I fredags var det dags att för fjärde gången på ett år kolla in det gamla synhtbandet Lustans lakejer. Längre ner i bloggen här kan Ni läsa recensioner från de tillfällena.
Denna gången var spelningen på Liseberg och Taubescenen. Det var nog egentligen lite för ljust för en popkonsert (Precis som det var sist bandet spelade på Liseberg, då på stora scen med en stark sol i Johan Kindes ansikte) men samtidigt spelade man denna gången mitt i stan istället för som i juni månad då man var ute i en "förort", Majorna och Musikens hus.
Redan i första låtens inledning "Det verkade så viktigt då", en låt som förövrigt LL startat med de senaste gångerna så känner man lycka och välbefinnande. När "sönerna" Lotus och Nico drar i gång synhten och gitarren känner man sig förväntansfull! Man blir liksom varm i hela kroppen och gud så kul det skall bli - är känslan man har inombords!
Och kanske som en bollspelare behövde bandet någon minut på sig att komma in i matchen sen spelade Johan Kinde upp hela sitt register! Publiken som denna gången var lite annorlunda än som det brukar vara på LL kom snabbt i rätt stämning och det var egentligen allsång till de flesta sångerna.
Sist i Musikens hus så var det kanske 300 åskådare nu var det definitivt dubbelt så många, ja kanske uppåt 1000 personer som stod och trängdes runt den lilla scenen.
På ett väldigt fint sätt lotsade Herr K oss igenom sin låtskatt och blandade nya med väldigt gamla låtar. På ett helt naturligt sätt harmonierar allt i en melodiös samklang och som jag tidigare skrivet(här på bloggen) är det numera så skönt att höra de tidiga låtarna i en bra produktion.
I de senaste spelningarna undertecknat sett har det varit en uppdelning i två entimmars set. Men nu körde man en konsert rakt av kan man säga. Det gjorde att man kanske var tvungen att stryka några låtar. Tyvärr så föll underbara "Image fatale" bort annars har bandet en förmåga att välja helt rätt låtar som folk verkligen "måste" få höra när man bevittnar en LL spelning.
En stor skillnad mot Musikens hus-spelningen var att bandet nog kände att här fanns ny publik (tex satt där ett antal pensionärer på bänkarna, medans vi riktiga fans stod upp och smådansade), dessutom var det så många fler att inspirationen som saknades i Majorna väldigt fort infann sig. Dessutom är det en ära att undersköna Jenny Silver numera alltid följer med och körar + sjunger duett i den vackra "Eld & vatten". Nog skulle dock hennes mikrofånljud varit något högre.
Kanske hela ljudbilden skulle varit något snäpp högre - det blev nog det efter en lite lågmäld inledning men det kanske är Lisebergs nöjespark som inte vill att ljudet skall störa annat.
Som jag skrev innan så tror jag ingen gick från spelningen besviken. Jag hade flera kompisar med mig, några som kanske inte är lika frälsta som jag i Lustans musik, men även de tyckte att det svängde gött och att det var roligt att fått vara med om denna upplevelsen! Det är betyg som är väldigt bra för ett band som all media nästan verkar nonchalera och radiokanaler som vägrar spela dess låtar. Jäkligt märkligt för en annan.
"Skuggan av ett tvivel" var kanske bästa snabba låten och mästerverket "Paradisets portar" den bästa lugna. Givetvis fanns de stora hitarna "Diamanter" och världens bästa låt genom tiderna "Begärets dunkla mål" med på ett hörn!
Jag vill passa på att tacka bandet igen - var lite småbesviken efter upplevelsen i Majorna, men detta var jäkligt bra! Så bra att bandet fick ståendes ovationer även av de gamla!
