Tänk vad enstaka saker kan ställa till det för en. Plötsligt var jag singel! Efter cirka tre och ett halvt år tillsammans valde flickvännen att bryta upp. Naturligtvis står det en fritt att göra så, men konsekvenserna för mig blev obehagliga! Jag som precis tänkt köpa ringar och fria till henne på nyårsafton - satt plötsligt där med Svarte Petter och var helt solo! Alla som känner mig eller, ja alla som sett oss tillsammans har sett hur mycket jag älskat henne och många har varit avundsjuka på vårt förhållande som innehöll så mycket bland annat roliga aktiviteter och resor.
Själv var jag lyckligare än någonsin i livet. Det som man såg på film och läste om i böcker, sånt trodde jag tidigare inte fanns. Jag kan ärligt säga att jag aldrig älskat någon annan människa lika mycket som henne (barn och föräldrar räknas inte in).
Där var jag på toppen av livet och tänkte fria - veckan efter satt jag själv och grät. Ensamheten var vidrig, den åt upp en inifrån, mörka dystra tankar passerade förbi omväxlande med ren desperation. Inget alls kändes kul, inget...
Dagen efter hon dumpat mig försökte jag ändå gå till jobbet. Chocken hade ännu inte slagit till. Jag sov några timmar i sträck för sista gången på nästan sex veckor men vaknade runt 03:00 och drog till jobbet kl 07:00.Det var möte först och sedan arbete med att få igång patient på en av salarna - så långt fanns mycket annat att tänka på för jag höll invändigt på att bryta ihop. Precis när kollegan kom tillbaka från kaffepaus strax före 09 så kände jag hur nära det var. Jag gick in på en toalett och storbölade i tjugo minuter! Fick sansat mig lite, tvättat av mig för att sedan gå till en av cheferna och snabbt förklarat vad som hänt och att jag sticker hem innan nästa attack kommer. Fick upprepa samma meddelande till koordinatorn sen hem. Jag hann till bilen, sen kom syndafloden ur mina ögon igen - efter det låg jag i soffan fram till lunch och bara grät. Fan - stora starka karln!
Mitt första problem var att jag inte visste varför? Vad hade utlöst detta? Det kom från en klar himmel, jag hade ingen aning! Det var också därför fallet blev så hårt. Från en hög punkt med ett eventuellt frieri på G rätt ner i asfalten och in i det trista singellivet som man trodde var ett avslutat kapitel. Tyckte jag hade den bästa tjej som fanns i hela världen, ville inte ha någon annan. Om vartannat snurrade destruktiva tankar blandat med frågan om varför det hänt och jag fick inte ihop det hela.
En onsdag i slutet av november fick jag dock reda på att hon träffat en ny!! Så fort? Eller? Jaha!!! Ett riktigt lågt skott i buken eller om det var en kniv vreds om i magen. Har hon redan hittat en ny!!?? Men - herregud! Natten efter det blev den värsta i mitt liv. Jag hade sådan smärta i magen att jag är förvånad att det inte blev något magsår. Och trycket över bröstet, är det så här en hjärtinfarkt känns tänkte jag? Men nä, det blev inte värre när jag gick upp och ner i trappan och fram och tillbaka över golvet för att sova den natten, det gick såklart inte - hjärtfrekvensen var närmare 250 och slog snabbare än när jag tar ut mig som mest i spinningen numera! Fy vilket helvete!
Framåt morgonen släppte ångesten och smärtan något då det gick upp för mig att: om hon nu har en ny så kanske det är svaret på de frågor jag haft om vad som hänt efter separationen?
Min underbara dotter Emma kom sen på förmiddagen och vi skulle måla väggarna i köket. Ja, egentligen skulle hon själv göra det med vi hjälptes åt med det mesta men när hon tog det sista stack jag till Spice 'n' rice och köpte 'takeawaylunch' som vi frossade på sen. Det var bra för någon ordentlig mat hade jag inte fått i mig på ett tag.
Emma är en smart tjej och när jag berättade fortsättningen då med den nya killen som tydligen fanns med i bilden på mer allvar väldigt fort så sa hon den kloka ungen jag har:- Pappa, om jag berättat denna story för dig, vad hade du givit för råd då? Du behöver inte säga det - utan bara följ det! Dessa tankar hade jag redan börjat få men när hon sa det blev allt glasklart och resterna av nattens superångest försvann fort som en avlöning! Jag mådde genast mycket bättre!
Då kom nästa grej som skulle komma att påverka skeendet. Killen som hon nu hade ersatt mig med hade inte rent mjöl i påsen, fler och fler saker om honom kom fram som inte satte honom i någon positiv sists och plötsligt var hon i ett utsatt läge själv. Då ringer hon och vill ha råd, undrar hur killar tänker och varför han kanske agerade som han gjorde. Hon som hade mått dåligt vid vår separation - men snabbt, väldigt snabbt tog tag i sitt liv med den nya 'ersättaren' blev plötsligt väldigt förvånad hur killar kan byta skepnad. Efter några sms och telefonsamtal så umgicks vi en del, promenerade och pratade om vad som gick snett mellan oss. Ett tag stöttade vi varandra. Det blev en liten absurd sists - här skulle jag hålla upp den som sänkt mig! Nykomlingen var utomlands men när han kom hem skulle hon bryta med honom, sade hon då - det hade kommit fram så mycket negativa saker att det fyllde ett helt papper som hon hade i sin jackficka.
Min egen ångest gick bara på halvfart där några dar - men samma dag killen kom hem igen så var den tillbaka. Det blev ingen naturlig fortsättning på deras liv - men det innebar inte att jag kom in i matchen igen. Tvärtom läget skulle förvärras.
När jag trodde att de rätt fina och givande dagar vi haft skulle ge mig en biljett tillbaka till livet så tyckte hon att så inte fallet var utan började med nästa steg för att gå vidare i livet. Jag som precis fått upp näsan ovanför vattenytan sjönk nu som en
sten igen. Jag var apatisk på jobbet - visst så länge jag hade en patient så skingrades tankarna, och jag var med på de flesta handbollsträningar och matcher och då fanns de inte heller där - jag var ju tvungen att tänka på handboll då, men jag hann inte ut i bilen innan jag var på botten och krälade igen. Till slut så var jag tvungen att inse att jag behövde hjälp. En tid hos en samtalspartner fanns bokad.Tyvärr låg den tiden någon vecka fram och innan dess hade jag på egen kraft kommit till mer insikter och börjat resa mig igen, tiden avbokades och ja livet började återvända. Jag började dessutom få indikationer på att hon ångrade sig och hade börjat inse vad vi haft och hon saknade det.
Men det tråkiga var inte över - någon vecka längre fram hände några saker hon idag ångrar djupt. Jag hade två helt sömnlösa nätter på raken och var riktigt djupt nere då jag till slut fattade det beslut jag borde tagit långt tidigare. Jag skulle inte höra av mig, jag visste hon skulle skriva på Messenger och Smsa men då skulle jag vara iskall och inte svara.
På ena natten där så kände jag mig ändå skyldig att berätta så jag talade om att nu går även jag vidare. Det finns tjejer som vill dejta mig på nätet så jag kör på dom. Du får ha det så bra!
Vändningen hos henne hade egentligen redan startat men väldigt långsamt, hon hade ju inte bråttom för hon visste att jag fanns där ute för henne hela tiden. Men nu plötsligt när jag gav klara besked om att gå vidare utan henne så förstod hon allvaret. Nu så hände saker! Hon fattade att ingen kille någonsin kan älska henne mer än jag gjorde, för det går inte. Hon började förstå vad vårt förhållande
egentligen hade gjort för henne och vad det hade gjort med henne, plötsligt kom en kraftig längtan tillbaka till det vi hade!Jag försökte nonchalera henne ett tag men vad 17 - jag älskar henne så jumla mycket att jag fort vek ner mig och vi började prata om hur en återförening skulle kunna gå till.
Jag hade ett antal krav. Vissa personer skull bort ur hennes liv, blockas på Facebook och så vidare. Nästa var att ärligt berätta hur jag upplevt det hela men innan dess avbröt hon mig med att med en Bamsekram och visade att hon gjort fel och väldigt uppriktigt bad om förlåtelse. Vi pratade i timmar. Sov tillsammans och vi båda sov vår första hela natt på länge. Även hon hade med strulet hon träffat mått dåligt och haft svårt med sömnen. Tänk att få vakna utsövd! Gudagott, och jaha - var det så det kändes med John Blund!!
Att åter bli ett par skulle visa sig inte vara så lätt. Jag hade svårt med tilliten och hon hade nya vanor som måste brytas. Vi hade det väldigt bra, men också var det en del bekymmer. Det kändes dock de här dagarna före jul att vi sakta ändå växte allt mer samman. Jag hade börjat sova igen - men när all stress släppte och man blev mer avspänd, kändes det som alla veckornas sömnbrist landande på ens axlar direkt. Kunde sova middag två ggr om dan. Hon kände det ungefär lika. Även om hennes stress inte alls var i närheten av min så hade den varit påtaglig för henne med. Men nu kunde vi ligga sked och känna den andres varma hud och på så sätt somnade vi gott och all oro försvann!
Eftersnack: Detta var en prövning som hette duga! Hon hade förnedrat, ljugit, bedragit och hånat mig i veckor. Hon hade valt bort mig och träffat en annan karl många dagar (vill inte veta exakt) men ändå hade jag inte givit upp hoppet! Jag fattar inte hur stark kärleken är! I slutet av denna hemska period hade jag dock förlikat mig med ödet och var på väg att gå vidare, när plötsligt det är hon som vänder och verkligen vill ha tillbaka det fina vi en gång haft. Vi börjar umgås igen och trots lite motgångar på vägen så verkar det gå åt rätt håll! När detta skrivs dagen före jul har vi umgåtts nästan varje dag i en vecka och precis som förr vill vi båda mer! Vi kommer träffas sent på julafton och fira lite ihop och nyår är redan planerad...
En annan sak jag upptäckte var vissa personers rätta ansikte. De visste om att Marjo hade en ny, men sa inget till mig trots att de visste att jag mådde dåligt. Ändå fick jag ingen info! Någon snackade en massa skit bakom ryggen på mig - av det fanns inget alls som stämde. Dessa personer fanns bland mina vänner på Facebook - det gör de inte längre...
Livet är så jäkla skönt när man kan andas fritt igen, när man kan sova tryggt och man slipper all ångest!
Hennes ögon och leende är det vackraste jag sett! Min dröm är att få se detta varje dag resten av livet - är vi på väg ditåt nu?
