Nyårskrönika om mitt 2015 - ett år med ups men också djupa downs

Jag vaknade upp nyårsdagens morgon på ett hotell i Göteborg och året var nu 2015. Det skulle bli det mest turbulenta året någonsin i mitt liv. Det skulle komma innehålla avgrundsdjupa dalar, små korta tendenser till toppar - samtidigt som livsaxeln gick från riktigt låg till högre allt eftersom. Det skulle ta i stort sätt hela året att repa mig. Det var oerhört tungt många gånger.

På nyårsdagens morgon för snart ett år sedan var snöbollen redan i rullning. Just då mådde jag fortfarande rätt ok. Kvällen innan, ja hela dagen (nyårsaftonen) hade varit så kul, trevlig och mysig på alla sätt - men där låg några mörka moln, inte vid horisonten utan mycket närmare och rörde de sig inte väldigt fort mot mig?

I januari gjorde jag en mycket bra penningaffär. Jag hade en bil jag var kraftigt missnöjd med (Kia Picanto) och fick sålt den för mer pengar än jag trodde den var värd, rätt mycket mer! En privatleasad bil införskaffades istället, en 'Seat Leon' och den är jag väldigt nöjd med! Kanske den bästa bil jag haft? Pengarna jag tjänade gick till att betala av några lån. Jag hade något år tidigare lånat pengar av banken för att kunna byta taket på radhuset. Nu så det kändes väldigt bra att bli kvitt den kostnaden! Dessutom löstes lånet jag hade på den nyss sålda bilen in också.

Det blåste snart upp till storm! Jag blev utsatt för lögner, påhitt, svek och en känslomässig våldtäkt! Efterhand mer och mer förtal, ännu mer lögner och jag blev sänkt. Totalt sänkt! En riktigt saftigt hård käftsmäll fick jag! Jag hade älskat henne, skulle gjort allt för henne och trodde det skulle vara vi livet ut. Istället blev det något annat. Allt var egentligen helt över månaden innan, men den 18 februari - komiskt nog just det datumet sattes den sista spiken i kistan. Ja, 'påhitt och förtal' skulle väl efter det fortgå..

Jag fick professionell hjälp och reste mig långt innan domaren räknat till tio. Med nyvunnen kraft men på vacklande ben skulle livet gå vidare. Under den här perioden visade sig mina arbetskamrater var ett enormt stöd! Men även min dotter Emma var fantastisk mot sin gamle far!

När allt var som mörkast så renoverade vi mitt radhus invändigt ihop, Emma och jag. Visst gjorde jag det mesta jobbet, men inspirationen kom från henne och numera ser det lite mer modernt ut än tidigare.

Jag hade under föregående sommar blivit övertalad att bli andretränare för Borås HKs herrlag. Att jag accepterade var nog en miss. Jag skulle aldrig tagit det uppdraget. Blev dock smickrad av förfrågan men jag hade ju redan börjat montera bort handbollskunskaperna ur min hjärna. Robert Sandberg skulle vara huvudcoach och bra träningar var det. Sandberg är en fantastisk kille med massa handboll i sig!

Jag försökte bidra mer med detaljer hos spelarna individuellt, för där fanns det rätt mycket att jobba på. Talang fanns i massor men skolningen var inte 100. Jag påverkade även så att ett hyfsat försvarsspel kom till. Till hjälp fanns ju 'Försvarsgeneralen' jag haft i Byttorp året innan. Något vettigt anfallspel blev det aldrig under året - där missade vi en del, eller hur Robban? Men som det blev för mig privat så var det väldigt synd jag hoppade på BHK. Visst träningarna blev som ett andningshål där jag kunde koppla bort allt annat, men samtidigt var jag ju inte tillräckligt förberedd, påläst och uppdaterad handbollsmässigt som jag brukar vara. Kraften fanns inte när det mentala var så nerkört.

När jag runt 20 mars ungefär börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen skedde något märkligt! Ja helt makalöst! Ett blont bombnedslag som varenda kille på gymmet skulle ge sin högra arm för att få, visade intresse för mig!

Jag som varit så nere och inte lyft min blick den senaste tiden fick en uppenbarelse! Vi hade några 'svettiga, steamy och kärlekstörstande' månader. Vi båda behövde närheten, tryggheten den andra gav! Och jäklar vad livet lyfte! Jag gick från noll till 100 och jag tror hon gjorde det också? Men samtidigt vågade hon inte släppa på 'garden' till hjärtat och när vi var på väg att etablera oss, så blev just den muren väldigt hög. Hon hade presenterat mig för sin far och hans livskamrat, berättat om mig för sin bror och hans fru - när plötsligt det skylldes på en massa måsten och andra egentligen ovidkommande problem och allt vi hade bara rann ut i sanden. Det sista jag sa till henne var att du får höra av dig när du vill något igen - jag har inget hört ännu trots att vi setts emellanåt på gymmet..

Min andra dotter Sofia - läste ett år i Australien. Hon fick med några månader kvar av utbildningen en släng av hemlängtan och då valde jag att åka ner till henne. Två veckor var vi tillsammans norr om Brisbane och det var verkligen kul att få se hur hon haft det, var hon varit och hur det såg ut i verkligheten om saker hon berättat om i blogg, via Skype och Messenger. Hon gick ju i skolan vardagar, så någon vanlig 'Aussieresa' blev det ju inte - men det fanns annat som var viktigare. Hon fick trygghet, jag fick tid att tänka, bearbeta och hitta tillbaka allt mer. Jag var fortfarande rejält påverkad av vinterns svek och nu även av uppbrottet från blondinen på gymmet.

Väl hemma från Australien, ja samma dag faktiskt var det den årliga balen för gymnasieelever på stan. Jag hade lovat den blondas dotter att ordna en 'Folkabuss' som skulle köra henne och några av hennes kompisar till balen. Inte kunde jag bryta det löftet trots att hennes mamma inte verkade vilja träffa mig mer. Så jag hade fixat en 'folkabuss' via kompisen Per-Inge Mattsson och hämtade ungdomar i Sandared. Vilken energi, livsglädje och framtidstro de sprudlade av! Det var 'skitsköj' att få köra dom! Håkan Hellström streamades stenhögt och allsången ekade ut genom bussen och stämningen gick att ta på!

Sen blev det mest tomt några veckor efter. Jag spelade lite golf och tränade på gymmet. Jag hade under vintern tappat ca 10 kilo. Nu försökte jag bygga upp lite så inte ålderdomen skulle sänka min kropp för gått. Ett tag tränade jag som förr, ibland dubbla pass en ledig dag. Det blev nästan för bra så semestern och årets första resa till Grekland kom lägligt.

Men innan vi åkte kom Sofia hem från Australien! Det kändes så gött att ha henne hemma igen! Vi åkte direkt från flygplatsen till Teliabutiken så hon kunde aktivera sitt svenska SIM-kort. Dagen efter var det Midsommarafton och således lite långhelg, då behöver man en telefon som fungerar.

Två veckor på Kreta fast på västra delen och Agia Marina blev det. Så underbart skönt vi hade det. Jag åkte med mor å far - vi solade, käkade gott och spelade kort. Lite utflykter blev det också men vi hade det bara så skönt, avkopplande och man kände att man landade lite tankemässigt. Efter Grekland blev det några dagar med golf uppe i Strömstad. Lite skärgårdsliv blev det dessutom på Koster bland annat. Mycket vackert!

När min semester sedan var över så var det på jobbet som det alltid är under semesterperioden. Lite av kaos. Dessutom när de andra har ledigt får de som är kvar 'slita hund' så oftast när semestrarna är över så känns det som man skulle behöva vara ledig igen! Nu saknades det dessutom folk, någon på natten blev sjuk så det fanns övertidspass att göra. Nu när jag var singel och ingen att ta hänsyn till på det viset kunde jag jobba lite extra. En plan började ta form av att göra några övertidspass och använda de pengarna direkt till en ny resa. Så i början på oktober blev det en vecka till med föräldrarna till Agia marina på Kreta. Tanken var först att åka någon annanstans, men just då fanns inga bra alternativ och för mig var det lite snävt med den ledighet jag fått. Men vad underbart det var att åka en gång till!

Under slutet på sommaren såg jag två grymma konserter och en pinsamt dålig. Status quo på Liseberg var så vitalt härliga att se. Tidigare år har bandet sett lite slött ut och mer spelat på rutin. Nu sprudlade de av spelglädje! Själv funderade jag då på om de visste att det snart är slut? Hälsan vacklar på gubbarna men jäklar vilken rock!!

Jag åkte med Per-Inge till Eksjö och stadsfesten där. Lustans lakejer spelade på fredagen och man grät nästan av lycka när man fick se bandet en sista(?) gång. Hoppas det blir fler gånger!

Dagen efter spelade sångaren i LL, Johan Kinde solo och det var allt annat än bra. I slutet när man vände sig om, vi satt på första bänk så hade 3/4-delar av publiken lämnat konserten under resans gång - och en ny platta skall komma i januari? Hmm, jag vill ju ha en ny LL platta och det sköna synthstuket!

Under hösten började också en ny handbollsäsong. Nu för första gången på några år utan mig. Det kändes så bra - jag saknade det inte alls. Dock var jag lite förbryllad? Under året i BHK hade jag haft hand om både deras hemsida och Facebookssida.

På ett möte med styrelsen i BHK innan föregående säsong egentligen drog igång var Robban och jag överens om att det fanns massor föreningen kunde göra för att tjäna pengar. Bland annat genom hemsidan. Mina planer applåderades av styrelsen på det mötet - men sen var ingen intresserad av att göra något för att tjäna några pengar. Robban hade också han flera idéer som ingen tog tag i. Innan mötet slutade så lovade en styrelseledamot laget 30 jackor så vi skulle kunna se representabla ut på bortaresor, de skulle komma direkt men de jackorna har nog inte kommit ännu.

Under året som gått var BHKs hemsida en av Västsveriges mest besökta. Man snackade om den på Twitter, i bloggar och på någon pod. Men till årets säsong ville ingen följa upp det hela, ta över stafettpinnen eller ens frågade om jag ville fortsätta. Det kändes rätt konstigt? Dessutom försvann inkomstmöjligheter för klubben igen.

Sanningen är nog den att handbollen i Borås är mycket illa ute. Ingen verkar bry sig mer än två i motvind kämpande män: Torbjörn Larsson och Mats Sundling. Skulle de två tröttna då får vi se hur fort det hela förvinner - tyvärr! Hoppas jag har fel och/eller hoppas de inte tröttnar!

Fotbollslaget GAIS är ju en stor kärlek, men den är rätt ensidig för man får så lite tillbaka. Kräftgång i år igen och man riskerade åka ur Superettan igen. Det krävdes att man sparkade tränare PO Ljung och att återigen Benjamin Westman tog över - som han gjorde för några år sedan. Märkligt att det är först nu, till kommande säsong som Westman blivit förstetränare från start! Men nu vädrar vi morgonluft. Ordföranden Tomas Andersson och Westman kommer göra succé!

Under sensommaren/hösten träffade jag två damer från Halmstadstrakten (dock ej samtidigt). Den ena hade jag en träff med i Varberg. Ett elektrisk möte - men vi var totalt olika och ville olika med våra liv. Den andra blev det lite mer umgänge med. Men vi passade inte ihop trots att hon gillade Lustans lakejer och sett dom live. Två trasiga själar gör inte en stark sådan. Så nä, det kändes inte rätt.

I början på november så efter ännu fler övertidspass på jobbet så åkte jag med min stora dotter Emma till London över en långhelg. Riktigt kul att få den tiden ihop! Vi var på Madame Tussauds, Notting Hill och Abbey road. Förutom då en massa timmar i shoppingkvarteren på Oxford street. Jag kunde dock ena dagen smita undan lite på en pub så fick hon shoppa loss själv! Lite märkligt runt de kvarteren var - att några vettiga lunchställen fanns det inte. Jodå, snabb-burgare, coffee-shops och lite dyra indiska ställen fanns det eller då vanlig hederlig engelsk publunch. Vita bönor och blää, näää.. Det var enormt roligt att få vara själv med Emma i alla fall!

Under Luciahelgen drog jag till Skåne med en kompis. Vi 'turade' och käkade lunch på båtarna mellan Helsinborg och Helsingör. En annan kompis, Stefan som sedan länge bor i Helsingborg hade rekommenderat ett ställe vi käkade på - på kvällen. När vi skulle betala dök han upp och skjutsades oss till några härliga barer vi besökte innan vi landade på hotellet igen. På lördagen sedan drog vi vidare till Malmö och en tågtur till Köpenhamn över dagen. Det var trevligt, roligt och avspänt! Några goda danska öl fick vi i oss, ja en kinesisk också.

På väg tillbaka behövdes det visas upp ett pass för att komma in i Sverige igen! Kändes väldigt konstigt. In på tåget vid sista stationen innan Malmöbron kom några passpoliser som jag dock inte kunde att motstå att skämta med. De såg inte ut att ta illa upp och jag fick en lite skön kommentar tillbaka när de passerade förbi!

En riktig helvetesvecka blev det veckan innan jul. Sofia som har diabetes drabbades av en magsjuka utöver det vanliga. Efter ha spytt hela natten, gjorde hennes kropp uppror och hon kom in i ett stadie som heter 'Ketoacidos'. Tillståndet är livsfarligt om man inte får vård i tid. Nu kom vi in i tid och efter ett dygn på IVA (intensivvårdsavdelningen) och en natt på MAVA (Medicinsk akutvårdsavdelning) kunde hon åka hem helt återställd. Men det var tufft att se henne med dropp, infarter och övervakning på IVA - roligare kan man ha än se sitt barn så. Nu gick ju allt bra - och hon är en stark, bra och noggrann tjej när det gäller det mesta!

Lite plåster på såren har hon fått. I årets elfte timma kom hon in på sjukgymnastlinjen i Göteborg (slapp alltså Linköping där hon kom in direkt vid första antagningen) och dessutom fått hjälp av den blonda tjejen vars dotter jag skjutsade till årets bal med att få en egen lägenhet! Allt gick väldigt fort och redan i mitten av januari flyttar hon ifrån mig igen. Förra gången till Australien, denna bara till Bergsäter!

Under året som gått har några arbetskamrater inspirerat mig till att börja med 24-timmars fasta ala Jonas Colting. Man äter alltså ett visst klockslag på kvällen och sedan får man inget äta förrän nästa kväll samma klockslag. På morgonen får/skall man dricka en kopp kaffe eller The med en tesked kokosfett i. Och om man vill får man även ta en slät kopp kaffe till lunch. Dock får man och behöver man dricka obegränsat med vatten. En dag i veckan skall man köra.

Det är mycket lättare för mig att genomföra än 5:2. Jag får inte de där djupa dalarna då man kan döda för lite mat eller skälla ut en femåring. Jag känner att jag minskar i vikt, men kanske inte så mycket jag viljat. Å andra sidan har jag inte ökat heller så, det känns bra. Jag är säker på att jag minskar sakta i vikt och enligt dotter Sofia som läst mycket om 'periodisk fasta' är det väldigt nyttigt och bra att göra så här!

Johan Gunnebo och Rolf Lemke åkte två veckor till Gran Canaria 17/12-31/12. De betalade 11.000 var för resan. Jag tänkte åka ner och joina dom (25/12-1/1) deras sista vecka - men det skulle kosta mig, haha 11.000 för EN vecka! Vi tänkte jag kunde bo i deras rum (de hade ett rum man kunde vara tre personer i), då hade det blivit billigare men eftersom de bara hade sex nätter kvar och jag skulle bo sju, så gick inte det alls. Jag kunde alltså inte bo själv sista natten!! Men hallå!

(Varför kunde jag inte åkt dan innan kanske du frågar dig? Men på julafton jobbade jag hela dagen 7:15-21:30.)

Det har varit ett jobbigt år. Tankar har kommit och gått. Minnen dykt upp men oavsett - var jag en lycklig man de tre och halvt som vi hade tillsammans. Att sedan väldigt mycket visade sig vara lögner är en tragedi och jag beskrev det då som jag blivit känslomässigt våldtagen och det är nog rätt fortfarande.

Frågan är varför jag tillät mig bli så förnedrad? Varför lämnade inte jag henne? Är detta ett kvitto på hur stark min kärlek är när jag verkligen älskar någon? Funderingarna har varit många och de har påverkat mitt liv detta året. Periodvis har jag haft sömnproblem, i våras tränade jag för mycket, nu på hösten har det varit svårt med motivationen, jag funderar fortfarande för mycket. I vissa lägen mår jag väldigt bra och alla tankar är borta. Känns som man blir lätt manisk då - sen kommer det tillbaka och man blir som knockad av en klubba.

Nu är det snart årets sista dag. Jag kommer vara i GBG och det blir GP-fyrverkerier. Sen får vi se hur det utvecklas sig. Visst drömmer man om hotell, fyrrätters med vinpaket och ett nyår med bubbel i glasen vid midnatt som firas med någon. Ett klockrent recept att fira en nyårsafton! Ja det är synd om den utan drömmar!

Sen skulle jag vilja vakna upp på hotell på nyårsdagen i Göteborg...

PS: Det blev en lång text! Du som orkat läsa ända hit önskar jag ett riktigt gott nytt år!

Lustans lakejer, Johan Kinde solo och Eksjö stadsfest 2015

Vi har sett dom en massa gånger och berusats av glädjen, romantiken och den härliga musiken!

Denna fredagen kunde vi båda, Per-Inge Mattsson och jag sluta tidigare för vi skulle på stadsfest i Eksjö. Tydligen har det varit en festival där i många år, men det är först nu när Lustans lakejer skulle uppträda där vi fick upp ögonen! Denna fredagen skulle vi äntligen få se lakejerna igen och dessutom tillsammans! När vi satt i bilen på väg mot Småland så kände vi oss glada, förväntansfulla och kunde knappt bärga oss. Musiken i bilen blev väldigt mycket av den fantastiska låtskatt Johan Kinde har skrivet!

Jag hade i vintras en biljett över till 'Simple Minds' när de spelade i Lisebergshallen - jag frågade då Per-Inge om han vill följa med? Du får biljetten sa jag. Njae, tyckte han. Får? Han ville gärna betala - ok, bjud mig på en öl då sa jag! Vi hade då en riktigt bra kväll! Jim Kerr och Charlie Burchill med band levererade verkligen!!

I våras såg jag en annons om att LL skulle spela i Eksjö. Staden som lagt ut den hade valt en bild från internet - som Per-Inge hade fotat. Han mailade dem och frågade hur de hade tänkt, men fick som tack för bilden två fribiljetter. Två stycken två-dagarspass! Här är bilden!

Direkt ville han då bjuda igen och frågade om jag ville ha den ena - självklart!!

I sin mailkorrespondens med Eksjö kom det fram att de blivit erbjudna att Johan Kinde skulle kunna uppträda som soloartist. Han har en ny platta på G som kommer i oktober och som är en avskalad, akustisk och latinojazz-influerad sak. Liknande det som han hade en turné med för 8-10 talet år sedan och även då några uppträdanden i TV 4. Jag såg en konsert på Jazzhuset i Göteborg då.

Men se det gick inte. Kinde fick gärna spela solo i Eksjö men inte utan att gruppen Lustans lakejer också spelade. Det fick då bli så att på fredagen kl 23:30 skulle Lustans spela och Kinde solo på lördagen!

När vi kom fram till Eksjö åkte vi förbi hotellet vi skulle bo på och rätt in till stan. Där kunde man byta sina stora klumpiga internetbiljetter mot band runt handleden ala åkpassen på Liseberg. Mycket bra! Efter det åt vi en snabb hamburgare för väl på hotellet påbörja förfesten!

Vid 21-tiden skulle vi ta oss in till centrum men hur? De fem (!?) taxibilar som fanns var förbokade sedan länge så.... Vid en bensinstation hittade vi två grabbar som för 100 kr körde oss så vi slapp gå.

Per-Inge vandrade runt lite på området, medans jag tog mig till den scen av sju som LL skulle spela på. Tydligen hade man samlat synthband den kvällen där för när jag kom fram höll en grupp som heter 'Moment' på att avsluta sin del. De var ok, så man tog en öl och började komma i väldigt bra stämning. Det blev lite rörelse bland publiken innan nästa band skulle upp som hette 'Seppuku'. Aldrig hört dom innan men det var bra, kul och trevligt men det skulle bli bättre. Jag hittade ett bord som man kunde hänga på och ha sin öl i väntan och därifrån såg man nästan perfekt!

Nästan på utsatt tid 23:30 började våra hjältar. Sin vana trogen så körde killarna i gång första låten och efter ett tag under publikens jubel kommer Herr K in på scenen. Första låten denna gången var 'Unga moderna' från 'Uppdrag i Geneve'-albumet. Lite överraskande för jag minns inte att man spelat den live sedan 80-talet? I vilket fall gick det rysningar igenom hela kroppen när gitarriffet som startar igång låten ljöd genom natten!

Sedan kommer pärlorna på rad! 'Man lever bara två gånger', 'Förbjuden frukt' är nummer två och tre, sedan är jag osäker på ordningen men resten av låtlistan var 'Begärets dunkla mål', 'Rendez-vouz i Rio', 'Paradisets portar', 'Läppar tiger ögon talar', 'Stilla nätter', 'En främlingsögon', 'Män av skugga', 'Diamanter' och 'Skuggan av ett tvivel'!

Det var en mycket bra konsert! Den månghövdade publiken ville ha mer, en man bredvid mig skrek flera gånger efter att få höra 'Vackra djur' (frågan är dock vilken låt han menade? Den från 'En plats i solen'-plattan - eller den från 'Åkersberga'-albumet som heter 'Vackra djur (gör fula saker även dom)'.

En timmas spelning gick väldigt fort och det var helt fantastiskt att få se bandet igen! För jäkla bra helt enkelt! Och jag lovar att de flesta som såg detta var väldigt nöjda, vi ville ha mer!!

Efter när man vandrade igenom staden på väg till hotellet var man glad, lycklig och dansade fram med ett brett flin på läpparna! Det gjorde inget att det inga taxibilar fanns för man gick på moln, man var salig helt enkelt. Plötsligt stannade en bil och erbjöd skjuts - vilket tacksamt togs emot, priset blev åter 100 kr för någon kilometer som det var kvar efter min dansande prommis.

När vi vaknade till liv på lördagen så tog vi oss efter frukost in till staden igen. Nu var alla avspärrningar runt festplatsen borta och vi kunde vandra fritt. Vi kollade bland annat på resterna av den byggnaden centralt som brunnit ner nyligen och som kunde äventyrat hela projektet, men man hade skärmat av bra där runt om. Vi kollade in var kvällens spelning skulle genomföras och satte oss vid ett fik och bara spanade in folk. Efter ha tömt i mig en stor Cola zero åkte vi tillbaka till hotellet. Uteplatsen bakom badade i strålande sol så vi lade oss på handdukar och tog en skön siesta.

Fram emot eftermiddagen käkade vi buffémat, där vi båda åt massor av fisk, som var vansinnigt god. Efter maten satte vi oss i gräset och det var dags för uppladdning inför den andra spelningen med Johan Kinde on stage denna helgen. På förhand kände vi båda att detta är ju rena julafton. Vi hade fått tvådagarspass gratis till världens bästa artist genom tiderna! Konserter två dagar i rad - makalöst kul!!

När vi kom in till stadsfesten så hade 'Eldkvarn' precis påbörjat sitt uppträdande. Men vi stod båda och skakade på huvudet över hur patetiskt det var att se 'Plura Jonsson försöka se ut som han gjorde förr. Per-Inge som sett bandet många gånger, jag själv en gång för många år sedan tyckte att 'Plura' såg skitfull ut. Han verkade inte hitta orden och mumlade istället för att sjunga - urdåligt!! De fick dessutom spela på stora torgets scen där det var som mest med folk. Vi båda undrade varför de fick spela just där och varför de inte passade på att leverera bättre till en ny ung publik?

Kl 23:00 skulle Kindes soloprojekt gå av stapeln men redan 22:00 var jag på plats. Man vill ju ha en så bra vy som möjligt över scenen och nu skulle det bli mer akustisk lugn musik och då vill man sitta och njuta i stället för att så upp och smådansa. Men innan jag sätter mig på första raden längst fram alltså, så måste jag uppsöka en toa och 'pudra näsan'. Det finns en massa 'bajamajjor' i området, men bara en vid denna scenen. Där var det kö och jag var nödig som få. Hmm, kan man gå in i byggnaden där? Det var ett dagis som de använde köket i för utanför sålde man våfflor som vara väldigt goda. Äsch jag knallar in, de kan ju bara be en att gå ut - jag hittar en toalett långt in. När jag sedan öppnar dörren och är på väg ut, kommer Johan Kinde med bandmedlemmar in just där. De undrar var de kan hänga av sig och ställa saker. Kinde verkar leta efter något mer när han precis går förbi mig och är på väg att öppna en dörr till ett förråd. Jag upplyser honom vad som finns bakom den dörren för jag kollade efter en toa där tidigare. Passar samtidigt på att säga till Kinde att fredagens spelning var väldigt bra. Han svarar ett kort tack, men tittar inte åt mitt håll alls utan är helt uppslupen av att finna något annat. Jag känner mig överflödig där och är ju klar på toa så jag lämnar huset och säger inget mer till grabbarna. Väl på 'min' plats så går Christer Hellman, Lustans trummis förbi mig flera gånger, men varför skall jag - nä jag lämnar dom i fred.

Strax efter klockan 23 kommer äntligen Per-Inge som har kollat lite andra band och minuterna efter så startar konserten med en bra avskalad version av 'Begärets dunkla mål'. Efter det har Herr K lite mellansnack om den nya plattan som innehåller dels gamla klassiker i nya akustiska versioner och ett antal nya låtar. En ny låt som är otroligt bra är 'När Johanna ler' - jag hoppas verkligen den är med på plattan, men varför spelades inte den live?

När konserten börjar är det 'knökfullt' runt scenen och förväntningarna är höga! Men de nya låtarna är både Per-Inge och jag väldigt tveksamma till och låten 'Diamanter' som fortfarande rankas som den bästa svenska syntlåten genom tiderna finns med. Men denna versionen är inget vidare och låten slaktas helt. Den finns att höra på Youtube sedan en spelning i Stockholm på något köpcentra(?)i våras och jag blev mörkrädd när jag hörde den. För första gången någonsin känner man av musik skriven av Johan Kinde hur huvudvärken sakta kommer när man hör hur det bankas på i någon typ av latino-jazz. Tyvärr det är inget bra alls.

Det blir ingen lång konsert. Det blir ungefär tre-fyra nya låtar, någon låt från 'Åkersberga'-albumet och sedan 'Lorely' ('Lustavision'-albumet)och 'Valona' (från en soloplatta) som verkligen i sina normala versioner inte är några mästerverk. Jag har på min Spotify-lista 92 låtar skrivna av Johan Kinde och då är bland annat de två INTE med för de är ihop med 'Dutchess' riktiga lågvatten.

Konserten avslutas med 'Massans sorl' - och plötsligt, vad hände där? Låten är vansinnigt bra! En helt grym version och med en gång åker ens humör upp igen!! Det blir ett extranummer - en ny låt som ja, inte håller i dessa versionerna. När Per-Inge och jag vänder oss om direkt efter spelningen är slut, ser vi att tre-fjärdedelar av publiken redan gått! Oj, tänker vi - stackars Johan Kinde, han måste väl sett att folk vandrat ut under musikens gång? Undrar vad han tänkte? Detta blev ett anti-klimax!

Vi båda tänkte en massa! Vi var så besvikna, ledsna och ja förbannade faktiskt! Vi vet ju hur bra musik det finns i den låtskatten Kinde skrivet genom åren. Det finns många fina låtar han kunde haft med som till exempel den underbara 'Solen har sin gång' från 'Sinnenas rike'-albumet. Det finns fler..

På lördagsnatten skulle jag samma väg hem till hotellet som föregående. Då dansade en salig man hem igenom mörkret - nu blev det en snabb promenad blandat med lite smålöpning för att få frustrationen ur kroppen. Jag var så ledsen och arg - för jag vet att Johan Kinde kan så mycket mer! Den nya plattan kommer säkert innehålla typ 14 spår? Är sju av dom gamla lustans låtar och sju nya? 'Diamanter' kommer vara med - denna nya version kommer jag aldrig spela! Men 'Begärets dunka mål', 'Massans sorl' och 'När Johanna ler' ger hopp att det kanske kan finnas fyra låtar värda att lyssna på?

Ni som läser min blogg och dessa inlägg om Lustans lakejer - vet att jag i ett föregående inlägg lite varnade för detta. Jag tycker det är så synd att inte det kunde bli som med Status Quos avskalade akustiska album och spelning som kom i våras. Det var strålande bra! Jag hoppas verkligen plattan som kommer i oktober överaskar mig men..

Det som jag ännu mer hoppas på är att Kinde ser att detta kanske inte är rätt? Varför gick publiken kan man kanske fråga sig? Visst det finns säkert några gamla fans som gillar detta och säkert några nya som kommer till nu, men vi andra skräms i väg!?

Vi fans som tycker att han egentligen är Sveriges bästa artist någonsin hoppas på en uppföljning av Elixir-albumet som kom 2011. Den plattan är ju helt suverän!! Det är den musiken vi vill ha!! Snälla, kom med en uppföljare till den!

Status Quo Liseberg 2015

Året var 1973 och jag var 12 år då jag för första gången fick lyssna på ett band från England som skulle betyda nästan lika mycket som 'Lustans lakejer' och 'Beatles' gjort under uppväxten. Bandet bildades 1962 och har sålt över 100 miljoner album.

Vi var hemma hos Thomas Samuelsson som bodde på Guldringen i Västra Frölunda. Min bäste vän Gunnar Elgenström var med och de båda kände till gruppen och Samuelsson hade den senaste platten som nyss kommit ut som heter 'Piledriver'. Efter ett par låtar spelades 'Big fat mama' - bästa låten på albumet och topp-fem gruppen gjort genom tiderna. Jag var såld! Detta var helt nytt för mig då och jäklar vad bra! (Numera får jag den mesta informationen från en Lennart Lundén som också gick i samma klass som de tidigare nämnda, han är experten på bandet)

Mycket vatten har tills idag runnit under broarna sedan 1973. Bandet är idag ett av Englands mest populära och som kvitto på det fick man äran att öppna 'Live aid' då när det begavs sig - jo, det är många år sedan nu. Men visar ändå på dess storhet.

Strax efter utsatt tid, 20:00 kom det numera legendariska Status Quo ut på scen. Undertecknad som sett ett antal konserter med bandet live, på video/DVD och på Youtube blev smått överraskad av den spelglädje gubbarna visade upp. De har skoj numera!

På kompgitarr finns Rick Parfitt 67 år, som faktiskt ser fräschare ut än på 10 år! Parfitt som blev i maj 1997 akut inlagd och hjärtopererad med en fyrdubbel bypassoperation och i december år 2005 var han åter på sjukhus denna gång för en misstänkt strupcancer, vilket visade sig vara godartad. Till årets turné har han säkert gått ner 10-15 kilo i vikt. Sångrösten har alltid varit i klass med Bruce Springsteens och/eller Ulf Lundells men denna kvällen på Liseberg var den ovanligt bra.

Även i vinter har Rick behövt ligga på hospital för att hjärtat börjat ge med sig igen. Hans son tycker att pappa borde lägga av med musiken eller åtminstone ta det betydligt lugnare på scen. Visst Parfitt har anpassat sitt rörelsemönster efter sin ålder och skuttar inte runt lika mycket längre som förr men undrar om inte viktnedgången och den fysiska återhämtning som han gjort gör att han både låter och ser bättre ut än på länge?

Även den ett år yngre Francis Rossi, enbart 66 år alltså ser också han fräsch ut. Rossi som emellanåt verkat lätt blasé på scen och ibland kunde se omotiverad ut ser även han pigg, glad och ser ut att trivas bra. Han har alltid haft en småkaxig, skämtsam ton i snacket med publiken men numera är det mest gruppmedlemmarnas ålder han skojar om.

Morgontidningen i Göteborg, GP generade sig som alltid när det gäller recensioner. Killen som skrev tyckte gubbarnas sångröster inte var de bästa längre. Undrar om han kritiserar nämnde Springsteen också? Eller varför inte den i sammahanget väldigt unge falsksjungande Håkan Hellström? Och varför kritiserade han inte Status för att de inte slängde med långt hår som förr, eller gungade karakteristisk med gitarrerna i grupp som i yngre dagar? Eller kanske käre Herr journalist får man nöja sig med att att gruppen vid en ålder på snart 70 år fortfarande kan leverera rock i yttersta världsklass? Jumla fåntratt!

Musiken då? Jo, vi fick höra väldigt många av de klassiker som måste spelas, dock inte alla för då hade de fått spela två timmar till. Spelningen började med 'Caroline' som man brukar starta med i de flesta konserter - en rivig låt som nästan alltid får igång publiken. Några låtbyten blev det sedan senaste konserten några dagar tidigare. Framför allt var det kul att höra 'The oriental' från 'Heavy traffic-albumet' som har en finurlig och rolig text.

Klassikerna avlöste varandra 'Hold you back', 'Big fat mama', 'Roll over lay down' och 'Down down' och ett otroligt bra potpurri med flera trallvänliga sånger och succén var rätt given! Innan det obligatoriska extranumret fick den unga publiken (20.000) nu höra kanonhitsen 'What ever you want' och 'Rockin all over the world' live! Det hela avslutades i allsång med 'Bye, bye Johhny'!

Under konsertens gång stod jag och funerade på när de nya gubbarna anslutit till bandet. Trummisen är ju nyast och han kom 2012, då den förre slutade efter 12 år. Men basisten John Edwards uppträdde ju som han var infödd i bandet, och ja nästan så är det ju. Någonstans runt 1985 var det ett bråk mellan originalbasisten Alan Lancaster och Francis Rossi om vilken musikalisk inriktning bandet skulle ta. Troligen hade Lancaster rätt, men han fick gå och efter det blev det mer lättsam tuggummimusik av många låtar som Rossi skrev. I vilket fall var det då Edwards kom till bandet och det är ju trettio år sedan nu!

2013 och 2014 under vinterhalvåren så hade Status ett 10-15 spelningar per vinter, kallat 'The Frantic four' med de fyra originalmedlemmarna. Dvs även trummisen John Coghlan var med, han hade hoppat av bandet redan 1981. Tyvärr kom de inte till något skandinaviskt land men på CD och DVD finns allt att skåda. Makalöst bra, vilket ös!

Men kanske det viktigaste någonsin hände tidigare i år. Gruppen blev övertalad att släppa sina alster i ett annat format. Ett mer avskalat album, ett akustiskt sådan växte fram och blev en dundersuccé i England. Alla kritiker där som hånat dem för att dess musik saknar melodier och är för enformiga fick och har gjort avbön!

Har du som läser detta missat det så finns det på Spotify! Kanske är det detta erkännandet för bandet som skapat den arbetsro, den spelglädje och lätta spontanitet vi fick se på Liseberg år 2015!

I vilket fall - tack Rick Parfitt och Francis Rossi för alla underbara låtar, minnen och år!!

Foton: Från Wikipedia

Grekland 2015 - man kan ha det sämre!

Alltså - trots då nyss hemkommen från Australien och besöket hos min dotter, så kändes det så underbart när det äntligen blev dags att få åka till Grekland igen!

Jag skulle denna resa åka med mina föräldrar, någon flickvän finns ju inte längre och brorsan och hans fru hade annat för sig i sommar. Vi ville helst inte till Kreta eller framför allt inte till Rethymnon - denna gång. Minnena från föregående år skulle då troligen ta överhanden och man skulle komma att tänka på fel saker. Vi letade på nätet och dammsög resesiter efter något som inte skulle bli allt för dyrt. Vi var så nära att köpa en billig resa till Rhodos - men den gled oss ur händerna på sista klicket via datorn här. Vi kollade på en massa olika öar - men det var dyrt. Ja, för mig som nu skulle bo i eget så måste jag ju betala ett tillägg på ca 50%!

Det billigaste och sedan när vi väl diskuterat igenom var att åka till Kreta trots allt men nu till väster om Chania. Kato Stalos är inte världens partyställe, men vi är numera för gamla för sånt och ville ha mer lugn och ro, avkoppling och sol/bad. Då är Kreta perfekt trots allt.

Vi hamnade på Hotell Veli som sköts av en mycket arbetssam, trevlig och hjälpsam grekisk dam. Mrs Christina ser till allt och gör det helt fantastiskt! Hon är receptionist, städerska, solstolsuthyrare på stranden - och är det något problem så fixar hon det! Rent och snyggt är det och allt är hennes förtjänst!

Att det är kris i Grekland och att landet borde gått i konkurs såg vi inte röken av. Men man var ofta uppmärksam på att det sällan fanns några riktiga kvitton vid olika penningtransaktioner, inga kassaregister och naturligtvis var många inkomster svarta. När man såg detta så förstår man att landet måste ha en stor kris och man låter andra stå för notan. Eftersom jag rest nyss, var jag dock inte uppmärksam på denna resans regler. Regler som jag förstår måste vara samma för alla men ändå är de lite märkliga.

Jo på flygbolaget Apollo använder, Novair får man bara ha 15 kilo + ett handbagage på 5 kg. SAS som också flyger till Chania tillåter 20 kilo + 5 i handbagage. Åker man tre veckor får man ha 30 kilo och när jag nyss åkte till Australien fick jag ha 23 + 8 kg.

Novair tycker då att man skall ha med mindre vikt för att spara på bränslet säger dom? Naturligtvis är det bullshit utan bara ett nytt sätt att skinna oss på våra surt förvärvade sekiner! I vilket fall var jag ouppmärksam på vikten så jag hade med för mycket i mitt bagage. Hade lagt ner lite bra att ha grejor och när jag kontrollvägde hemma blev det ca 20 + 5 kilo. Kanske något för mycket, för vågen jag själv har - har en liten felmarginal. Men det blev ju att betala en straffavgift för övervikt, surt sa räven!

Men säger du som läser - är det inte bra att man tänker på flygvikten för att kunna minska utsläppen? Jo, grundidén är säkert väldigt bra. Men, jag väger mindre i år än förra året. Kan jag inte då ha något kilo mer, när jag väger mindre? Eller titta vad som också åker med i flyget. En massa skit de vill sälja till oss. Men framför allt all tax-free sprit.

Säg att det är 100 personer som flyger, det är ju mer men vi säger 100 här nu. Vi tänker att alla köper en trelitare vin och några flaskor sprit. Det blir fem kilo extra per person som åker med i planet ner. Fem kilo x 100 passagerare = 500 kg! Det vill säga ett halvt ton!! Vad gör mina små extra kilo då? Varför kan vi inte få 'drickat' vi köpt där nere, efter vi landat och gått av planet? Om planets vikt var så betydande?

Än värre blir det om man tänker på hemresan - för drickat åker med planet ner. Vi hämtas upp och får då våra påsar i sätet - dvs drickat åker ToR!! Men hur 17 tänktes det nu när det gäller vikten? Det måste väl vara ännu mer korkat?

Nåväl det blev två underbara veckor i solens rike! Ett nytt besök på fantastiska Elafonissi, vi käkade lunch vid den vackra sjön Kournas lake, som är Kretas enda insjö och vi drack åter öl i stövel inne i den charmiga hamnen i Chania stad!

Tyvärr har allt ett slut, så nu sitter man här i regnets huvudstad igen - man kan ha det bättre! Men tack mor å far för ett par riktigt trevliga veckor!

Nyorienteringsfasen

Läser man Johan Cullbergs bok - 'Dynamisk psykiatri' eller boken 'Kris och utveckling' så går alla igenom olika faser när man drabbas av en kris eller ett trauma.

Första fasen kallas 'Chockfasen' - det är ju precis efter något har hänt och man inte riktigt kan ta till sig vad det handlar om.

Sedan kommer 'Reaktionsfasen' - Vilken man bör komma in i så fort som möjligt, dvs komma ur chockfasen. I reaktionsfasen förstår man vad som hänt och kan bli utåtagerande på olika sätt, destruktiv, gråtmild eller bara passiv. Det finns såklart fler sätt. Sedan kommer 'Bearbetningsfasen' - ja, ni hör ju på namnet vad man gör då.

Till sist kommer 'Nyorienteringsfasen, - det är då man börjar se nya möjligheter, ser att livet kan vara kul och har lagt det tråkiga mer eller mindre bakom sig. Alla går igenom de olika faserna - man är inte alltid lika länge i varje fas, en del stannar till exempel upp länge i reaktionsfasen eller i sämsta fall i chockfasen och kan inte släppa det som hänt och gå vidare i livet.

Man kan lätt säga att vinterns upplevelser inte går av för hackor. Jag önskar inte en jävel att få gå igenom den skiten jag fick. Men nu har solen gått upp för mig igen. Om några dagar är det midsommarafton och då har det förflutit en hel del tid, samtidigt som jag får höra från några att du - dvs jag inte kan vara redo. När blir man det frågar jag då? Jag känner mig redo nu. Jag sover på nätterna, jag är aktiv på fritiden och ser på livet med glädje. Så var det inte i vintras. För mig är nyorienteringsfasen här!

I våras så träffade jag dessutom en mycket vacker dam. Vi träffades på gymet och hon hade spanat in mig. På gymet! Där alla snygga, vältränade och yngre killar finns!!

Jag hade lätt kunnat bli förälskad i henne! Men hon var inte klar med sin ryggsäck. Men där kände jag att jag skulle kunnat gå vidare, men det kunde inte hon. Dessutom var hennes schema framöver fullspikat så jag förstår att hon inte ville eller kunde träffa mig så mycket. Vi släppte varandra fria. Hon får gärna höra av sig igen!

Australienresan 2015 kom där i mitten av maj och - oj, vad många som läste bloggen här. Det var oerhört inspirerande att skriva när man visste att så många läste. Riktigt kul!! Resan gav mig ännu mer perspektiv på livet, fick mig ännu mer tänka efter vad som var viktigt och vad jag behöver och vad jag inte behöver. Jag hade ledig tid på dagarna då Sofia var i skolan så funderingar fanns, mycket bearbetades medans jag promenerade långa sträckor. Undrar om inte det var ändå det som var bäst med Australienresan? Ja, efter den där första kramen med Sofia förstås!

Det är konstigt vad en psyke kan göra med en som människa. Nu när det bara är några dagar kvar till semestern, så är man plötsligt oerhört sliten. Man vill vara ledig NU! Varje dag till torsdag känns som ett stort hinder när man skall behöva åka till jobbet. Jag borde ju vara rätt ok, efter två veckor i Aussie? Men nää - nu vill man bara bort och jag längtar oerhört till Grekland.

Samma dag jag kom hem från Australien så - jag hade lovat en ungdom som jag var flyktigt bekant med att fixa en gammal folkabuss till hennes bal. Hon ville bli upphämtad tillsammans med några andra. De skulle vara tre par. Jag var lite osäker om jag skulle hinna hem i tid, men flyget höll tidtabellen så på eftermiddagen den första juni var det dags. Jag åkte och hämtade bussen, hade med en ryggsäck med mousserande vin och sex champangeglas + en lite större men ändå portabel högtalare som man parkopplade via blåtand. Och vilken succe det blev! Ungdomarna hade vansinnigt kul med allsång till Håkan Hellström mestadels och stämningen inför balen kunde inte varit bättre. Dessutom visade det sig att en av tjejerna som var inbjudna att åka med var dotter till en Lennart Andersson - han är sedan tiotalet år tillbaka ihop med mina barns mamma!! Jag visste inte den kopplingen, men det gjorde det extra kul bara!

Jag kände knappt tjejen jag lovade fixa bussen till, men jäklar vad kul det var att köra dom och se den sprudlande energi och levnadsglädje de visade upp på en av de viktigaste dagarna dittills i deras liv! Hoppas bussägaren Per-Inge Mattsson har något liknande uppdrag åt mig nästa år. Bussägaren tar betalt ju - men jag gör detta enbart för att det är kul! De kan jag bjuda på!

Häromdagen så satt min mamma och jag och skulle beställa resa via datorn. Hon i Gbg och jag i Borås. Vi satt via telefon och fyllde i samtidigt. Vi hade hittat en svinbillig tvåveckorsresa till Faliraki, Rhodos. Det är på östkusten ja, ca 1,5 mil från Rhodos stad. Man åker lätt med lokalbussen till den större staden väl där. När vi båda var färdiga och klickade i det sista i rutan för 'bekräfta' för att boka resan. Så gick min bokning igenom, men inte mor å fars! Vad 17? Jag hade ju dessutom bokat utan avbeställningsskydd. Ett samtal till Apollo blev det och nä, det fanns bara ett rum kvar ledig på det hotellet, och det fick jag. Deras bokning gick inte igenom för det fanns inga mer rum, och inte heller i närheten på annat hotell. Så det var ju bara att Apollo avbokade min resa då. Riktigt surt, då det hade blivit en väldigt billig resa.

Jag åker ju gärna på semester med mina föräldrar och/eller med brorsan och hans fru. Det är så optimalt att umgås på det sättet. Man har verkligen tid för varandra, ingen skall ut på något eller hem. När jag hade flickvän åkte vi gärna själva en del av semestern. Åkte man tre veckor, var man med flickvännen själv i två och sedan kom resterande ner sista veckan. Då fick lite av allt, jäkligt bra! Samma när ungarna var små - perfekt att åka med de 'gamla' då och med brorsan. Alla hade tid!

Nu får vi se - om och vart en greklandsresa kan bli i sommar. Restresorna börjar bli dyra och jag vill inte till Rethymnon på Kreta. Joo, jag älskar den staden och vill dit - men inte i år. Efter alla resor, alla veckor dit så känner vi ju folket på de bästa ställena som tex DOME - de har bästa maten på ön! Det skulle bli för jobbigt att på alla resturanger förklara varför jag är ensam detta året och vad som hänt. Nää - då blir det ingen semester!

Vart det blir - kommer bli spännande. Det viktigaste är priset, för som sjukvårdsanställd och nyss varit i Australien så börjar det sina i kassan! Dessutom nu får man som singel betala 50% extra - hutlöst! Så vi hoppas på fint väder så priserna kan sjunka!

Annars så är jag nu igång med golfen. Äntligen! Jag har saknat det så mycket! Varför? Jo, för mig är golf njutning och relaxing, när man då inte mått riktigt 100 så har jag inte haft lust, och de gånger jag ändå haft lust har det regnat. Vädret denna vår har ju varit lite höstligt. Men nu har jag kommit igång och det är så skönt - det är min variant av yoga! På golfbanan, måste du släppa alla andra tankar mestadels - vilket är oerhört avkopplande! Vill vara ute på banan lite oftare och spelar gärna lite fler tävlingar!

Ja, nu är det nog läggedags - för imorgon är sista arbetsdagen innan semestern - på torsdag är det utbildning!!

På återseende!

Australien 2015 - del sex

Resan närmar sig nu sitt slut. Alldeles för snart blir det att påbörja den mödosamma, oerhört långa och tråkiga flygresan hem. Men innan dess hade vi ett par dagar kvar Sofia och jag. På torsdagen vandrade jag bort mot fyren Point Cartwright en sista gång. Jag spatserade stolt i solen och njöt av sanden mellan tårna, vattnet som då och sköljde upp över fötterna och ja, man kan ha det sämre helt enkelt.

Jag hade sett flera stycken tidigare. Men på något sätt verkade det ändå finnas en viss koll på dom. Men inte nu. Två stycken stod och kramades, vänslades och hade bara ögon för varandra när deras stora best satte full fart mot mig. Fy fan för lösa hundar! Här kom han galopperande och vad 17 skulle jag göra? Jag hade lite tid på mig ännu, jag var helt oskyddad och nästan utan kläder. Det skulle göra ont! Jag backade några steg ut i vattnet, tillslut nådde det upp ovanför knäna. Men när jag tittade upp mot jycken igen, vände den plötsligt och sprang tillbaka. De två ägarna hade inte ens reagerat. Fly förbannad gick jag upp ur vattnet, upp från stranden och var tacksam att jag klarat mig helt oskadd. Jävla hundägare! (F 'låt bror och Ulle)

Jag gick upp runt fyren och satte mig på en bänk. Hundhistorien var nästan redan glömd, jag satt och njöt av utsikten, gottade mig i solgasset och hade på Tomas Ledin i iPhonen. Livet har sina goda stunder!

Efter en 40-45 minuter tog jag mig neråt och skulle gå runt bakvägen där jag visste det fanns en badplats. Vattnet här inne i en hamnlagun, kan man nog kall det, var lite mer uppvärmt än ute på öppen sjö så det var som att bada i en bassäng. Sedan satt jag på en bänk och torkade i solen!

På fredagen sedan efter 'bara' ha legat på stranden och solat och doppat mig några gånger så skulle Fia och jag ut och äta på kvällen. Mooloolaba är en ort där det funkar att gå ut. Men det är i nästa ort igen där 'Sunshine Plaza' som man går ut tydligen. Maroochydore heter den och gatan heter Ocean street! De är en hel bargata med pubar och resturanger vägg i vägg. Det märktes dock att det var lågsäsong och vinter för nattklubben Sofia och kompisar brukar gå på var under renovering och stängd.

Vi beställde in lite olika Tapas och en pint öl. Jodå, det var gott men det kostade 72 dollar! För tre Tapas och en öl (Fia drack vatten) 72 x 7 = 504 kr. Jag tyckte nog det var lite dyrt men det var bara å betala och se glad ut. Men vänta nu? Fungerar inte mitt VISA-kort? Och Inte Sofias heller? Stället hade bytt terminaler samma dag och hade problem med utländska kort. Någon dag tidigare hade jag varit på 'Pianobarnen' vi nu åt på och då fungerade mitt kort utmärkt. Men inte nu.. Det var polsk riksdag runt allt där ett tag, så jag gick på toa och när jag kom tillbaka så fanns det fortfarande ingen lösning.

Jag plockade då upp plånboken för att kolla hur mycket cash där fanns. Jag visste att jag inte hade 72 dollar i kontanter - men väl 65. När Hovmästaren såg att det var det enda som fanns så sa han direkt att 65 dollar is enough! Så vi fick lite rabatt för att deras kortterminal inte funkade. Normalt sätt betalar man ju dricks, men nu var det vi som fick den!!

Igår fredag var en lite sorglig dag annars - för det var första dagen utan bil för Sofia. Hon hade strax efter ankomst köpt en bil för 1100 dollar. Naturligtvis har den tjänat sitt syfte; med kompisar har hon gjort utflykter, varit i Cairns och kört runt mig hahahaha. Men nu var hon tvungen att ge bort den. Jo, du läste rätt. Någon typ av skatteregistring var tvungen att förnyas nu och för den knappa månad hon har kvar var det mer pengar än bilen var värd. Att den hållit ihop visar på att den hade en enorm krigarvilja för fräsch var den inte! Så killen hon köpte den av fick tillbaka den. Vad han gör med den vet ingen - men skall den köras måste den reggas igen och frågan är om den är värd det?

Idag lördag, sista dagen tillsammans här nere har vi varit på stranden igen, badat och legat och solat. Jag somnade en stund och det var underbart att få slappna av och släppa alla tankar och bara flyta bort. Bättre yoga kan kanske inte ha? Sofia har valt att vi skall ha taco-kväll så det blir på Australiensiskt vis, för de har tydligen annat recept på kryddorna här. Men känner jag dottern rätt kommer det bli väldigt gott! Hon har det i blodet, från sin mormor!

Hemresan börjar svensk tid söndagmorgon 04.15 och avslutas måndag 08:10. Jaja, det blir som tidigare till att dricka mycket öl i mellanlandningarna - eller? Nää denna gången blir det först ett fem timmars stopp i Singapore sedan ett kort stopp i Helsinki på måndagsmorgonen, då blir det ingen öl.

Att åka så här långt ända till Australien, då skall man ju planera så man hinner se så mycket som möjligt av kultur och sevärdheter, flänga runt på allt och utnyttja tiden. Normalt sätt är det ju så en långresa går till. Inte denna!

Innan avfärd var tanken att träna på gym, spela lite golf och löpträna så mycket som mjöligt när Sofia var i skolan på dagen - så blev det inte. Tidsomställningen blev brutal. Jag hade svårt att sova på nätterna och på dagen gick det inte. Det blev några timmar på kvällen, sedan vaken länge och några timmar på morgonen. Det är först nu jag kommit in i det - och då skall jag hem!

Hur blev det totalt sett då? Jo, vad var syftet med resan? När dottern hörde av sig, (ja, vi har haft kontakt kontinuerligt via Skype och Messenger hela tiden) denna gång hon hörde av sig var det annorlunda, hon hade en brutal hemlängtan. Jag tänkte det går nog över - men nää. Det satt i och hon hade inte pratat eller låtit på detta sätt innan. Det kändes inget bra hos en pappa.

Jag har under året hon varit borta tänkt väldigt mycket på henne, men lite medvetet 'hållit mig i skuggan' så att säga. Hon skulle få göra sin grej, komma ifrån världen här hemma och växa som människa. Det är viktigt! Givitvis ville man åka ner till henne. Men borde man? Nu blev det ändå så att jag åkte ner men det var ju nu i slutet då hon redan börjat förberedelserna för att åka tillbaka till Sverige!

Ja, nu när du läser detta - sitter jag troligen redan på flyget hem! Och vi får se vart mina två ständiga följeslagare kommer med för nästa äventyr. Ryggan och kepan!! Tack för denna resa!

Australien 2015 - del fem

Jag är ju egentligen här för att besöka dottern. Hon läser ett år och åkte ju som bekant till Australien redan i juli för ett år sedan. Hon läser nu en rätt bra kurs som innehåller mycket men hon blir 'bara' PT. För att få en bredare bas så hoppas hon kunna fortsätta läsa till sjukgymnast hemma sedan. Då har hon en riktigt bra utbildning inom träning att falla tillbaka på. Det gillar jag!!

Hennes dagar här är fyllda nu av olika examina och slutprov. Men en rolig grej gjorde gänget från hennes skola häromdagen då de besökte ett fängelse och hade olika workout-klasser för de manliga fångarna där. De var på Woodford correctional center som är Australiens farligaste fängelse. Där sitter de värsta avskumen som seriemördare, våldtäktsmän och knarklangare. Under två timmar - en timme innan lunch och en ett tag efter körde eleverna olika träningspass typ cirkelbetonat. Sofias grupp hade benträning. De andra grupperna körde överkropp, cardio och core. Trots att det bara var två timmars träning tog det hela dagen i anspråk med bland annat all säkerhet som de var ytterst noga med

En rolig detalj var att när det var någon av instruktörerna som var kille var uppmärksamheten ibland fångarna som alltså också var män inte så stor, men så fort någon av tjejerna sa eller gjorde något var det knäpp tyst, alla var fokuserade och flitiga i sin träning!

Säkerheten var rigorös och Fia vågade inte ha med något av värde in på anstalten. Hon börjar lära sig den lilla!

Igår fick vi dessutom vara med om något riktigt stort här på östkusten. Ja egentligen i hela Australien. Ett av de största idrottsevent som finns 'Down under' är något som heter 'State of origin' där de bästa rugbyspelarna blir uttagna i ett 'all star team' i Queensland som kallas 'Maroons' möter de bästa från New South Wales (där Sydney ligger) som heter 'Blues'. Känns lite som Manchester United mot City, GAIS mot Blåvitt eller kanske som i filmens värld Rocky Balboa mot Apollo Creed! Dessutom så anser man tydligen att detta är den absolut bästa eller högsta klass det kan bli på rugby gällande världen runt! (loggan tagen från officiell originsida)

Det är i vilket fall som helst väldigt gigantiskt här med stora kostnader för arrangemang och reklam, men också stora TV-intäkter och publik i massor. Ja varenda jäkel verkar engagerade. Till och med min dotter som knappt varit här ett år och inte vet hur man stavar till boll en gång. Hon skrev ett glädjeinlägg på sin egna blogg nu när Queensland vann den ena av tre matcher igår med 11-10. Själv tycker jag det var en riktigt brutal match men killarna var oerhört vältränade! Inga sparrisar ala vanlig fotboll där inte. Nää detta var tufft ja lite mer som handboll!!*

De flesta dagarna här nere är jag ute och vandrar. När Fia är i skolan så passar jag på att gå runt i omgivningarna. Det blir ofta ner mot beachen och strandpromenaden men ibland även i villakvarteren. Igår tog jag bussen till en annan ort där 'Sunshine plaza' låg. Efter ha kollat om där fanns någon kul biofilm, några kläder att shoppa och käkat en glass i solen fick det sedan bli lite god bira. Man får passa på medans man är ledig!

På tal om kläder. En annan kanske inte är så medveten och alltid uppdaterad när det kommer till mode tycker mig ändå kunna se att de ligger klart efter här. I affärerna ser du saker hänga som de vore det nyaste och senaste - som du såg i butikerna i Sverige för ett eller två år sedan. Sofia tyckte exakt samma sak, så lite rätt har jag nog i denna iakttagelse. En annan 'spaning' är det här med skor. Hemma är ju enligt tjejer skor viktigare än allt - men inte här. Det är flip-flop på varannan, mer bland tjejerna som har lite olika varianter - men jag tycker det är förfärligt!

Nej, nu får det bli den där promenaden i sol! Avslutar med en bild jag tog igår när det börjat skymma - den blev skaplig!

Hörs