Göteborgsvarvet 2013

Varje år sedan 1980 går Göteborgsvarvet av stapeln en helg varje maj månad. Undertecknad har nu gjort 16 varv runt stan men det går varken bättre, lättare eller fortare för det!

Men det hade inte gått många gånger om det inte vore för den fantastiska back-up man får varje år.

1. Farsan kör mig - numera oss dit i rätt tid.

2. Fått en go lunch innan.

3. Hejarop från föräldrar, barn och flickvän under resans gång på flera ställen under banan.

4. Bilen finns på speciell upplockningsplats efter och kör en till en dusch alternativt varmt bad i kar.

5. Kalla öl finns.

6. Go mat för att fylla på efteråt.

7. Allmän annan service.

8. Allt detta får man av dom med ett leende och gott humör, varenda år...

Från början var det bara mina föräldrar, sedan kom barna med och nu även flickvän. Helt otroligt!

Löpandet då?

Jo, förutom att 'väggen' man springer in i kommer tidigare för varje år så är det en trevlig stämning under tiden man springer. Ja, även under den tiden man går numera - för av någon anledning blir den tiden också längre!

Detta året var lite speciellt: På Hisingssidan svepte en tromb in!! Jo, vi såg en regnvägg komma in mot oss från Göta Älv och från city - när väl vattnet kom så bara det vräkte ner på ett sätt jag inte varit med om i Sverige innan. Det blåste stormbyar och på några sekunder så var man totalt genomblöt, kläderna och skor vägde plötsligt bly och man blev helt genomfrusen. Det fick bli att söka skydd ett tag, först bakom ett släp och under en presenning. Men ägaren till släpet ville plötsligt åka så det fick bli en trappuppgång som man stod och huttrade i ett tag - tappade nog en 7-8 minuter på det, men kan nog inte skylla den dåliga tiden på att jag stod stilla där. Sedan efter cirka en kvart var solen framme igen och värmen kom åter som en kletig filt.

Under tiden jag sprang så frågade nog nästan 10 funktionärer hur jag mådde? Jag måste sett halvdöd ut, för när det var ca 300 meter kvar - precis utanför Slottskogsvallen där målet är så kom en läkare upp vid sidan om mig och 'sprang' med mig ett 50-tal meter och kollade så jag var ok! Hahaha - såg man så jumla sliten ut??

I år var det extra roligt, för flickvännen sprang loppet, likaså min dotter Sofia och den andre dotterns (Emma) sambo Oskar. Alla fick go uppbackning av mina föräldrar och precis innan vi tog bilen hem för att se Eurovisionsfestivalen på TV i Borås så kom min bror och hans fru. Till nästa år hoppas vi få se han i löparspåret också!

Jag är jäkligt dålig på att tacka för all hjälp, så jag gör det här (vet att de läser) och tack för alla uppmuntrande rop till Er som tittade på!!