Australien 2015 - del sex

Resan närmar sig nu sitt slut. Alldeles för snart blir det att påbörja den mödosamma, oerhört långa och tråkiga flygresan hem. Men innan dess hade vi ett par dagar kvar Sofia och jag. På torsdagen vandrade jag bort mot fyren Point Cartwright en sista gång. Jag spatserade stolt i solen och njöt av sanden mellan tårna, vattnet som då och sköljde upp över fötterna och ja, man kan ha det sämre helt enkelt.

Jag hade sett flera stycken tidigare. Men på något sätt verkade det ändå finnas en viss koll på dom. Men inte nu. Två stycken stod och kramades, vänslades och hade bara ögon för varandra när deras stora best satte full fart mot mig. Fy fan för lösa hundar! Här kom han galopperande och vad 17 skulle jag göra? Jag hade lite tid på mig ännu, jag var helt oskyddad och nästan utan kläder. Det skulle göra ont! Jag backade några steg ut i vattnet, tillslut nådde det upp ovanför knäna. Men när jag tittade upp mot jycken igen, vände den plötsligt och sprang tillbaka. De två ägarna hade inte ens reagerat. Fly förbannad gick jag upp ur vattnet, upp från stranden och var tacksam att jag klarat mig helt oskadd. Jävla hundägare! (F 'låt bror och Ulle)

Jag gick upp runt fyren och satte mig på en bänk. Hundhistorien var nästan redan glömd, jag satt och njöt av utsikten, gottade mig i solgasset och hade på Tomas Ledin i iPhonen. Livet har sina goda stunder!

Efter en 40-45 minuter tog jag mig neråt och skulle gå runt bakvägen där jag visste det fanns en badplats. Vattnet här inne i en hamnlagun, kan man nog kall det, var lite mer uppvärmt än ute på öppen sjö så det var som att bada i en bassäng. Sedan satt jag på en bänk och torkade i solen!

På fredagen sedan efter 'bara' ha legat på stranden och solat och doppat mig några gånger så skulle Fia och jag ut och äta på kvällen. Mooloolaba är en ort där det funkar att gå ut. Men det är i nästa ort igen där 'Sunshine Plaza' som man går ut tydligen. Maroochydore heter den och gatan heter Ocean street! De är en hel bargata med pubar och resturanger vägg i vägg. Det märktes dock att det var lågsäsong och vinter för nattklubben Sofia och kompisar brukar gå på var under renovering och stängd.

Vi beställde in lite olika Tapas och en pint öl. Jodå, det var gott men det kostade 72 dollar! För tre Tapas och en öl (Fia drack vatten) 72 x 7 = 504 kr. Jag tyckte nog det var lite dyrt men det var bara å betala och se glad ut. Men vänta nu? Fungerar inte mitt VISA-kort? Och Inte Sofias heller? Stället hade bytt terminaler samma dag och hade problem med utländska kort. Någon dag tidigare hade jag varit på 'Pianobarnen' vi nu åt på och då fungerade mitt kort utmärkt. Men inte nu.. Det var polsk riksdag runt allt där ett tag, så jag gick på toa och när jag kom tillbaka så fanns det fortfarande ingen lösning.

Jag plockade då upp plånboken för att kolla hur mycket cash där fanns. Jag visste att jag inte hade 72 dollar i kontanter - men väl 65. När Hovmästaren såg att det var det enda som fanns så sa han direkt att 65 dollar is enough! Så vi fick lite rabatt för att deras kortterminal inte funkade. Normalt sätt betalar man ju dricks, men nu var det vi som fick den!!

Igår fredag var en lite sorglig dag annars - för det var första dagen utan bil för Sofia. Hon hade strax efter ankomst köpt en bil för 1100 dollar. Naturligtvis har den tjänat sitt syfte; med kompisar har hon gjort utflykter, varit i Cairns och kört runt mig hahahaha. Men nu var hon tvungen att ge bort den. Jo, du läste rätt. Någon typ av skatteregistring var tvungen att förnyas nu och för den knappa månad hon har kvar var det mer pengar än bilen var värd. Att den hållit ihop visar på att den hade en enorm krigarvilja för fräsch var den inte! Så killen hon köpte den av fick tillbaka den. Vad han gör med den vet ingen - men skall den köras måste den reggas igen och frågan är om den är värd det?

Idag lördag, sista dagen tillsammans här nere har vi varit på stranden igen, badat och legat och solat. Jag somnade en stund och det var underbart att få slappna av och släppa alla tankar och bara flyta bort. Bättre yoga kan kanske inte ha? Sofia har valt att vi skall ha taco-kväll så det blir på Australiensiskt vis, för de har tydligen annat recept på kryddorna här. Men känner jag dottern rätt kommer det bli väldigt gott! Hon har det i blodet, från sin mormor!

Hemresan börjar svensk tid söndagmorgon 04.15 och avslutas måndag 08:10. Jaja, det blir som tidigare till att dricka mycket öl i mellanlandningarna - eller? Nää denna gången blir det först ett fem timmars stopp i Singapore sedan ett kort stopp i Helsinki på måndagsmorgonen, då blir det ingen öl.

Att åka så här långt ända till Australien, då skall man ju planera så man hinner se så mycket som möjligt av kultur och sevärdheter, flänga runt på allt och utnyttja tiden. Normalt sätt är det ju så en långresa går till. Inte denna!

Innan avfärd var tanken att träna på gym, spela lite golf och löpträna så mycket som mjöligt när Sofia var i skolan på dagen - så blev det inte. Tidsomställningen blev brutal. Jag hade svårt att sova på nätterna och på dagen gick det inte. Det blev några timmar på kvällen, sedan vaken länge och några timmar på morgonen. Det är först nu jag kommit in i det - och då skall jag hem!

Hur blev det totalt sett då? Jo, vad var syftet med resan? När dottern hörde av sig, (ja, vi har haft kontakt kontinuerligt via Skype och Messenger hela tiden) denna gång hon hörde av sig var det annorlunda, hon hade en brutal hemlängtan. Jag tänkte det går nog över - men nää. Det satt i och hon hade inte pratat eller låtit på detta sätt innan. Det kändes inget bra hos en pappa.

Jag har under året hon varit borta tänkt väldigt mycket på henne, men lite medvetet 'hållit mig i skuggan' så att säga. Hon skulle få göra sin grej, komma ifrån världen här hemma och växa som människa. Det är viktigt! Givitvis ville man åka ner till henne. Men borde man? Nu blev det ändå så att jag åkte ner men det var ju nu i slutet då hon redan börjat förberedelserna för att åka tillbaka till Sverige!

Ja, nu när du läser detta - sitter jag troligen redan på flyget hem! Och vi får se vart mina två ständiga följeslagare kommer med för nästa äventyr. Ryggan och kepan!! Tack för denna resa!

Australien 2015 - del fem

Jag är ju egentligen här för att besöka dottern. Hon läser ett år och åkte ju som bekant till Australien redan i juli för ett år sedan. Hon läser nu en rätt bra kurs som innehåller mycket men hon blir 'bara' PT. För att få en bredare bas så hoppas hon kunna fortsätta läsa till sjukgymnast hemma sedan. Då har hon en riktigt bra utbildning inom träning att falla tillbaka på. Det gillar jag!!

Hennes dagar här är fyllda nu av olika examina och slutprov. Men en rolig grej gjorde gänget från hennes skola häromdagen då de besökte ett fängelse och hade olika workout-klasser för de manliga fångarna där. De var på Woodford correctional center som är Australiens farligaste fängelse. Där sitter de värsta avskumen som seriemördare, våldtäktsmän och knarklangare. Under två timmar - en timme innan lunch och en ett tag efter körde eleverna olika träningspass typ cirkelbetonat. Sofias grupp hade benträning. De andra grupperna körde överkropp, cardio och core. Trots att det bara var två timmars träning tog det hela dagen i anspråk med bland annat all säkerhet som de var ytterst noga med

En rolig detalj var att när det var någon av instruktörerna som var kille var uppmärksamheten ibland fångarna som alltså också var män inte så stor, men så fort någon av tjejerna sa eller gjorde något var det knäpp tyst, alla var fokuserade och flitiga i sin träning!

Säkerheten var rigorös och Fia vågade inte ha med något av värde in på anstalten. Hon börjar lära sig den lilla!

Igår fick vi dessutom vara med om något riktigt stort här på östkusten. Ja egentligen i hela Australien. Ett av de största idrottsevent som finns 'Down under' är något som heter 'State of origin' där de bästa rugbyspelarna blir uttagna i ett 'all star team' i Queensland som kallas 'Maroons' möter de bästa från New South Wales (där Sydney ligger) som heter 'Blues'. Känns lite som Manchester United mot City, GAIS mot Blåvitt eller kanske som i filmens värld Rocky Balboa mot Apollo Creed! Dessutom så anser man tydligen att detta är den absolut bästa eller högsta klass det kan bli på rugby gällande världen runt! (loggan tagen från officiell originsida)

Det är i vilket fall som helst väldigt gigantiskt här med stora kostnader för arrangemang och reklam, men också stora TV-intäkter och publik i massor. Ja varenda jäkel verkar engagerade. Till och med min dotter som knappt varit här ett år och inte vet hur man stavar till boll en gång. Hon skrev ett glädjeinlägg på sin egna blogg nu när Queensland vann den ena av tre matcher igår med 11-10. Själv tycker jag det var en riktigt brutal match men killarna var oerhört vältränade! Inga sparrisar ala vanlig fotboll där inte. Nää detta var tufft ja lite mer som handboll!!*

De flesta dagarna här nere är jag ute och vandrar. När Fia är i skolan så passar jag på att gå runt i omgivningarna. Det blir ofta ner mot beachen och strandpromenaden men ibland även i villakvarteren. Igår tog jag bussen till en annan ort där 'Sunshine plaza' låg. Efter ha kollat om där fanns någon kul biofilm, några kläder att shoppa och käkat en glass i solen fick det sedan bli lite god bira. Man får passa på medans man är ledig!

På tal om kläder. En annan kanske inte är så medveten och alltid uppdaterad när det kommer till mode tycker mig ändå kunna se att de ligger klart efter här. I affärerna ser du saker hänga som de vore det nyaste och senaste - som du såg i butikerna i Sverige för ett eller två år sedan. Sofia tyckte exakt samma sak, så lite rätt har jag nog i denna iakttagelse. En annan 'spaning' är det här med skor. Hemma är ju enligt tjejer skor viktigare än allt - men inte här. Det är flip-flop på varannan, mer bland tjejerna som har lite olika varianter - men jag tycker det är förfärligt!

Nej, nu får det bli den där promenaden i sol! Avslutar med en bild jag tog igår när det börjat skymma - den blev skaplig!

Hörs

Australien 2015 - del fyra

Vi måste ju börja med söndagens natt. Ja, redan på lördagskvällen var jag väldigt trött. På väg hem från Brisbane somnade jag till i cirka 40 minuter i bilen - men sedan hemma fortsate tröttheten bara och jag gick till sängs kl 20.30. Visst kunde jag plågat mig att vara vaken en stund till, men det fanns en plan.

Kl 16.00 svensk tid, blir vid midnatt här skulle nämligen GAIS spela. Så jag tänkte att om jag vaknar och behöver pudra näsan så kan jag ju se en stund på GAIS innan jag somnar igen. Jag vaknade cirka 01 och kunde se andra halvlek. Uruselt spel som var rena sömnpillret gjorde att jag somnade direkt efter matchen - men vaknade åter 04:30. Sofias klocka ringde strax efter - och det var dags att gå upp. Joo, det var den tiden som Melodifestivalen började på SVT play vår tid här.

Australien skulle ju vara med i år - och intresset skall ju vara stort? Men inte större än att någon direktsändning hade de inte i TV, utan en eftersändning kl 17.00 på söndagen. Då var det anordnat lite eurovisionpartyn påstan! Men det var så dags då tyckte vi och kollade på morgonen istället. Alla jumla ballader var ju så sövande att direkt efter alla låtar var spelade så var jag tvungen att sova en timme igen. Jag menar topptre skulle ju Måns komma oavsett - låten är rätt bra!

Efter en timma kom Fia springande och ropade att nu måste jag bara komma - för vi är på väg att vinna!! (Bilden lånad från Måns FB-sida)

Efter Sveriges härliga Melloseger så - åkte vi en tur och kollade på där Sofia bodde från start här. På vägarna här kan man se lite olika och annorlunda varningsskyltar än hemma!

Fram till jul ingick det bostad och då bodde hon på/vid Universitetet. Där hade hon lite rundor hon gick, favoritfilosofiplats vid några dammar och där sprang en del vilda Kangaroos. När vi väl var vid rätt ställe fanns där tre stycken att spana in. Som man ser på bilderna hade de lite olika stilar!

Måndagmorgon och efter ha sovit ordentligt en natt så var vi uppe tidigt. Vi skulle på en tur till Tin Can Bay. Klockan 08.00 får man vara med och mata delfiner där och eftersom det var över en timmas körning så fick vi kravla oss upp i tid. Själva matningen gick ju väldigt fort - men det var ändå en speciell känsla att få ge en firre rätt in i munnen på ett så stort djur - något att käka direkt ur sin egna hand!

När vi sedan kom hem skull Fia till skolan över dagen. plugget är ännu inte slut. Så jag min stackare fick tvinga mig ut, ner till stranden och gå en långpromenad till en fyr som heter 'Point Cartwright'. Solens strålar var överallt på en och jag hade glömt både brillor och kepsen på Fias rum så det var lite bökigt med solen rätt in i ögonen. Som tur var hade jag solskyddsfaktor på mig så jag inte brände min hud, så här mitt i Australiens vinter!

Underbart vackert var det runt fyren och det är inte fy skam att en måndag vandra längs en fin strand i bar överkropp! På återseende!

Australien 2015 - del tre

Allt är inte bara positivt i detta land det skall gudarna veta. Vi skulle åka till ett berg och vandra upp till toppen där och kolla på utsikten över Mooloolaba bland annat efter Sofia varit i skolan en dag. Problemet var att hon promenerat dit.

- Pappa du kan väl ta bilen och hämta mig!, frågade hon. Så åker vi direkt härifrån!

Ja, tjena - plötsligt skulle jag köra en bil med ratten till höger och växelspaken på vänster sida. Och hur jumla lätt är det då?? Som tur var så kollade ingen av grannarna eller Fias bostadskamrater ut när jag väl skulle iväg. Men väl inne i det hela kom nästa problem! De kör ju på fel sida!! Och hur konstigt känns inte det, tex i rondeller, eller när bilar plötsligt kommer i hög fart från ett håll du inte räknat med! Sen på motorvägen: men hallå!!! Då skall man köra längst till vänster - plötsligt kan just den filen bara upphöra och då skall man på en tiondel ut i nästa fil! Näää, Sofia fick köra resten som hunnit bli van.

Väl framme vid Mt Coolum så traskade vi den cirka timmes långa vägen upp. Genomsvettiga men lyckliga över ansträngingen och den fina miljön. Vi satte oss en stund innan vi började gå tillbaka. Vi höll på att bli ihjälskrämda då det var nära Fia trampade på en stor Gekkoödla (ofarliga, men fula som skam). Det var rätt brant emellanåt så knäna tog rejält med stryk kändes det som. Några damer i 40-45 års åldern mötte vi några gånger, de hade upp och ner på berget som sin motion. Jo, vänta bara tills de trampar fel - det blir vidriga frakturer på det underlaget.



På fredagen skulle vi ut och äta. Sofia berättade redan i bilen hem till henne från flygplatsen om en restaurang som heter Grill'd. Vi bestämde att äta där och beställde en nyttig hamburgare (nåja) och Zuccini till det. Brödet var utbytt mot ett lågkalorivariant och det var en måltid som en diabetiker kan äta med väldigt gott samvete. Det smakade ljuvligt. Efter drog jag in till Mooloolaba och den irländska puben O'Malleys men efter bara två öl hade jag fått nog och drog hem. Det var något som inte kändes helt ok.

Väl hemma somnade jag fort - men efter ca två timmar vaknade jag av att jag höll på att spy. Jag tänkte på den gamla karikatyrelakheten här från förr - 'I can feel a XXXX coming up' - där man i då bytt ut coming on till coming up. Inget hände men jag kunde inte sova på en lång stund, somnade sedan dock framåt morgonen. Sedan påföljande dag kändes det oroligt ända fram till vi nästan var klara med kommande aktivitet framåt 15-tiden på eftermiddagen. Precis då släppte det i magen - och vad gjorde vi? Jo XXXX!!

Normalt sätt har jag som vana att alltid gå till bästa matstället en andra gång sista kvällen på den resan. Planerna hade redan börjat i mitt huvud - men då säger Sofia att hon ibland också känt något i magen efter en kväll på Grill'd - så man undrar ju vad som händer i våra magar. Fia trodde det bara var hon som fick problem men nu fick ju jag det med. Dit går inte jag mer!

1987 när jag senast var i Australien så var det några killar som skulle gå på XXXX bryggeri. En guidad tur där och jag tyckte bara att typ, vad skall det vara bra för?

När vi väl var där tyckte jag det var intressant och rätt kul! Men bäst av allt var att det hela avslutades med 30 minuter fri öl. Behöver jag säga att vi 10-12 grabbar som sedan ramlade ut var aningen dragna och fast klockan bara var 12-12:30 så fortsatte kalaset på närmsta pub. Ja, varför inte, klockan var ju över 12.. Att jag sedan sov vid 16-tiden några timmar är en annan historia..*skratt

Jag hade redan innan avfärd skojat lite med min dotter som inte gillar öl sådär jättemycket att jag ville gå en guidad tur denna resan också. Men samtidigt så stod det egentligen inte högst på listan. Men i lördags var vi ändå där, mest för att Fia själv föreslog att just det kunde vi göra och att hon skulle tycka det var kul. Och jag undrar om inte hon tyckte om det hela mer än mig? Förutom då ölen som skulle drickas i slutet.

Någon halvtimmas fri öl var det inte tal om nu 28 år senare, men man fick smakprover på de fem ölsorter som går under namnet XXXX. Sofia drack inte upp allt i sina glas, så jag fick offra mig - dessutom fick man drinkbiljetter till två glas var. Fia tog en cola light och den andra ticketen fick jag!

På hemvägen körde vi till en utsiktsplats som heter Mt Coot- tha. Uppifrån där kan man i en nästan full cirkel se ut över hela Brisbane, vi såg de fyra X:en blinkandes från bryggeriet vi lämnat och det var mäktigt att se hela staden nedanför. Det skymde fort men då fick man istället se hur allt lystes upp med gatubelysning, reklam och bilar!

Australien 2015 - del två

Nu har det gått några dagar här i Australien. Jag landande ju som bekant i mångmiljonstaden Brisbane men befinner mig mestadels i en ort som heter Buddina som ligger tio mil norr om Brisbane. Ett litet ställe med ett stort shoppingcenter som den stora mötesplatsen, men också en lång stor beach som just nu vintertid är helt tom. Dock verkar den nästan helt oexploaterad för det finns i stort sätt en endaste krog på hela långa stranden. Det finns en lång strandpromenad men nedanför den är det bara bostäder mestadels villor. Ja, hela samhället består av mestadels olika typer av villor, vissa då med några, kanske tre till fyra lägenheter i. Oftast bor man dock typ en familj per hus.

Bara någon mil norrut är det annorlunda. Bakom 'Point Cartwright' så svänger kusten åt vänster inåt och där finns den lite större Mooloolaba som är som en vanlig turistort i medelhavet. Där ligger höga hotellkomplex, resturanger, affärer, kaffeställen och några pubar vägg i vägg. Med den stora skillnaden dock att på våra turistorter nere runt medelhavet är alkohol i förrummet, inte här - ställena har öl och vin men det dricks till mat. Det var extremt få som vid lunchtid i den starka solen satt med öl eller någon drink. Nää, det var kaffe och vatten på nästan alla borden.

Men det är här inne som nöjeslivet ändå finns. Framåt eftermiddagen råkade jag ramla ner i hamnområdet - och där fanns några underbara restauranger som låg på bryggor efter vattnet och där man kunde sitta i eftermiddags/kvällsolen och njuta. Dock inte så länge, för strax efter 18:15 är det redan mörkt.

Jag hittade även i Mooloolaba en irländsk pub ala Dubliners som heter O'Malleys som verkar vara en kanontillhåll på kvällarna - vi får se när vi sticker in dit? Många olika goda ölsorter på fat hade dom - mums! Inte bara konstiga parfymsmakande sorter som finns på pubar hemma! Victoria bitter - på fat var som ett halvt, när man smakade på den!! *

Ni undrar säkert om vädret - det är ju vinter här. Ja, i måndags när jag kom så kände jag mig som hemma. Regnet vräkte ner nästan hela dagen och det var kanske 17-18 grader. Tisdagen var varmare och mer sol och igår onsdag var det som svensk högsommar eller en lite svalare grekisk sommardag. Dagtid nu det sista är det kortbyxor som gäller men man går gärna utan T-tröja där det passar. Idag verkar det bli en ny riktigt fin dag. Så ja, det är bättre här på vintern än i Sverige på våren - i alla fall i år!

Infrastrukturen här är sämre än mellan Gbg-Borås. Visst hemma här vi täta bussturer och bussar finna här också men stället skriker efter pendeltåg! Istället är det i rusningstid låååånga köer varje dag in till Brisbane. Dessutom saknar man bra internet överlag. Alltså det sämsta nätet hemma hade ändå varit det bästa här. Fördelen med Wi-fi här är att ingen behöver lösenord. För täckningen är i bästa fall i hela byggnaden men går du bara ut på balkonegen så får du problem direkt. Och att resturanger kan locka med gratis Wi-fi finns inte. Så man kan typ inte sätta sig på ett ställe och dricka en cola och surfa lite, suck.

Sömnen har varit rätt omväxlande sedan ankomsten - det är ju åtta timmars tidskillnad och det blir nästan tvärtom/motsatt mot hemma. Natten tills idag torsdag har jag dock sovit väldigt bra - men gårdagsnatten var det lite si och så med. Jag somnade gott vid ca 23 men vaknade sedan 02 - sedan var det svårt att somna om. Kanske berodde det också på att GAIS spelade 19:15 hemma, det vill säga 03:15 här! Så på med tv4play och kolla på fotboll mitt i natten! Men efter den sköna segern mot Ängelholm kunde jag sova några timmar till!

Sofia är ju i skolan på dagarna så det blir mycket egentid. Man kan säga att det är bra man får gå runt i vackra miljöer i sol och fundera på allt för det finns ju saker man behöver sortera upp. Men samtidigt så blir det lätt att gamla tråkiga minnen i från i vintras gör sig påminda när det blir för mycket funderande. Det kanske dock är bra att de kommer upp så jag kan få ut all skit en gång för alla?

En rolig sak hände igår när jag låg på stranden. Man lägger ju sig lite så solen kan vandra över himlen och kommer snart rätt på för att sedan gå förbi en på andra sidan. Då flyttar man ju på sig igen. Hahaha - vad händer tänkte jag en stund när jag märkte att solen rörde sig åt andra hållet än hemma här nere!! Så i stället för att gå från väster till höger - går den motsatt håll!!

Jag måste göra en rättelse - i det förra inlägget klagade jag lite på hygienen här i denna bostad. Läste man inte som jag ville så skulle man kunna tolka det som det var min dotters fel att det är oreda här. Hon är helt oskyldig - de bytte hyresgäst för ett tag sedan och den nya killen som kom in är en total katastrof när det gäller städning, plocka undan och allmänt hålla ordning. Så det är hans fel inte Fias - så då var det sagt, men jag har även förtydligat i den tidigare texten också.

En annan lite annorlunda sak är att varuhusen här har heltidsfolk som bara har att gå runt i kvarteren och hämta kundvagnar! Jo, jag kom ihåg att det var så även -87 då jag var här sist. Folk tar alltså med sig kundvagnen hem för att slippa bära, sedan står de bara utanför huset - hallå någon köp en 'Dra maten'!

På återseende!

Australien 2015 - del ett

Jag trodde aldrig jag skulle komma hit igen! Senaste gången var 1987, alltså 28 år sedan!

Nu blev det så att min dotter åkte hit för studier ett år. Hon åkte redan i juli och snart skall hon egentligen hem, i slutet av juni så är detta äventyret slut för henne.



Många som är borta på olika utlandsresor eller jorden-runt diton drabbas ofta av en enorm saknad av tryggheten hemmavid och hemlängtan någon gång. Sofias kom där någonstans i slutet på februari eller i början på mars. När jag själv åkte -87 kom den för mig strax innan jul och jag åkte också iväg från juli månad. Fia hade redan lite besök inbokat av några kompisar som skulle komma ner i omgångar så det passade både henne, mig och mitt jobb bäst att jag åkte som nu 16 maj.

Efter ha jobbat till kl 15:15 på lördagen så bar det iväg. Den stora dottern Emma körde mig och det var trevligt att få en stund med henne. Vi snackade om allt som vanligt. Klockan 19:10 skulle planet lyfta från Landvetter. Hela 27 timmar skulle resan dit ta. Att sitta på flyg så länge skapar en viss 'preångest' - har man varit med innan så vet man hur ont i kroppen det kommer göra av sömnbrist och att man inte kan få ligga ner och få slappna av utan måste sitta trångt och jävligt. Länge på själva hitresan undrade man vad man höll på med och skulle det aldrig ta slut? Skulle jag aldrig komma fram kändes det som?

Två stopp på vägen var det. Första i Helsingfors - jag som under tiden jag var ihop med Marjo verkligen ville hit. Dessutom då med en finsktalande person som ressällskap skulle många dörrar lättare öppnas automatiskt. Så blev det inte - men nu var jag här. Dock bara på flygplatsen men det blev två stora iskalla och goda 'Lapin Kulta', och det var en fröjd att bara sitta och njuta av språket, folket och aktiviteter runt om mig. Sen började då den jobbiga helvetesdelen med en nattflyning på 12 timmar till Singapore.

Väl framme hittade jag möjligheter till dusch. Jag åt lite och beställde öl. Problemet här var att mitt VISA kort inte fungerade plötsligt. Men jag kom på varför - kortet var regionsskyddad för de flesta platser utanför Europa men via mobilen kunde jag lösa det! En jäkla tur för mina Singaporedollar var slut och jag ville ha en öl till. En, blev till två till när de två kyparna inte kommunicerade rätt så den sista ölen fick jag gratis!! Det var jag värd efter lidandet på planet några timmar tidigare.

En ny flygning, den sista mot Brisbane. Egentligen var även det en nattflygning för jag skulle landa måndag 18/5 06:15 lokal tid. Men för min tidsinställning var det över dagen för jag landade kl 22:00 svensk tid på söndagen!

Sofia kom och mötte med bil (eller vad det nu var)! Det var underbart att få kramas igen, men just där då fick det bli en snabbkram för egentligen fick hon som förare inte lämna bilen i den 'drop zone' som jag blev upplockad i. En dryg timma senare var vi framme i huset där som hon delar med två killar. Det är rätt stort så man får lätt plats. Renligheten kanske kan diskuteras, jag tror ingen tjej hemmavid hade godkänt detta i Sverige! Men det skall tilläggas, att det beror på de två oerhört slarviga kamraterna som Fia delar hus med.)

Väl framme i huset blev det en bamsekram och det kändes så jumla gött! Nedan bild lades på faceboook, och fick över 150 likes - fantastiskt! Tack alla!

Jag var oerhört trött, jet-leggad. Och Sofia ville inte jag skulle sova något. Erfarenheten sa att det var bättre att kämpa sig vaken till tidig kväll och först då slagga, men det var omöjligt. Från 11:30 sov jag tungt i två timmar. På eftermiddagen sedan gick vi en sväng längs strandpromenade ca 258 meter från huset och därifrån ner till en stort shoppingcenter där vi åt lunch och handlade lite mat och öl. Vi var dessutom en sväng och kollade in skolan hon går i - måndagar är hon ledig.

På tal om att köpa öl! Vi gick in i en Beer, Wine and Spritbutik - en så kallad BWS - där stod massor av öl inne i ett stort kylrum som man gick in i! Välj emellan stora boxar, 6-pack eller bara en och en! Helt otroligt!

Det blev kängurustek till middag, vilken nog borde ha marinerats lite innan den serverades - sedan var vi rätt så slappa på rummet. Vi pratade, surfade och umgicks innan det äntligen var dags att sova - och ja, jag sov väldigt gott. Var vaken någon timma men somnade om och sov många timmar totalt.

Detta var resan dit i snabbversion och dag ett i Aussie - vill du läsa mer om resan, kommer fortsättning längre fram!