26/6 en mycket speciell dag - och föräldrafunderingar

Bakgrund: Att jag har de två bästa ungarna i världen är det för Er som träffat dom inte så svårt att förstå. Egentligen var det en 'barnlek' att fostra dom. De bråkade sällan och mognade väldigt tidigt.

Eftersom tiden gick så växte de upp till unga damer och Emma skaffade sig tidigt en pojkvän, som hon snart bodde med, samtidigt ungefär som Sofia flyttade hem till mig på heltid. Oskar som Emma är sambo med är en mycket bra kille som jag säkert ger för lite 'cred' till som man har en tendens att göra. De har nu köpt sig en lägenhet i nya Asplyckan som precis varit byggstart på medans Sofia har jobbat, sparat pengar och väntat på att få åka till Australien på ett års utbildning.

Nuläget: Redan för över ett år sedan var det klart att Sofia ville till en utbildning i Australien. Problemet var egentligen bara: När skulle hon komma in på skolan? Vilken termin startade den? Och när skulle hon åka? Precis när skolan börjar - eller ett tag innan? Direktflyg dit - eller se något land på vägen? Under senaste hösten blev det klart att det var aktuellt denna sommaren och planerna intensifierades. Men när skulle hon åka? Samtidigt blev det klart på mitt jobb när de olika semesterperioderna skulle vara. Marjo och jag skulle ha tidigt och vissa veckor.

Efter en dels funderande och diskuterande vart vi skulle åka, så med tanke på våran budget detta år ville Marjo åter till vår älskade favoritstad Rethymnon på Kreta, men vi varierar en vecka av tre på ett helt nytt ställe, Agios Nikolaus. Problemet var att vi var tvungen att boka vår resa för att få något av de hotellen vi ville ha och detta gjordes innan jul. Sen blev det ju heltokigt för på våren här när det närmade sig avfärd för oss men även för Sofia så blev det bäst för henne att åka 3/7 - dvs en vecka efter vi åkt till Kreta.

Därför var det en mycket speciell dag igår. Resdagen till Grekland! Jag hade ångest, svårt att sova och mycket funderingar. Väl under dagen sen var jag lite snäsig och lättirriterad på allt och detta gick kanske lite ut över Marjo, försökte låta bli. Det var inte över vår resa detta var - utan det faktum att vi skulle åka före Sofia, hon som sedan skall vara borta ett år. Och just att ja hon kommer vara borta länge! Emma var ju utflyttad sedan lång tid - men nu när jag väl kommer hem från Kreta så är Sofia inte där längre, utan hon är också utflyttad - det kommer bli konstigt. Hon har ju ändå bott hos mig på heltid sista åren!

Ja, det blev en del tårar igår, samtidigt som jag var överlycklig över att få resa till Kreta med underbara Marjo så kändes det tufft att lämna Sofia. Hela dagen så pendlade känslor, funderingar och faktiskt lite ångest - hur kunde det bli så fel att vi åkte före henne? Nu får ju jag inte vara på flygplatsen och vinka och krama om henne när hon åker!! FAN!

Men å andra sidan måste man som förälder släppa taget och jag har tre veckor framför mig på Kreta med världens bästa, snällaste och vackraste flickvän man kan ha - jag får helt enkelt skärpa till mig och bli en man!!!