tisdag 15 januari 2013

Lustans lakejer 2013 - en adrenalinkick!

I lördags var det äntligen dags igen – så som vi längtat sedan sist!! Många långa dagar och
mörka nätter har det varit! Men nu var vi några grabbar från förr som skulle på en minifestival med synthmusik kallad Electronic Winter. Det skulle vara flera olika band och en utställning om den svenska synthens historia. Mer viktigt var att Sveriges bästa band genom tiderna – LUSTANS LAKEJER deltog.

Tidigare under hösten nåddes man av det för oss fans vemodiga besked att frontfiguren i bandet Johan Kinde skulle bo i Paris, åtminstone över vintern och skriva på nästa roman. Då trodde man att det inget Lustans skulle bli förrän till våren.

Sedan LL spelade sist har jag ny flickvän och hon har blivit 'plågad' framför allt vid festliga tillfällen med att få lyssna på LL, nu skulle hon följa med och kolla på bandet live för första gången och dessutom träffa mina kompisar från förr. På vägen till 'Brewhouse' så kändes förväntningarna i gruppen – som var laddad! Efter uppvärmningen av 'Mobile homes' som förövrigt hade ett par riktigt bra låtar och 'Dead eyes open' så var det julafton för oss grabbar när LL drog igång!

Sedan föregående konserter hade man bytt ut lite låtar och denna gång startade man med lugna, fina ' En kyss för varje tår' från albumet 'En plats i solen' som sedan följdes upp med snabba rytmiska 'Vackra djur gör fula saker även dom', från Åkersberga-albumet. Två låtar som inte spelats live på ett tag, och efter rullade de klassiska storverken in ett efter ett!

På trummor återfinns Christer Hellman som gjorde comeback i gruppen för något år sedan då Carl DeLorian valde att hoppa av, men mer intressant är faktiskt de tre
ungdomarna Nico på synth, Lotus på gitarr men inte minst Julian Brandt på bas. Alla band behöver i botten en bra basist för att få rätt rytm och flow över melodierna och precis som Paul McCartney i Beatles har LL en riktigt bra basist. Julian Brandt är verkligen så duktig så man inte längre saknar Peter Bergstrandh. Peter som var en av grundarna av LL (medlem åren 77-82) jobbar numera på utrikesdepartementet mot Asien.

En timma skulle bandet spela, vilket man drog över – och Kinde var ett tag orolig att man inkräktade på annat bands tid men avslutningen med klassiska 'Massans sorl' var magnifik!!

Som alltid när man lyssnar på Lustans lakejer så känner man ett välbehag rinna igenom kroppen. Johan Kindes fantastiska röst skapar en sorts trygghet, upprymdhet och man känner igen så mycket av både musik och texter i sig själv och sin uppväxt som en del av den göbbe man numera är.. Tänk så många år som denna man skänkt oss sådan oerhörd glädje!! Vi är ett gäng som tycker Johan Kinde är Sveriges bästa artist genom tiderna – jo, självklart känner vi till de andra egentligen mer namnkunniga men Lustans lakejer har betytt så mycket för oss igenom alla år! Ibland har det räckt med att sjunga på en rad eller nynna på en strof för att en negativ vibb på jobbet eller liknande skall vända och plötsligt mår man bra!

Kritikerna, skivbolagen och radiostationerna har verkligen inte fattat Kindes storhet. Varför spelas inte dessa svenska klassiska storvek annars? Och märkligt nog inte en rad i tidningarna varken innan eller dagen efter lördagens konsert - ja minifestival, för där var ju många fler band??! Det är riktigt uselt, om
inte annat så försökte en av läkarna på jobbet köpa biljett men nåddes av beskedet att det var slutsålt!

Jag säger inte att vi vet bättre, men det finns ett stort antal som verkligen uppskattar det Johan gjort – han är vår stora hjälte igenom livet!

Kvällen fortsatte på Brewhouse med fler band, men lika bra som LL var inget så efter spelningen fortsatte vi ut i natten och festade tills gryningen skiljde oss åt!!

På bilderna ser vi: Bild 1. Johan Kinde

Bild 2. Christer Hellman och Gunnar Elgenström

Bild 3. Undertecknad och Kinde

Foto: Marjo Sievänen

1 kommentar:

  1. Så sant du skriver...håller med om nästan allt ;)
    Djävligt stark start på konserten!
    och sen bara bättre...
    Vi ses snart igen.

    SvaraRadera