I början när man skulle köpa biljetter var det svårt att få tag i vanliga 'parkettbiljetter' för de första annonserna påtalade bara om 'supébiljetter' med mat och kostade svindyra 1600 kr/styck. Jag vet kompisar som lurades av detta och nu inte fick sett konserten. Men jag surfade vidare och upptäckte då att det visst fanns biljetter för oss vanliga också. Men dålig marknadsföring var det.
När konserten 2011 gick så skrev jag här på bloggen att man var orolig för Ferrys hälsa. Sedan dess har mannen nästan konstant varit på resande turnéfot. Framför allt de sista två åren. Då 2011 var hela konserten mer 'svängig' med flera ösiga låtar från gamla Roxy-Music tiden men även då tog han rast bakom scen och även varierade med låtar vid pianot så han kunde sitta ner.
2014 i Lisebergshallen var en mycket bra konsert också. Ferry sprudlade av spelglädje, han tog emot publikens jubel och man såg verkligen på honom att han njöt av våra applåder, visslingar och stampande i golvet. Han hade minipauser mellan låtarna där han tittade ut över publiken log och bara njöt av stunden i nuet som var då. Spelningen var magisk!

Det kunde/borde varit bra. 'Avonmore', 'Slave to love' och sedan 'Don't stop the dance' rivs av fort men tydligen för fort för ljudkillarna hängde inte med alls. Ljudet var en grå massa, lite lågt och trots kanonlåtar så blev det liksom ingen fart över det hela. Först när fantastiska 'Ladytron' från det första Roxy Music-albumet spelas så kommer bandet in i matchen verkar det som, publiken är då med direkt men nästa två-tre låtar får alla att sjunka längre ner i stolarna igen. Ja, förutom alla jag träffade ute på toaletterna som passade på att ta en strategisk paus då.

Ljudet var som sagt inget vidare men det blev bättre. I Andy McKays frånvaro så finns en saxofonist som heter Jorja Chalmers. Hon har varit med hela resan från 2011 och för varje gång jag sett spelningar tar hon allt mer utrymme och spelar strålande! Dessutom har hon en stor karisma på scen.


Nej, detta var enbart en dag på jobbet för Bryan och bandet. Ferry var inte lika närvarande som för två år sedan - nu spelade han av det hela pliktskyldigast, men på ett proffsigt sätt för mannen har rutin som få och är lika elegant och sofistikerad som alltid. Men det känns lite vemodigt att veta att det kanske var sista gången man såg honom på scen?
Roligast var kanske ändå att mina föräldrar var med på Gothia Towers igår kväll. Pappa fick höra sina favoriter 'Lets stick together' och 'Smoke gets in your eyes'.

Extranummer: 22. Let’s stick together (Harrison) 23. Jealous guy (Lennon) 24. Editions of you (Roxy)
Foto: Jessica Ivarsson, Per-Erik Persson, Jan-Roger Karlsson