Ett halvt sekel av sex - Johan Kinde solo

Det tog ett år längre än det först sades, men nu har jag den i min hand. Vi var ett antal kanske inte så unga men dock mest män som pröjsade in pengar i förtid för att optimera chanserna till ett nytt album med musik från Johan Kinde.

1999 kom Lustans lakejers album 'Åkersberga'. Ett mycket bra album och man fick naturligtvis mersmak! Men det skulle ta 12 hela år till nästa LL-album. 2011 kom således 'Elixir' med den bästa musiken Kinde någonsin skrivet. Inte bara vi hängivna gillade det albumet utan även folk runt om. Nästan alla jag spelade tex 'Eld och vatten' för tyckte att i duett-versionen från albumet var en mycket bra låt.

Men musiken och texterna på alla låtarna var klockrena, det vet ju vi fans!

När det då för cirka två år sedan dök upp en möjlighet att lägga pengar för att hjälpa till att sponsra fram ytterligare ett album så fanns ingen tvekan! Jag dunkade direkt in en hyfsad summa - men var väldigt nära att lägga en mycket större. Sansade dock mig i sista stund.

Det som där och då kändes väldigt intressant, spännande och kittlande - ytterligare LL-musik - fick sig en törn då det kom fram att det skulle bli ett Johan Kinde solo-album, istället för en uppföljare på det fantastiska Elixir-albumet.

Jag minns de två soloplattor som kom ut runt 1990 och visst fyra, kanske fem låtar är bra men resten var lite sämre. Lägg där till melodifestivallåten 'Allt vi en gång trodde på' som egentligen var en JK-sololåt först, men som sedan spelades av LL. Jag fick mina aningar, men visst musiken, människan och artisten bakom Lustans lakejer blir äldre och kanske vill vidare, det köper jag - men vi hängivna hoppades ändå på en uppföljare till Elixir - och musik i det stuket!

Ett år för sent kom då idag 160404 Johans elfte album, (sju stycken Lustans, två solo, ett engelskt under namnet Vanity fair - med den fantastiska 'The texture of her skin). Och således då efter ha sett en konsert i Eksjö med detta nya material som min polare och jag inte tyckte var så bra, men sedan efter det en spelning i Örebro som var klart bättre så var man ändå spänd på det nya!

Redan när jag slet upp förpackningen fanns hoppet om att låten 'När Johanna ler' skulle vara med (den spelades inte på de konserter som nämndes ovan). Det lilla youtube-klipp vi fått höra tidigare kittlade något enormt! Och inte blev man besviken! Låten var med - och så jäkla bra! Ett mästerverk

I Örebro fick jag även höra Mikael Wiehe-covern 'Lindansaren' för första gången och den sitter som en smäck den också, helt lysande!

Första Lustans-albumet avslutas med låten 'Massans sorl' man har ju tidigare anat att det är en bra låt. Men på den plattans sluttamp är produktionen så usel och det är rätt gnälligt ljud. Jag fick höra 'Massans sorl' live på Debaser 2011, då i ett modernt, klart och tydligt sound och jäklar vilken bra låt! På denna plattan finns den med i en än mer avskalad version och riktigt bra är det här med!

Det finns ytterligare två Lustans låtar med (egentligen tre, den sista beskrivs längre ner). 'Begärets dunkla mål' är i grunden så bra och jag har aldrig hört den dålig, man blir alltid så glad och 'En natt som denna natt' i duett med Elin Lantto håller också bra här. Kinde började ju med duett för första gången på Elixir med låten 'Eld och vatten' ihop med Jenny Silver.

Det finns sedan ett par nya låtar till och kvalitén där är inte riktigt på samma nivå som redan nämnda alster. 'Nyckeln till ditt hjärta' är bäst av dom.

På Spotify finns 'Valona' med som en extra låt - jag gillar den inte men det finns folk som gör det så kul att den är med ändå. Kunde man inte här även lagt till 'Man lever bara två gånger' och 'Eld och vatten' som man ändå spelar live? Och kanske även 'Stjärna i en rännsten' som man spelade på någon krog i Stockholm? Hade dessutom dessa låtar varit med på CD/LP versionerna av 'Ett halvt sekel av sex-albumet' så hade betyget för plattan blivit ännu högre!

När jag var på en synthkväll i Stockholm på Nalen (Smör, synthpop och kärlek vol 2) för några år sedan så berättades det att den bästa svenska synthlåten genom tiderna är 'Diamanter' som i synthversion är så jumla bra och alla från min åldersgrupp har hört den och när man spelar den för folk så minns dom och tycker - ja, den är ju bra, den kommer jag ihåg!

Men versionen som är med på nya plattan är inget jag gillar, så den blir aldrig mer spelad. Jo, jag vet att jag sa något liknande efter Eksjö, men var tvungen att höra den på platta en gång också.

Totalt sätt är det ett mjukt, stilfullt och vackert packeterat album! Det är dock aningen vemodigt. Typ en sorgsenhet, man anar en olycklig tråd igenom musiken - och vissa texter gör det nästan ont att höra emellanåt. Klassen är högre på det mesta än jag förväntade mig efter Eksjö helt klart och idag får man kanske vara glad när en platta kommer där hälften låtarna håller bra kvalité?

Tack för detta album Herr K, ta nu lite spelningar, inte bara med Los Cuervos utan gärna med LL också! Sedan kan du börja skriva på nästa platta till hösten, och du - jag lägger gärna en peng till! Det är kul att läsa texten att utan dessa personers hjälp hade albumet inte tillkommit och där se sitt eget namn!