Här kommer en liten sammanfattning om livet som skribent, det börjar lite negativt men avslutas med framtidstro!
2001 drogs jag sakta in i makrillnätet på allvar. På den tiden skrev jag mycket i den gästbok som kallades för "planket" på GAIS officiella hemsida. Äntligen fanns då ett ställa där man kunde kommentera, analysera och diskutera sina grönsvarta tankar. Någon tyckte tydligen jag hade sunda värderingar för snart var jag indragen som skribent för GAIS hemsida.
Många av dom som tidigare hållt i arbetet med GAIS på webben hoppade av och det närmsta året visade det sig att det bara var två som gjorde något alls. Dessutom slutade den killen tvärt när han drabbades av en personlig tragedi. Så där var jag plötsligt som ensam skribent kvar! Hur 17 skulle det gå nu?? Som tur var såg Bengt Forsman allvaret och började bli mer aktiv med att skriva, han som bara skött tekniken bakom innan. Vi två blev ett team - Webmaster kunde vi kalla oss båda två.
Efter åtta år så hade jag fått nog. Det var inte lätt att samarbeta med folk inom GAIS - ett gäng stofiler som trodde att hemsidan var något annat än en spegel av klubben. Det var folk som knappt inte befattade sig med internet, man motarbetade oss och ville inte förstå vår ståndpunkt. Att internet numera var en plats där de unga spenderade väldigt mycket av sin fria tid och att man varje gång när man ville ha information om något sökte på en hemsida ville eller kunde man inte förstå. Ansvariga inom klubben vägrade helt enkelt att förse oss med information, rätt information och kritiken mot hemsidan var inte nådig ibland fansen. Som tur var gick det sakta upp för var och en av supportrarna att det var klubbens eget fel och inte vårt. Vi två, Forsman och jag var lika frustrerade som alla andra!
Jag jobbade ett år för länge, sista året var inte kul och jag gjorde inget bra jobb av det jag gjorde. Jag slutade och trodde att jag aldrig mer skulle jobba med nått liknande. Det kändes också rätt skönt när GAIS anställde en journalist som skulle göra "mitt jobb". Då kunde jag lätt släppa allt och gå vidare..
Det dröjde dock inte så längen innan Göran Lohne i IF Elfsborg hörde av sig. Lohne och jag har spelat handboll ihop förr och snackade emellanåt på stan. Dessutom så varje gång våra lag möttes så var det trevligt att prata om allt innan match. Efter matchen var det alltid någon som var missnöjd så då blev det inget snack alls, tyvärr var det oftast jag som var på den förlorande sidan. Det fanns en tyst ömsesidig respekt för den andre!
Tredje gången Göran hörde av sig om att börja jobba inom Elfsborgs media så - jaja, varför inte? Jag kände mig ganska smickrad över att ha fått förfrågan från "fienden" och är nog den ende som gått emellan två allsvenska klubbar på det sättet - som hemsideskribent. Än märkligare är det när man tänker på att jag ingen journalistutbildning har överhuvudtaget! Är helt självlärd (ja, jag förstår att ni märker det - haha)
Det var ett mycket lärorikt år i IFE. De var snälla och proffsiga och hade ett helt annat driv än i GAIS när det gällde det mesta. Man samarbetade på ett sätt med sina skribenter som jag inte var van vid och man hade hjälp från proffs då det gällde sin klubb-TV. Kjell Dabrowski var lite som en mentor och var via telefon med på många möten som mediagruppen hade. Själv tyckte jag initialt att det var fantastiskt kul att få jobba för IFE, men det skulle snart vända lite.
Jag jobbade även då obekväm arbetstid i mitt privata jobb så det blev både helger och kvällar. Som tränare för Byttorps IF handboll blev två kvällar till upptagna och dessutom under våren så spelades det två allsvenska omgångar i veckan. Detta plus att man från Elfsborg ville håll jag skulle skriva mer än själva matcherna gjorde att jag var på väg in i väggen. Ganska snabbt kände jag en enorm olust inför allt arbete med att skriva - känslan jag hade sista året i GAIS kom tillbaka men av en annan orsak nu. Det var inte skoj längre. Jag ville hoppa av - men hade lovat och fick betalt.
Fram till sommaruppehållet, ja till den veckan funkade det men då var jag så nära att balla ur av stress! Jag hade en hög puls varje kväll jag skulle sova vilket gjorde att sömnproblemen växte. Jag fick dock väldigt mycket uppmuntrande ord av Elfsborgs supportrar som tyckte att klubbens matchrapporter nu var "riktiga referat" och mer beskrev vad som hände på plan än tidigare. Tänk att jag som gaisare kunde skriva så en "guling" kände igen sig!! Jag var stolt som en tupp samtidigt som när jag själv läste i efterhand sällan var helt nöjd. Jag presterade sämre under året i IFE än under åren i GAIS. Allt beroende på att jag inte orkade, hade för mycket att göra och att väggen kom obönhörligt närmare.
Sommeruppehållet räddade mig. Jag snackade med Lohne och han höll med om att det var ohållbart så sista halvåret skrev jag inte ens alla matcher utan trappade ner mina insatser för att sluta helt när spelåret var slut. Tack Elfsborg och tack Göran!
Efter ett års uppehåll - ja, lite i bakgrunden i smyg har jag varit inne på GAIS hemsida, gjort lite småjobb som ingen mer än Forsman vetat om, så frågade man nu från officiella GAIS om jag kunde tänka mig en comeback efter egentligen varit borta i två år. Journalisten man anställde i november 2008 skulle sluta och man ville gå tillbaka till som det var innan.
Jag var väldigt tveksam för jag mindes direkt hur det var då. Dessutom hade man inte tackat mig alls från GAIS håll. Officiella GAIS har inte tackat överhuvud taget för de åtta år jag lagt ner för att GAIS skall kunna ha en hemsida som fungerat någorlunda i alla fall. Inte ett tack - bedrövligt! När jag slutade förväntade jag mig ett stort tack och ett årskort så jag fortfarande kunde följa GAIS. Då hade klubben också kunnat få lite hjälp när Tony Balogh skulle ha semester och allt på hemsidan helt tystnade - men nej, inte ett pip hörde man från dom!!
Nu blåser det andra vindar på Gaisgården, tyvärr har man ett ekonomiskt ok att bära på för trots försäljningar i mångmiljonklassen av spelare och ledare varje år de senaste fem-sju åren så är alla pengar borta. Mycket märkligt men så är det. Detta gör att det inte finns samma ekonomi för GAIS hemsida som för IFE. Men nu vill man något med sin webbgrupp - det skall bli kul att åter få jobba med laget i ens hjärta men kan det forna drivet jag hade komma tillbaka? Ibland känner jag att det är på gång - men det krävs att GAIS visar mer för att jag skall tända mer. Jag menar de måste tydligt visa att man mognat inför vårt arbete. Jag tror det är så - det verkar så men säsongen har knappt börjat och än är jag inte uppe i den fart jag hoppas kunna återfå.
Jag hann knappt i alla fall börja skriva innan jag brutalt "hälsades välkommen" tillbaka med sedvanliga sågningar och påhopp på supportersiten gais.nu - där har man som tradition att häckla alla som jobbar för GAIS istället för att vara glada att folk vill göra nått alls. Men att bli "mobbad" där visar också på att man gör nått bra - för de som skriver där har ett stort gaishjärta och vill faktiskt GAIS bästa även om man inte alltid tror det när man läser deras inlägg.
Engagemang har många supportrar och det finns få som visar på den glöd som vi gaisare har - egentligen är det tack vare fansen som klubben överlevt alla kriser och konkurshot och nu mot alla odds åter finns i allsvenskan. Lite synd att man överanalyserar och då ger sig på fel personer när man är kritisk. De som jobbar för GAIS genomför bara det styrelsen bestämmer. Tyvärr skjuter man ofta på budbäraren än den som egentligen borde få stå till svars. Det finns en gammal klyscha jag emellanåt återkommer till - "inget lag är bättre än sin egna styrelse". Just nu ser styrelsen i GAIS bättre ut än någonsin!
I höstas anställdes Mats Persson som sportchef, det var en anställning jag var enormt tveksam till. Det var fel av mig - Mats har redan börjat ge oss hopp och med en oerhört proffesionell inställning så kommer GAIS att sakta byggas upp till något stort. Jag tycker du som läser här skall följa GAIS och komma på matcherna - det kommer bli väldigt spännande detta året!!
Bengt Forsman finns kvar och det skall GAIS vara väldigt glada för! Det skall bli riktigt roligt att få jobba ihop med denne hedersman igen! Dessutom såg jag att den mannen fått en utmärkelse på senaste årsmötet - den var han verkligen värd! Dessutom kommer vår hemsida snart att få en ny modern dezign - vilket verkligen var på tiden!
Ja jäklar! Två veckor kvar - sen kör det i gång igen!!
