Nyårskrönika om mitt 2015 - ett år med ups men också djupa downs

Jag vaknade upp nyårsdagens morgon på ett hotell i Göteborg och året var nu 2015. Det skulle bli det mest turbulenta året någonsin i mitt liv. Det skulle komma innehålla avgrundsdjupa dalar, små korta tendenser till toppar - samtidigt som livsaxeln gick från riktigt låg till högre allt eftersom. Det skulle ta i stort sätt hela året att repa mig. Det var oerhört tungt många gånger.

På nyårsdagens morgon för snart ett år sedan var snöbollen redan i rullning. Just då mådde jag fortfarande rätt ok. Kvällen innan, ja hela dagen (nyårsaftonen) hade varit så kul, trevlig och mysig på alla sätt - men där låg några mörka moln, inte vid horisonten utan mycket närmare och rörde de sig inte väldigt fort mot mig?

I januari gjorde jag en mycket bra penningaffär. Jag hade en bil jag var kraftigt missnöjd med (Kia Picanto) och fick sålt den för mer pengar än jag trodde den var värd, rätt mycket mer! En privatleasad bil införskaffades istället, en 'Seat Leon' och den är jag väldigt nöjd med! Kanske den bästa bil jag haft? Pengarna jag tjänade gick till att betala av några lån. Jag hade något år tidigare lånat pengar av banken för att kunna byta taket på radhuset. Nu så det kändes väldigt bra att bli kvitt den kostnaden! Dessutom löstes lånet jag hade på den nyss sålda bilen in också.

Det blåste snart upp till storm! Jag blev utsatt för lögner, påhitt, svek och en känslomässig våldtäkt! Efterhand mer och mer förtal, ännu mer lögner och jag blev sänkt. Totalt sänkt! En riktigt saftigt hård käftsmäll fick jag! Jag hade älskat henne, skulle gjort allt för henne och trodde det skulle vara vi livet ut. Istället blev det något annat. Allt var egentligen helt över månaden innan, men den 18 februari - komiskt nog just det datumet sattes den sista spiken i kistan. Ja, 'påhitt och förtal' skulle väl efter det fortgå..

Jag fick professionell hjälp och reste mig långt innan domaren räknat till tio. Med nyvunnen kraft men på vacklande ben skulle livet gå vidare. Under den här perioden visade sig mina arbetskamrater var ett enormt stöd! Men även min dotter Emma var fantastisk mot sin gamle far!

När allt var som mörkast så renoverade vi mitt radhus invändigt ihop, Emma och jag. Visst gjorde jag det mesta jobbet, men inspirationen kom från henne och numera ser det lite mer modernt ut än tidigare.

Jag hade under föregående sommar blivit övertalad att bli andretränare för Borås HKs herrlag. Att jag accepterade var nog en miss. Jag skulle aldrig tagit det uppdraget. Blev dock smickrad av förfrågan men jag hade ju redan börjat montera bort handbollskunskaperna ur min hjärna. Robert Sandberg skulle vara huvudcoach och bra träningar var det. Sandberg är en fantastisk kille med massa handboll i sig!

Jag försökte bidra mer med detaljer hos spelarna individuellt, för där fanns det rätt mycket att jobba på. Talang fanns i massor men skolningen var inte 100. Jag påverkade även så att ett hyfsat försvarsspel kom till. Till hjälp fanns ju 'Försvarsgeneralen' jag haft i Byttorp året innan. Något vettigt anfallspel blev det aldrig under året - där missade vi en del, eller hur Robban? Men som det blev för mig privat så var det väldigt synd jag hoppade på BHK. Visst träningarna blev som ett andningshål där jag kunde koppla bort allt annat, men samtidigt var jag ju inte tillräckligt förberedd, påläst och uppdaterad handbollsmässigt som jag brukar vara. Kraften fanns inte när det mentala var så nerkört.

När jag runt 20 mars ungefär börjat få upp näsan ovanför vattenytan igen skedde något märkligt! Ja helt makalöst! Ett blont bombnedslag som varenda kille på gymmet skulle ge sin högra arm för att få, visade intresse för mig!

Jag som varit så nere och inte lyft min blick den senaste tiden fick en uppenbarelse! Vi hade några 'svettiga, steamy och kärlekstörstande' månader. Vi båda behövde närheten, tryggheten den andra gav! Och jäklar vad livet lyfte! Jag gick från noll till 100 och jag tror hon gjorde det också? Men samtidigt vågade hon inte släppa på 'garden' till hjärtat och när vi var på väg att etablera oss, så blev just den muren väldigt hög. Hon hade presenterat mig för sin far och hans livskamrat, berättat om mig för sin bror och hans fru - när plötsligt det skylldes på en massa måsten och andra egentligen ovidkommande problem och allt vi hade bara rann ut i sanden. Det sista jag sa till henne var att du får höra av dig när du vill något igen - jag har inget hört ännu trots att vi setts emellanåt på gymmet..

Min andra dotter Sofia - läste ett år i Australien. Hon fick med några månader kvar av utbildningen en släng av hemlängtan och då valde jag att åka ner till henne. Två veckor var vi tillsammans norr om Brisbane och det var verkligen kul att få se hur hon haft det, var hon varit och hur det såg ut i verkligheten om saker hon berättat om i blogg, via Skype och Messenger. Hon gick ju i skolan vardagar, så någon vanlig 'Aussieresa' blev det ju inte - men det fanns annat som var viktigare. Hon fick trygghet, jag fick tid att tänka, bearbeta och hitta tillbaka allt mer. Jag var fortfarande rejält påverkad av vinterns svek och nu även av uppbrottet från blondinen på gymmet.

Väl hemma från Australien, ja samma dag faktiskt var det den årliga balen för gymnasieelever på stan. Jag hade lovat den blondas dotter att ordna en 'Folkabuss' som skulle köra henne och några av hennes kompisar till balen. Inte kunde jag bryta det löftet trots att hennes mamma inte verkade vilja träffa mig mer. Så jag hade fixat en 'folkabuss' via kompisen Per-Inge Mattsson och hämtade ungdomar i Sandared. Vilken energi, livsglädje och framtidstro de sprudlade av! Det var 'skitsköj' att få köra dom! Håkan Hellström streamades stenhögt och allsången ekade ut genom bussen och stämningen gick att ta på!

Sen blev det mest tomt några veckor efter. Jag spelade lite golf och tränade på gymmet. Jag hade under vintern tappat ca 10 kilo. Nu försökte jag bygga upp lite så inte ålderdomen skulle sänka min kropp för gått. Ett tag tränade jag som förr, ibland dubbla pass en ledig dag. Det blev nästan för bra så semestern och årets första resa till Grekland kom lägligt.

Men innan vi åkte kom Sofia hem från Australien! Det kändes så gött att ha henne hemma igen! Vi åkte direkt från flygplatsen till Teliabutiken så hon kunde aktivera sitt svenska SIM-kort. Dagen efter var det Midsommarafton och således lite långhelg, då behöver man en telefon som fungerar.

Två veckor på Kreta fast på västra delen och Agia Marina blev det. Så underbart skönt vi hade det. Jag åkte med mor å far - vi solade, käkade gott och spelade kort. Lite utflykter blev det också men vi hade det bara så skönt, avkopplande och man kände att man landade lite tankemässigt. Efter Grekland blev det några dagar med golf uppe i Strömstad. Lite skärgårdsliv blev det dessutom på Koster bland annat. Mycket vackert!

När min semester sedan var över så var det på jobbet som det alltid är under semesterperioden. Lite av kaos. Dessutom när de andra har ledigt får de som är kvar 'slita hund' så oftast när semestrarna är över så känns det som man skulle behöva vara ledig igen! Nu saknades det dessutom folk, någon på natten blev sjuk så det fanns övertidspass att göra. Nu när jag var singel och ingen att ta hänsyn till på det viset kunde jag jobba lite extra. En plan började ta form av att göra några övertidspass och använda de pengarna direkt till en ny resa. Så i början på oktober blev det en vecka till med föräldrarna till Agia marina på Kreta. Tanken var först att åka någon annanstans, men just då fanns inga bra alternativ och för mig var det lite snävt med den ledighet jag fått. Men vad underbart det var att åka en gång till!

Under slutet på sommaren såg jag två grymma konserter och en pinsamt dålig. Status quo på Liseberg var så vitalt härliga att se. Tidigare år har bandet sett lite slött ut och mer spelat på rutin. Nu sprudlade de av spelglädje! Själv funderade jag då på om de visste att det snart är slut? Hälsan vacklar på gubbarna men jäklar vilken rock!!

Jag åkte med Per-Inge till Eksjö och stadsfesten där. Lustans lakejer spelade på fredagen och man grät nästan av lycka när man fick se bandet en sista(?) gång. Hoppas det blir fler gånger!

Dagen efter spelade sångaren i LL, Johan Kinde solo och det var allt annat än bra. I slutet när man vände sig om, vi satt på första bänk så hade 3/4-delar av publiken lämnat konserten under resans gång - och en ny platta skall komma i januari? Hmm, jag vill ju ha en ny LL platta och det sköna synthstuket!

Under hösten började också en ny handbollsäsong. Nu för första gången på några år utan mig. Det kändes så bra - jag saknade det inte alls. Dock var jag lite förbryllad? Under året i BHK hade jag haft hand om både deras hemsida och Facebookssida.

På ett möte med styrelsen i BHK innan föregående säsong egentligen drog igång var Robban och jag överens om att det fanns massor föreningen kunde göra för att tjäna pengar. Bland annat genom hemsidan. Mina planer applåderades av styrelsen på det mötet - men sen var ingen intresserad av att göra något för att tjäna några pengar. Robban hade också han flera idéer som ingen tog tag i. Innan mötet slutade så lovade en styrelseledamot laget 30 jackor så vi skulle kunna se representabla ut på bortaresor, de skulle komma direkt men de jackorna har nog inte kommit ännu.

Under året som gått var BHKs hemsida en av Västsveriges mest besökta. Man snackade om den på Twitter, i bloggar och på någon pod. Men till årets säsong ville ingen följa upp det hela, ta över stafettpinnen eller ens frågade om jag ville fortsätta. Det kändes rätt konstigt? Dessutom försvann inkomstmöjligheter för klubben igen.

Sanningen är nog den att handbollen i Borås är mycket illa ute. Ingen verkar bry sig mer än två i motvind kämpande män: Torbjörn Larsson och Mats Sundling. Skulle de två tröttna då får vi se hur fort det hela förvinner - tyvärr! Hoppas jag har fel och/eller hoppas de inte tröttnar!

Fotbollslaget GAIS är ju en stor kärlek, men den är rätt ensidig för man får så lite tillbaka. Kräftgång i år igen och man riskerade åka ur Superettan igen. Det krävdes att man sparkade tränare PO Ljung och att återigen Benjamin Westman tog över - som han gjorde för några år sedan. Märkligt att det är först nu, till kommande säsong som Westman blivit förstetränare från start! Men nu vädrar vi morgonluft. Ordföranden Tomas Andersson och Westman kommer göra succé!

Under sensommaren/hösten träffade jag två damer från Halmstadstrakten (dock ej samtidigt). Den ena hade jag en träff med i Varberg. Ett elektrisk möte - men vi var totalt olika och ville olika med våra liv. Den andra blev det lite mer umgänge med. Men vi passade inte ihop trots att hon gillade Lustans lakejer och sett dom live. Två trasiga själar gör inte en stark sådan. Så nä, det kändes inte rätt.

I början på november så efter ännu fler övertidspass på jobbet så åkte jag med min stora dotter Emma till London över en långhelg. Riktigt kul att få den tiden ihop! Vi var på Madame Tussauds, Notting Hill och Abbey road. Förutom då en massa timmar i shoppingkvarteren på Oxford street. Jag kunde dock ena dagen smita undan lite på en pub så fick hon shoppa loss själv! Lite märkligt runt de kvarteren var - att några vettiga lunchställen fanns det inte. Jodå, snabb-burgare, coffee-shops och lite dyra indiska ställen fanns det eller då vanlig hederlig engelsk publunch. Vita bönor och blää, näää.. Det var enormt roligt att få vara själv med Emma i alla fall!

Under Luciahelgen drog jag till Skåne med en kompis. Vi 'turade' och käkade lunch på båtarna mellan Helsinborg och Helsingör. En annan kompis, Stefan som sedan länge bor i Helsingborg hade rekommenderat ett ställe vi käkade på - på kvällen. När vi skulle betala dök han upp och skjutsades oss till några härliga barer vi besökte innan vi landade på hotellet igen. På lördagen sedan drog vi vidare till Malmö och en tågtur till Köpenhamn över dagen. Det var trevligt, roligt och avspänt! Några goda danska öl fick vi i oss, ja en kinesisk också.

På väg tillbaka behövdes det visas upp ett pass för att komma in i Sverige igen! Kändes väldigt konstigt. In på tåget vid sista stationen innan Malmöbron kom några passpoliser som jag dock inte kunde att motstå att skämta med. De såg inte ut att ta illa upp och jag fick en lite skön kommentar tillbaka när de passerade förbi!

En riktig helvetesvecka blev det veckan innan jul. Sofia som har diabetes drabbades av en magsjuka utöver det vanliga. Efter ha spytt hela natten, gjorde hennes kropp uppror och hon kom in i ett stadie som heter 'Ketoacidos'. Tillståndet är livsfarligt om man inte får vård i tid. Nu kom vi in i tid och efter ett dygn på IVA (intensivvårdsavdelningen) och en natt på MAVA (Medicinsk akutvårdsavdelning) kunde hon åka hem helt återställd. Men det var tufft att se henne med dropp, infarter och övervakning på IVA - roligare kan man ha än se sitt barn så. Nu gick ju allt bra - och hon är en stark, bra och noggrann tjej när det gäller det mesta!

Lite plåster på såren har hon fått. I årets elfte timma kom hon in på sjukgymnastlinjen i Göteborg (slapp alltså Linköping där hon kom in direkt vid första antagningen) och dessutom fått hjälp av den blonda tjejen vars dotter jag skjutsade till årets bal med att få en egen lägenhet! Allt gick väldigt fort och redan i mitten av januari flyttar hon ifrån mig igen. Förra gången till Australien, denna bara till Bergsäter!

Under året som gått har några arbetskamrater inspirerat mig till att börja med 24-timmars fasta ala Jonas Colting. Man äter alltså ett visst klockslag på kvällen och sedan får man inget äta förrän nästa kväll samma klockslag. På morgonen får/skall man dricka en kopp kaffe eller The med en tesked kokosfett i. Och om man vill får man även ta en slät kopp kaffe till lunch. Dock får man och behöver man dricka obegränsat med vatten. En dag i veckan skall man köra.

Det är mycket lättare för mig att genomföra än 5:2. Jag får inte de där djupa dalarna då man kan döda för lite mat eller skälla ut en femåring. Jag känner att jag minskar i vikt, men kanske inte så mycket jag viljat. Å andra sidan har jag inte ökat heller så, det känns bra. Jag är säker på att jag minskar sakta i vikt och enligt dotter Sofia som läst mycket om 'periodisk fasta' är det väldigt nyttigt och bra att göra så här!

Johan Gunnebo och Rolf Lemke åkte två veckor till Gran Canaria 17/12-31/12. De betalade 11.000 var för resan. Jag tänkte åka ner och joina dom (25/12-1/1) deras sista vecka - men det skulle kosta mig, haha 11.000 för EN vecka! Vi tänkte jag kunde bo i deras rum (de hade ett rum man kunde vara tre personer i), då hade det blivit billigare men eftersom de bara hade sex nätter kvar och jag skulle bo sju, så gick inte det alls. Jag kunde alltså inte bo själv sista natten!! Men hallå!

(Varför kunde jag inte åkt dan innan kanske du frågar dig? Men på julafton jobbade jag hela dagen 7:15-21:30.)

Det har varit ett jobbigt år. Tankar har kommit och gått. Minnen dykt upp men oavsett - var jag en lycklig man de tre och halvt som vi hade tillsammans. Att sedan väldigt mycket visade sig vara lögner är en tragedi och jag beskrev det då som jag blivit känslomässigt våldtagen och det är nog rätt fortfarande.

Frågan är varför jag tillät mig bli så förnedrad? Varför lämnade inte jag henne? Är detta ett kvitto på hur stark min kärlek är när jag verkligen älskar någon? Funderingarna har varit många och de har påverkat mitt liv detta året. Periodvis har jag haft sömnproblem, i våras tränade jag för mycket, nu på hösten har det varit svårt med motivationen, jag funderar fortfarande för mycket. I vissa lägen mår jag väldigt bra och alla tankar är borta. Känns som man blir lätt manisk då - sen kommer det tillbaka och man blir som knockad av en klubba.

Nu är det snart årets sista dag. Jag kommer vara i GBG och det blir GP-fyrverkerier. Sen får vi se hur det utvecklas sig. Visst drömmer man om hotell, fyrrätters med vinpaket och ett nyår med bubbel i glasen vid midnatt som firas med någon. Ett klockrent recept att fira en nyårsafton! Ja det är synd om den utan drömmar!

Sen skulle jag vilja vakna upp på hotell på nyårsdagen i Göteborg...

PS: Det blev en lång text! Du som orkat läsa ända hit önskar jag ett riktigt gott nytt år!