. Istället blir det spel 4 mot 4 och Luleå gör mål och återtar kommandot i matchen och Frölunda hade kastat iväg chansen till en bortavinst.

I idrott rör det sig om så mycket, och en bortavinst i ett slutspel betyder så nästan allt. Sportligt ger det en möljighet att ta en titel - ekonomiskt kan det betyda massa miljoner för klubben och en bättre framtid.

Allt detta kastas bort genom att man tar idiotiska utvisningar, gång efter annan och ingen reagerar!! Ok, självklart finns det utvisningar som man skall ta som spelare, men tittar du på en match så är det rätt få som inte känns jäkligt onödiga.

Ok, säger någon då - det är mycket adrenalin, testosteron och i kämpa och slit blir det gärna sådana situationer. Ja, men om det nu är så se då till att ha ordning på din klubba, käften stängd och lägg energin på att vinna - jag vet ingen match du vinner i ett utvisningsbås. Och jämför man med handboll där även alla de där ingredienserna ovan nämnda finns, så ser du sällan de dumma utvisningarna där så ofta som i ishockey.

Så återigen, varför säger ingen klubbledare ifrån? Varför ställs inte spelare över som klantar till allt för laget? Jag menar gör du spelmässiga misstag så laget förlorar får du stå över nästa match - men är inte detta samma sak?

Ja, matchen är nu slut - utvisningarna stjälpte Frölunda och Luleå vann hemma igen och leder 2-1- suck!!