Sverige spelade igår en bedrövlig match emot Irland där det såg ut som om motståndarna tilläts ha mest boll. Man hade ju hoppats att Sverige i form av hemmaplan skulle komma framåt och skapa ett tryck emot motståndarnas mål och föra matchen offensivt, där då Irland skulle ligga på kontringar och spelvändningar.
Så blev det inte alls....
Idag är det ingen journalist som reagerar att Sverige spelade utan en mittfältsgeneral, en som kan hålla i bollen, slå passningar och vara kreativ. Ta sig förbi sin motståndare och få Irländarna att springa, att få jobba hårt för att kunna försvara sig.
Naturligtvis är Anders Svensson den som skulle spelat där, framför allt borde det varit värt att prova efter första halvlek där Sverige inte hade det tryck framåt på hemmaplan som man bör ha! Som läget var nu tog de bort det enkla uppspelspasset mot Zlatan och stängde kanterna, var fanns då kreativiteten att spela sig förbi tröga motståndare som egentligen bara stod rätt?
I stället stod Sverige med fyra man bak och två låga defensiva innermittfältare som inte hade ork eller kraft att röra sig i djupled eller göra en bort en motståndare. Därför fick vi inget tryck framåt, inga löpningar för att dra isär motståndarna som enkelt egentligen utan att ödsla kraft kunde försvara sig kanske lätt.
Naturligtvis håller det inte - det som är det sämsta är att det saknas inom landslaget en möjlighet att byta taktik eller förändra matchbilden när man kört fast.
Givetvis skulle Anders in i paus redan. När Hysén skulle ut borde Erton Fejzullahu kommit in istället för en otränad Ola Toivonen. Bytet på Jimmie Durmaz skulle kanske kommit minst tio minuter tidigare, för Sebastian Larsson skapade inte mycket.
Men det saknas något återigen hos Svenska landslagcoachen precis som det gjorde under Lars Lagerbäcks tid.
Jäkligt synd..
lördag 23 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar