När helvetet frös till is - eller är det kärlek i verkligheten?

Detta blogginlägg är för att beskriva vad som hände mig, mina känslor runt det och bara det. Den som tolkar att jag svartmålar den kvinnliga 'huvudrollsinnehavaren' är fel ute för så är det faktiskt inte. Men det skulle inte kunna gå att skriva utan hennes medverkan i texten (Det är till och med så att hon har läst och godkänt allt innan publicering). Längre ner kommer det in en manlig figur, den som väljer att tolka det som svartmålning där, tänker rätt!

Tänk vad enstaka saker kan ställa till det för en. Plötsligt var jag singel! Efter cirka tre och ett halvt år tillsammans valde flickvännen att bryta upp. Naturligtvis står det en fritt att göra så, men konsekvenserna för mig blev obehagliga! Jag som precis tänkt köpa ringar och fria till henne på nyårsafton - satt plötsligt där med Svarte Petter och var helt solo! Alla som känner mig eller, ja alla som sett oss tillsammans har sett hur mycket jag älskat henne och många har varit avundsjuka på vårt förhållande som innehöll så mycket bland annat roliga aktiviteter och resor.

Själv var jag lyckligare än någonsin i livet. Det som man såg på film och läste om i böcker, sånt trodde jag tidigare inte fanns. Jag kan ärligt säga att jag aldrig älskat någon annan människa lika mycket som henne (barn och föräldrar räknas inte in).

Där var jag på toppen av livet och tänkte fria - veckan efter satt jag själv och grät. Ensamheten var vidrig, den åt upp en inifrån, mörka dystra tankar passerade förbi omväxlande med ren desperation. Inget alls kändes kul, inget...

Dagen efter hon dumpat mig försökte jag ändå gå till jobbet. Chocken hade ännu inte slagit till. Jag sov några timmar i sträck för sista gången på nästan sex veckor men vaknade runt 03:00 och drog till jobbet kl 07:00.

Det var möte först och sedan arbete med att få igång patient på en av salarna - så långt fanns mycket annat att tänka på för jag höll invändigt på att bryta ihop. Precis när kollegan kom tillbaka från kaffepaus strax före 09 så kände jag hur nära det var. Jag gick in på en toalett och storbölade i tjugo minuter! Fick sansat mig lite, tvättat av mig för att sedan gå till en av cheferna och snabbt förklarat vad som hänt och att jag sticker hem innan nästa attack kommer. Fick upprepa samma meddelande till koordinatorn sen hem. Jag hann till bilen, sen kom syndafloden ur mina ögon igen - efter det låg jag i soffan fram till lunch och bara grät. Fan - stora starka karln!

Mitt första problem var att jag inte visste varför? Vad hade utlöst detta? Det kom från en klar himmel, jag hade ingen aning! Det var också därför fallet blev så hårt. Från en hög punkt med ett eventuellt frieri på G rätt ner i asfalten och in i det trista singellivet som man trodde var ett avslutat kapitel. Tyckte jag hade den bästa tjej som fanns i hela världen, ville inte ha någon annan. Om vartannat snurrade destruktiva tankar blandat med frågan om varför det hänt och jag fick inte ihop det hela.

En onsdag i slutet av november fick jag dock reda på att hon träffat en ny!! Så fort? Eller? Jaha!!! Ett riktigt lågt skott i buken eller om det var en kniv vreds om i magen. Har hon redan hittat en ny!!?? Men - herregud! Natten efter det blev den värsta i mitt liv. Jag hade sådan smärta i magen att jag är förvånad att det inte blev något magsår. Och trycket över bröstet, är det så här en hjärtinfarkt känns tänkte jag? Men nä, det blev inte värre när jag gick upp och ner i trappan och fram och tillbaka över golvet för att sova den natten, det gick såklart inte - hjärtfrekvensen var närmare 250 och slog snabbare än när jag tar ut mig som mest i spinningen numera! Fy vilket helvete!

Framåt morgonen släppte ångesten och smärtan något då det gick upp för mig att: om hon nu har en ny så kanske det är svaret på de frågor jag haft om vad som hänt efter separationen?

Min underbara dotter Emma kom sen på förmiddagen och vi skulle måla väggarna i köket. Ja, egentligen skulle hon själv göra det med vi hjälptes åt med det mesta men när hon tog det sista stack jag till Spice 'n' rice och köpte 'takeawaylunch' som vi frossade på sen. Det var bra för någon ordentlig mat hade jag inte fått i mig på ett tag.

Emma är en smart tjej och när jag berättade fortsättningen då med den nya killen som tydligen fanns med i bilden på mer allvar väldigt fort så sa hon den kloka ungen jag har:

- Pappa, om jag berättat denna story för dig, vad hade du givit för råd då? Du behöver inte säga det - utan bara följ det! Dessa tankar hade jag redan börjat få men när hon sa det blev allt glasklart och resterna av nattens superångest försvann fort som en avlöning! Jag mådde genast mycket bättre!

Då kom nästa grej som skulle komma att påverka skeendet. Killen som hon nu hade ersatt mig med hade inte rent mjöl i påsen, fler och fler saker om honom kom fram som inte satte honom i någon positiv sists och plötsligt var hon i ett utsatt läge själv. Då ringer hon och vill ha råd, undrar hur killar tänker och varför han kanske agerade som han gjorde. Hon som hade mått dåligt vid vår separation - men snabbt, väldigt snabbt tog tag i sitt liv med den nya 'ersättaren' blev plötsligt väldigt förvånad hur killar kan byta skepnad. Efter några sms och telefonsamtal så umgicks vi en del, promenerade och pratade om vad som gick snett mellan oss. Ett tag stöttade vi varandra. Det blev en liten absurd sists - här skulle jag hålla upp den som sänkt mig! Nykomlingen var utomlands men när han kom hem skulle hon bryta med honom, sade hon då - det hade kommit fram så mycket negativa saker att det fyllde ett helt papper som hon hade i sin jackficka.

Min egen ångest gick bara på halvfart där några dar - men samma dag killen kom hem igen så var den tillbaka. Det blev ingen naturlig fortsättning på deras liv - men det innebar inte att jag kom in i matchen igen. Tvärtom läget skulle förvärras.

När jag trodde att de rätt fina och givande dagar vi haft skulle ge mig en biljett tillbaka till livet så tyckte hon att så inte fallet var utan började med nästa steg för att gå vidare i livet. Jag som precis fått upp näsan ovanför vattenytan sjönk nu som en sten igen. Jag var apatisk på jobbet - visst så länge jag hade en patient så skingrades tankarna, och jag var med på de flesta handbollsträningar och matcher och då fanns de inte heller där - jag var ju tvungen att tänka på handboll då, men jag hann inte ut i bilen innan jag var på botten och krälade igen. Till slut så var jag tvungen att inse att jag behövde hjälp. En tid hos en samtalspartner fanns bokad.

Tyvärr låg den tiden någon vecka fram och innan dess hade jag på egen kraft kommit till mer insikter och börjat resa mig igen, tiden avbokades och ja livet började återvända. Jag började dessutom få indikationer på att hon ångrade sig och hade börjat inse vad vi haft och hon saknade det.

Men det tråkiga var inte över - någon vecka längre fram hände några saker hon idag ångrar djupt. Jag hade två helt sömnlösa nätter på raken och var riktigt djupt nere då jag till slut fattade det beslut jag borde tagit långt tidigare. Jag skulle inte höra av mig, jag visste hon skulle skriva på Messenger och Smsa men då skulle jag vara iskall och inte svara.

På ena natten där så kände jag mig ändå skyldig att berätta så jag talade om att nu går även jag vidare. Det finns tjejer som vill dejta mig på nätet så jag kör på dom. Du får ha det så bra!

Vändningen hos henne hade egentligen redan startat men väldigt långsamt, hon hade ju inte bråttom för hon visste att jag fanns där ute för henne hela tiden. Men nu plötsligt när jag gav klara besked om att gå vidare utan henne så förstod hon allvaret. Nu så hände saker! Hon fattade att ingen kille någonsin kan älska henne mer än jag gjorde, för det går inte. Hon började förstå vad vårt förhållande egentligen hade gjort för henne och vad det hade gjort med henne, plötsligt kom en kraftig längtan tillbaka till det vi hade!

Jag försökte nonchalera henne ett tag men vad 17 - jag älskar henne så jumla mycket att jag fort vek ner mig och vi började prata om hur en återförening skulle kunna gå till.

Jag hade ett antal krav. Vissa personer skull bort ur hennes liv, blockas på Facebook och så vidare. Nästa var att ärligt berätta hur jag upplevt det hela men innan dess avbröt hon mig med att med en Bamsekram och visade att hon gjort fel och väldigt uppriktigt bad om förlåtelse. Vi pratade i timmar. Sov tillsammans och vi båda sov vår första hela natt på länge. Även hon hade med strulet hon träffat mått dåligt och haft svårt med sömnen. Tänk att få vakna utsövd! Gudagott, och jaha - var det så det kändes med John Blund!!

Att åter bli ett par skulle visa sig inte vara så lätt. Jag hade svårt med tilliten och hon hade nya vanor som måste brytas. Vi hade det väldigt bra, men också var det en del bekymmer. Det kändes dock de här dagarna före jul att vi sakta ändå växte allt mer samman. Jag hade börjat sova igen - men när all stress släppte och man blev mer avspänd, kändes det som alla veckornas sömnbrist landande på ens axlar direkt. Kunde sova middag två ggr om dan. Hon kände det ungefär lika. Även om hennes stress inte alls var i närheten av min så hade den varit påtaglig för henne med. Men nu kunde vi ligga sked och känna den andres varma hud och på så sätt somnade vi gott och all oro försvann!

Eftersnack: Detta var en prövning som hette duga! Hon hade förnedrat, ljugit, bedragit och hånat mig i veckor. Hon hade valt bort mig och träffat en annan karl många dagar (vill inte veta exakt) men ändå hade jag inte givit upp hoppet! Jag fattar inte hur stark kärleken är! I slutet av denna hemska period hade jag dock förlikat mig med ödet och var på väg att gå vidare, när plötsligt det är hon som vänder och verkligen vill ha tillbaka det fina vi en gång haft. Vi börjar umgås igen och trots lite motgångar på vägen så verkar det gå åt rätt håll! När detta skrivs dagen före jul har vi umgåtts nästan varje dag i en vecka och precis som förr vill vi båda mer! Vi kommer träffas sent på julafton och fira lite ihop och nyår är redan planerad...

En annan sak jag upptäckte var vissa personers rätta ansikte. De visste om att Marjo hade en ny, men sa inget till mig trots att de visste att jag mådde dåligt. Ändå fick jag ingen info! Någon snackade en massa skit bakom ryggen på mig - av det fanns inget alls som stämde. Dessa personer fanns bland mina vänner på Facebook - det gör de inte längre...

Livet är så jäkla skönt när man kan andas fritt igen, när man kan sova tryggt och man slipper all ångest! Hennes ögon och leende är det vackraste jag sett! Min dröm är att få se detta varje dag resten av livet - är vi på väg ditåt nu?

Reflektioner över Johan Kindes senaste bok.

Bakgrund:

Gruppen Lustans lakejer kom fram runt 1980-81 (bildades egentligen redan 1978) och undertecknad kom i kontakt med musiken som de framförde hösten -82. Gruppen var pionjärer i Sverige inom det som skulle kallas 'ny romantiken' och hålls än idag av många som Sveriges främsta syntgrupp någonsin. Låten 'Diamanter' rankas fortfarande (2014) som den bästa svenska syntlåten genom tiderna.

När jag genom två kompisar fick bandet presenterat för mig hade två LP-skivor kommit ut. Jag hörde båda två på raken efter varandra, men det tog lite längre tid att ta tills sig den första plattan. Deras andra däremot 'Uppdrag i Geneve' den tog direkt! Vilka texter - vilken musik! Under de här åren, jo jag hade varit ute i natten tidigare men det var här -81-82 kanske också -83 som utelivet var som bäst! Man var nyfiken på allt, orutinerad och bara att komma in på en viss klubb var ju så spännande! Lustans alster handlade om vin/champagne, fagra damer och nattlivet i stort. Johan Kinde sjöng om det vi drömde om och eftertraktade - senare fick vi klart för oss att inget var självupplevt av honom då, utan det var hans drömmar också.

Vi är några stycken som alltid tyckt Kindes Lakejer varit det bästa Sverige har kunnat erbjuda. Det har säkert funnits andra artister som varit både bättre och större, men inte för oss. Vi har alltid använt LL som stämningshöjare så fort det varit något festligt. I alla år och gör det fortfarande.

Boken och reflektioner:

Redan när jag får den i min hand i bokhandeln så tycker jag den verkar tunn. Detta skall ju vara en memoar/självbiografi - hur skall allt få plats undrar jag?

Hinner dock inte hem innan jag kastar mig över texten och börjar insupa allt där står. Eftersom jag jobbar inom sjukvård, kommer i kontakt med bipolära människor och söver dom/ger narkos under deras ECT-behandlingar så har jag viss insyn i sjukdomen. Och jag tror verkligen det är väldigt svårt för oss att fullt ut fatta vad det innebär att vara manodepressiv. Men Kinde får på ett bra och nyaserat sätt fram, hur man blir påverkad under de maniska topparna. Där man är osårbar, oslagbar och slösar rejält med allt man har inklusive pengar. Han beskriver också hur många bra idéer man kan få, ja under manin tycker man att alla tankar man har är väldigt rätt och bra. Det är så skönt beskrivet efter att när man väl nyktrat, det vill säga landat på normal nivå och manin lagt sig så är det ingen av idéerna som duger eller låtarna som han skrivet som är bra! Vi har väl alla varit maniska ibland och även deppade en hel del - men med denna sjukdomen som vi inte har så har vi andra ingen aning, vårt lidande under våra småtoppar eller dalar är bara en bråkdel av vad de som är sjuka på riktigt drabbas av!

Nu kommer det mesta av bokens innehåll handla om denna natt som måste passeras och att mannen himself inte begår något självmord. För just under denna period han skriver om har han drabbats av sin första depression och den är avgrundsdjup! Tidigare har sjukdomen bara givit honom toppar. Det vill säga perioder då han är manisk. Så denna situation han är i då är delvis ny för honom.

Jag som är ett fan av stora mått vill ju i en självbiografi ha med en massa saker. Det var alldeles för lite om LL-tiden med tanke på allt det som bandet gett Kinde (och han bandet såklart). Det absolut viktigaste var med och det var att Johan erkänner att han drog in på fel spår musikaliskt - vilket han i och för sig även tidigare erkänt i intervjuer där han också påtalat att albumen där direkt efter 'En plats i solen' aldrig borde givits ut som de blev. Och tänk om han nöjt sig med att 'bara' vara syntare och drivit bandet framåt i samma riktigt efter 'EPS' då hade kanske han vunnit kriget mot alla journalister som motarbetat och fått över den grå massan på sin sida! Jag menar kolla på Depeche mode tex så musiken hade funkat!

I boken ber Kinde även om ursäkt till tidigare sparkade bandmedlemmar och man kan ana att han verkligen saknar Peter Bergstrandh som musiker. Tror nog Johan är rätt trött på allt som hände där med bandet, men vi fans vill veta mer i alla fall jag!

När det sedan gäller fortsättningen med LL så saknar vi i boken tankar och berättelser om hur det gick till med comeback-albumet -99. Hur stilförändringen blivit till då han gått från förföraren till den gamle charmören som såg tillbaka mer på sitt liv. Den plattan var väldigt bra - där en låt som 'Cynisk' mer handlar om politik än det vanliga nattlivet. En mycket bra låt som borde framföras live! Det märkliga med den plattan var ju att reklamradiokanalerna kunde göra reklam för plattan (givetvis på betald tid) men inte spela låtarna - jag mailade dem på Radio Rix och frågade. Svaret jag fick var att stilen inte passade in. Bullshit! Skivbolagen styr! Jag har inte lyssnat så mycket på den kanalen sedan dess, men vilken reklamkanal är inte styrd? Tankar runt det albumet borde vi fått ta del av också.

Och även lite senare då Johan plötsligt med sina lakejer fick deltaga i Melodifestivalen. 'Allt vi en gång trodde på' kunde blivit en riktigt bra LL låt, men den känns lite som ett havsverk, den är inte klar! Men den kom år 2007 då Johans depression var som värst. Var det orsaken? Du kunde väl förklarat?

Johan har en del väldigt rika människor runt sig. Han har skrivet musik till miljonären Orup och hur mycket Christer Sandelin tjänat på sin musik vet jag inte med säkerligen över miljonen han också, där Johan har skrivet en del. Alcazar är en annan grupp som nyttjat Herr K för att skriva hits! Den största är kanske Mauro Scocco som i ett minnesprogram för Ratata berättade att han aldrig fått chansen att få fram sin musik om det inte vore för Johan Kinde. Mauro är väl mångmiljonär idag. Inget om uppdragen som låt- eller textskrivare åt andra står det om i den nyss avslutade boken här - lite synd.

Johan har tidigare berättat att han haft planer att lansera en kvinnlig sångerska som skulle sjunga hans låtar - inget har vi hört, men detta kanske är ett exempel på idéer som kommer fram i det maniska som kanske inte duger sen?

Det kommer fram lite i boken om hans förhållande med Marie Fredriksson. Det stycket är väldigt bra skrivet. Klart, koncist och utan krusiduller eller pinsamma avslöjanden för någon! Han bekräftar ryktet som säger att han ofta raggar på lite för unga tjejer nu när han blivit äldre och det berättas även om tiden som swinger som jag redan visste om men här fick man reda på lite mer (Låten 'Vackra djur gör fula saker' kommer från denna del av hans liv).

Andra saker det borde skrivits mer om är: - Konserten i Malmö med ca 26 stycken i publiken. - Forever Young-turnén - Debaser-spelningen! Den två timmar långa jubileumsföreställningen borde det skrivits om! Bästa konserten jag sett någonsin! - Albumet Elixir

2011 kom ett nytt LL album efter 12 år och fy 17 vad glada vi dedikerade blev! Det var det bästa Kinde har skrivet efter 'Uppdrag..' och det kändes så fräscht och tänk om Melodifestivallåten varit i samma klass! Det var lite speciellt runt 'Elixir' - där fans var med och sponsrade för att det verkligen skulle bli ett riktigt LL-album det skulle naturligtvis varit med i en självbiografi.

I boken så skrivs det mycket om hans föräldrar. Tragedin att mista dom har jag kvar - mina lever fortfarande tack och lov. Men det kommer bli jobbigt senare för mig. Jag tycker att det tyvärr blir det lite för mycket om Kindes pappa i boken, kanske viktigt som terapi för Johan men inte så kul för oss andra. Detta kanske borde tonats ner något. Likaså förhållandet med Hanna (undrar vem det är i verkligheten förresten). Det blev lite för mycket om den tjejen också. Eller så fattade inte jag allt varför de delarna skulle vara så väldigt dominerande. Där emot var delen med den lyxprostituerade fantastisk kul att få ta del av.

Det sägs från Kinde själv eller åtminstone LLs Facebooks-sida att ett nytt album är på gång. Boken hade lite att önska som Ni som läser detta förstår att jag tycker - mycket var väldigt bra, men det kanske kommer en tredje? Njae inte så säker på att det är rätt - det var nu det skulle till en lika tjock eller åtminstone en halv bok till. Jag hoppas verkligen att den kommande plattan är en fortsättning - uppföljning på 'Elixir' och inte en fortsättning på Kindes rätt usla tidigare soloplattor. Visst, det fanns väl fyra rätt så bra låtar på dom ('Lögner', 'Bakom din rygg', 'Ingen hemlighet', 'Allt kommer till den som väntar' och till viss del 'Det är över nu') där de två först nämnda är riktigt bra, nästan i LL-klass! Johan har ju aldrig spelat dom live efter vad jag vet så han tycker nog lite samma!

Boken slutar med att Johan börjar ta den medicin han kanske behöver för resten av livet. Bra! Några kapitel tidigare skriver han hur han är rädd att medicinen skall påverka hans sexlust. Jag kan nog tycka att det vore bra om den gjorde det! Man behöver troligen inte knulla lika mycket som han gjort. *skratt Men Johans liv borde kanske ta lite mer normala former - som tex lite mer motion, rätt mat och sömn. Tränar man sover man bättre och man äter bättre. Dessutom behöver alla ladda batterierna lite oftare än vi gör. Jag vet inte om jag tycker detta för Johans skull eller min egen? Hahahaha! För jag vill ha mer musik av denne mästare, mycket mer musik!!

Hmm - när jag läser igenom min text nu så lyser det igenom att jag saknar en massa så klart, men menar egentligen inte att vara så negativ som det kan låta. Jag är så väldigt glad och tacksam mot Johan Kinde och hans musik så - Johan du har väldigt fel i boken - hade du tagit ditt liv den där natten så vet jag många med mig som blivit ledsna ja, bedrövade helt enkelt - inte bara dom du räknade upp i boken!

Hoppas vi ses snart igen!

Fotnot: Jag har träffat Johan Kinde vid fyra olika tillfällen, men vid de två första ville jag liksom inte störa, så jag sa inget utan mer lyssnade när han snackade med andra i närheten. det var väldigt korta möten, där av det ena var på Jazzhuset i Gbg där Johan uppträdde med en lite 'unplugged' version och istället för det vanliga LL-stuket så var det lugnt och stilla - men fortfarande bra. Jag föredrar dock de lite mer snabba, poppiga vanliga Lustans lakejer konserterna. Jag har inte någon längtan efter att få synas med kändisar som andra verka ha, det har säkert med att i min uppväxt spelade jag elithandboll och umgicks med folk dagligen som var kända och i mina år som webmaster för GAIS träffade jag ju fotbollskändisar och landslagsmän som en del av det jobbet.

Vid de två senaste gångerna som jag sett Lustans lakejer live har jag haft turen att både få snacka lite kort och ta foton på mig tillsammans med honom. En annan rolig grej är att min nuvarande flickvän tog en bild som Herr K verkligen ville ha och senare hade som profilbild på sin Facebookssida!

Foto:

Per-Inge Mattsson

Marjo Sievänen

En sommarbetraktelse 2014

Det är sommar och allt är så gott i livet som det bara kan vara! Solen skiner, man badar varje dag och det finns skummande bruna drycker att svalka sig med. Samtidigt är det en bedräglig tid. På något sätt känns den enbart som lånad. Visst man lever i nuet och älskar sommardagarna men snart förbyts detta mot en annan allvarligare känsla.

För snart är vardagen tillbaka. Jobbet, tidiga morgonar och man skall in i cirkeln och vandra igen. Då slår hopplösheten emot en som en käftsmäll, vanmakten hånflinar mot dig tungt och depressionen är oerhört nära när man bara snuddar vid tanken på att nu skall det knegas, tjötas med kollegor och gås på meningslösa morgonmöten till förbannelse i cirka ett jäkla år till innan de underbara lediga, lata lökdagarna återkommer!!

Men varför tänka i dom banorna just nu - mitt i sommaren, och dessutom med världens vackraste kvinna nere på Kreta! Detta är nu vår femte utlandsresa ihop och vi börjar få rutin på det hela. Ja dessutom har tre av dom varit till Rethymnon på Kreta - då med vissa avstickare på tre-sju dagar i olika väderstreck på ön. Packningen ser ungefär likadan ut. Jag har förutom kläder med mig, duk till bordet på balkongen, värmeljusstakar och strykjärn. Vi köper ungefär samma i 'pre-shopen' innan vi åker. I vår flygstol finns förbeställda varor som två trelitare med rosévin och en flaska Captain Morgan.

I år hade vi visserligen två nätter först i Rethymnon men sedan via hyrbil tog vi oss österut till Agios Nikolaos. Vi visste inte mycket av vad som väntade. Litteraturen beskriver mest vad som finns runt om och rätt dåligt själva stan. Bilresan kändes som en evighet trots att det egentligen bara tog 2,5 timmar att köra - och då hade det lätt gått fortare om vi haft en bil och inte en 'traktor' som man kunde promenera förbi i uppförsbackarna!

Vi hade bokat Victoria hotel via Booking.com och med viss erfarenhet och mycket tur kom vi ganska omgående rätt till hotellet (jag vet inte om GPS fungerar utan internet, som man här bara har via Wi-fi). Hotellet var inte så stort, men säkerligen renast på hela Kreta. Oerhört trevlig personal också. Otroligt service-minded! Jag är ju lite sjuk i skallen så på eftermiddagen innan middagsutgång skulle jag se på GAIS - men via min dator gick det dåligt. Fast via telefonen funkade det. Jag försökte flytta mig så nära en router jag kunde för att få bästa sändning men min dator ville inte. Då kom den kvinnliga chefens son upp med sin bärbara och sa att du kan kolla via min. Så han lämnade helt sonika den där och jag kunde se matchen anständigt!!

Vi lade naturligtvis märkte till direkt hur vackert där var! Första dagen var vi på Ammodi beach men nästan samtidigt som vi kom fram till stranden började det blåsa och det rejält. Sedan blåste det i två dygn. Det var nog också dessa två dygn vi behövde för att hitta rätt i Agios för efter det oj, så bra det var! Vi hittade ett par mysiga resturanger, vi badade på en liten pir med solstolar men med ett fantastiskt klart ljusblått vatten och vi hittade Alexandros bar. Den låg på taket mitt i stan med fin utsikt. Egentligen var det väl inget särskilt så med stället, men de spelade mycket 80- och 90-tals musik! Tyvärr inget med Lustans lakejer men jag var i mitt rätta element!!! Publiken som kom dit var i vår ålder ja, kanske lite yngre och dessutom en hel del homofiler - vilket också vittnar ställets förträfflighet!

I början tyckte vi nog att fem dygn kanske var två för många i Agios, men när vi skulle åka - så ville vi egentligen inte det. Men vi hade redan förbokat och betalt Hotel Poseidon i Rethymnon så vi beslöt oss trots allt att åka 'hem'!

Det är nu sjunde gången jag är i Rethymnon och det är tredje för Marjo, därför är det lite som att komma hem. Vi kan stället rätt bra och vi älskar resturangen Dome som har fruktansvärt god mat. Alla gäster får enormt goda vitlöksbröd gratis och deras pepparsås är verkligen inte att leka med. Vi varierar med kyckling och pepparbiff, men visst är resten av menyn också i världsklass. Dessutom är personalen oerhört proffsig. Bara att inte stå vid dörren och påtvinga folk sina åsikter om hur förträfflig just deras mat är som många andra 'restaurang-inkastare' gör är så skönt. Men trots vår rutin på resmålet skulle vi bli ordentligt överraskade. Mer om det senare..

Vi hade egentligen inte tänkt oss Kreta detta år, men olika omständligheter gjorde att det blev så ändå. Bland annat drog Marjos och exmakens husförsäljning ut på tiden och väldigt märkligt nog fick de rätt uselt betalt för en så vass kåk. Så bland annat ekonomin gjorde att det ändå blev Grekland, Marjo ville hit till Kreta om vi ändå skulle till Medelhavet igen. En bra sak var att min far, min bror och jag hade en 'hästkassa' med lite pengar i som delades upp lagom till resan skulle betalas och dessutom hade Marjo och jag ett presentkort (Fritidsresor) på 3000 kr - dessa två poster gjorde att resan blev väldigt billig för oss. Vi betalade i rena pengar för hotell, och flygstol bara 7000 kr var för tre veckor!! Gött e dé!!

Livet här nere är helt otroligt skönt. I år har vi frukost inbakat i rumspriset. Tidigare år har Marjo sprungit ner med handdukar för att boka upp bra solstolar och jag har tassat bort för att köpa bröd och ibland pålägg. Nu slipper jag min del, medans Marjo får fortsatt boka 'sunbeds'! Efter en frukost med havsutsikt så brukar vi sola och bada fram till lunch, det blir ungefär tre dopp. Lunch är lite speciellt. Man kan äta hur dyrt man vill egentligen för det är samma menyer som gäller då som sedan finns på kvällarna - med den skillnaden att de flesta äter omeletter, greksallad eller något lättare mitt på dan. I Grekland har dom en kebabliknande sak som heter pitagyro som man kan få med griskött eller kyckling. På ett ställe där vi ofta käkat genomåren kostar en sådan 2,5 euro, dvs 22-23 kr - en burk cola på det och du är under femtiolappen för din mat. Ändå blir du bra mätt! Ja, colaburken kostar 1,20 så det är bara att räkna!

Efter lunch har vi oftast en kortare tid (ca 1,5 timma) på stranden för att sedan vid 15-15:30 gå upp på rummet och svalka av oss lite. Sedan är det träning som gäller! Marjo springer nästan varje dag och jag försöker varannan. Men i den värmen som är rätt tuff mot sådana ansträngningar blir det inte längre än lite över tre km. Hemma låter inte det speciellt mycket men i gassande grekisk sol är det en prövning och man svettas rejält efter!

Nu får man sin belöning sedan med lite rosé, kanske någon öl och ibland lite grogg på balkongen. Innan dusch och sedan ut och käka. I Rethymnon finns egentligen tre huvudsakliga matsällen. Det är den oerhört vackra och pittoreska hamnen, där det kostar skjortan, det är den väldigt charmiga och romantiska 'gamla stan', men där kan kvaliteten på maten växla och så är det längs den långa strandpromenaden. Det är längs den som tex Dome ligger. De flesta ställena håller dock bra klass.

Jag brukar säga att Rethymnon ingen partystad är och det är sant - men inne vid den fantastiska hamnen ligger ett flertal ställen som först öppnar efter vi har gått och lagt oss, så jag vet faktiskt inte hur bra nattlivet är här - jaha, hur ung lät man nurå? Blää!

Här på Kreta finns fantastiska utflyktsmål som Elafonissi (den rosa stranden), Lake Kournas (en vacker insjö) och Samariaravinen (en vandringsled på ca 18 km). Alla dessa ställen har vi besökt vid tidigare resor, så vill någon ha tips så fråga bara!

Största nöjet är ju när man får besöka olika fina resturanger på kvällarna. I Grekland vimlar det av dom! I Rethymnon finns redan nämnda Dome - men nästan vägg i vägg, där är en liten pub emellan så ligger Restaurang Agrila. I dörren där står sedan flera år en vacker brud och i varje år har jag/vi bara vandrat förbi den restaurangen. Men min bror och hans fru käkade där förra sommaren när vi åkt hem och han rekommenderade den så ja, varför inte..

Och vilken överraskning vi skulle få! Idag skall vi äta hos Er sa jag till tjejen som visade Marjo och mig till ett bra bord. Efter ha visat oss menyerna sa hon till mig: - Alla de gånger du passerat utan att gå in här, nu skall vi visa dig hur fel du hade! Vi frågade om tips på menyn om vad de rekommenderade och till förrätt åt vi champinjoner i en gräddsås med peppar och paprika - Wow! Ibland det goaste man smakat! Vi valde sedan till huvudrätt en köttgryta med grillade grönsaker och till det kokt potatis och bakad potatis som var väldigt gott det också. Vi dricker alltid en halvliter husets röda som vi delar på. Det kostar oftast en fem-sex Euro (jämför med vinpriser hemma).

Men roligast med detta restaurangbesök var ändå att hon tidigare lagt märke till mig de här åren, då jag bara passerat - hon som ändå ser så många turister!

Annars har ju att man varit på samma ställe sina fördelar - man känner igen folket som jobbar, men det roligaste är att de känner igen oss. Och trots att man inte tänker slösa bort sina surt förvärvade stålar på deras place den kvällen så tar de sig tid och snackar och är trevliga. Det är riktigt kul!!

Ett lite roligt sätt har de här när det gäller notan - när man begär in den får man ett fat med melon, det kan vara olika sorter. Men till det får man Raki, ett inhemskt brännvin som smakar rätt illa men gör så gott! (Tydligen heter Ouzo, Raki i Turkiet och detta är inte samma sak).

Nej, nu är vi inne på sista veckan - som vanligt kom föräldrarna ner då, tyvärr inte brorsan och hans fru denna gången. Lite sällskap efter två veckor ensamma är väldigt trevligt, missförstå inte men plötsligt kan man inte bestämma exakt själv vad man vill - det blir en liten omställning. Oftast kommer vi dock väldigt bra överens!

Hur skall man då sammanfatta årets resa? Förra året var en 5+ på en femgradig skala, så är denna nog en mellan 4+ -och 5. Det beror på att vi haft så mycket att tänka på under resan, framför allt jag. Jag var ju rejält påverkad inledningsvis av dotterns flytt till Australien och mycket tankar och ångest tog energi, läs mer om det i föregående blogginlägg. Marjo i sin tur har tänkt mycket på sina nära å kära. Bland annat var vi nära att åka till Santorini på en 'ennattsutflykt' där hennes yngsta son var under en vecka, men det skulle kostat oss ca 2600 ihop för ett dygn + hotellkostnad så näää..

Jaja, nu är det inte många dagar kvar av Kretaresan 2014 - sen om lite över en vecka, ja då är man i den där jobbiga fasen som detta blogginlägg startade med.

Men nu - ner till stranden och njuta så länge det går denna gång!!

26/6 en mycket speciell dag - och föräldrafunderingar

Bakgrund: Att jag har de två bästa ungarna i världen är det för Er som träffat dom inte så svårt att förstå. Egentligen var det en 'barnlek' att fostra dom. De bråkade sällan och mognade väldigt tidigt.

Eftersom tiden gick så växte de upp till unga damer och Emma skaffade sig tidigt en pojkvän, som hon snart bodde med, samtidigt ungefär som Sofia flyttade hem till mig på heltid. Oskar som Emma är sambo med är en mycket bra kille som jag säkert ger för lite 'cred' till som man har en tendens att göra. De har nu köpt sig en lägenhet i nya Asplyckan som precis varit byggstart på medans Sofia har jobbat, sparat pengar och väntat på att få åka till Australien på ett års utbildning.

Nuläget: Redan för över ett år sedan var det klart att Sofia ville till en utbildning i Australien. Problemet var egentligen bara: När skulle hon komma in på skolan? Vilken termin startade den? Och när skulle hon åka? Precis när skolan börjar - eller ett tag innan? Direktflyg dit - eller se något land på vägen? Under senaste hösten blev det klart att det var aktuellt denna sommaren och planerna intensifierades. Men när skulle hon åka? Samtidigt blev det klart på mitt jobb när de olika semesterperioderna skulle vara. Marjo och jag skulle ha tidigt och vissa veckor.

Efter en dels funderande och diskuterande vart vi skulle åka, så med tanke på våran budget detta år ville Marjo åter till vår älskade favoritstad Rethymnon på Kreta, men vi varierar en vecka av tre på ett helt nytt ställe, Agios Nikolaus. Problemet var att vi var tvungen att boka vår resa för att få något av de hotellen vi ville ha och detta gjordes innan jul. Sen blev det ju heltokigt för på våren här när det närmade sig avfärd för oss men även för Sofia så blev det bäst för henne att åka 3/7 - dvs en vecka efter vi åkt till Kreta.

Därför var det en mycket speciell dag igår. Resdagen till Grekland! Jag hade ångest, svårt att sova och mycket funderingar. Väl under dagen sen var jag lite snäsig och lättirriterad på allt och detta gick kanske lite ut över Marjo, försökte låta bli. Det var inte över vår resa detta var - utan det faktum att vi skulle åka före Sofia, hon som sedan skall vara borta ett år. Och just att ja hon kommer vara borta länge! Emma var ju utflyttad sedan lång tid - men nu när jag väl kommer hem från Kreta så är Sofia inte där längre, utan hon är också utflyttad - det kommer bli konstigt. Hon har ju ändå bott hos mig på heltid sista åren!

Ja, det blev en del tårar igår, samtidigt som jag var överlycklig över att få resa till Kreta med underbara Marjo så kändes det tufft att lämna Sofia. Hela dagen så pendlade känslor, funderingar och faktiskt lite ångest - hur kunde det bli så fel att vi åkte före henne? Nu får ju jag inte vara på flygplatsen och vinka och krama om henne när hon åker!! FAN!

Men å andra sidan måste man som förälder släppa taget och jag har tre veckor framför mig på Kreta med världens bästa, snällaste och vackraste flickvän man kan ha - jag får helt enkelt skärpa till mig och bli en man!!!

26/6 en mycket speciell dag - och föräldrafunderingar

Bakgrund: Att jag har de två bästa ungarna i världen är det för Er som träffat dom inte så svårt att förstå. Egentligen var det en 'barnlek' att fostra dom. De bråkade sällan och mognade väldigt tidigt.

Eftersom tiden gick så växte de upp till unga damer och Emma skaffade sig tidigt en pojkvän, som hon snart bodde med, samtidigt ungefär som Sofia flyttade hem till mig på heltid. Oskar som Emma är sambo med är en mycket bra kille som jag säkert ger för lite 'cred' till som man har en tendens att göra. De har nu köpt sig en lägenhet i nya Asplyckan som precis varit byggstart på medans Sofia har jobbat, sparat pengar och väntat på att få åka till Australien på ett års utbildning.

Nuläget: Redan för ett över år sedan var det klart att Sofia ville till denna utbildning i Australien. Problemet var egentligen bara ett: När skulle hon komma in på skolan, vilken termin startade den och när skulle hon åka? Under senaste hösten blev det klart att det var aktuellt denna sommaren och planerna intensifierades. Men när skulle hon åka? Samtidigt blev det klart på mitt jobb när de olika semesterperioderna skulle vara. Marjo och jag skulle ha tidigt och vissa veckor.

Efter en dels funderande och diskuterande vart vi skulle åka, så med tanke på våran budget detta år ville Marjo åter till vår älskade stad Rethymnon på Kreta men vi varierar en vecka av tre på ett helt nytt ställe, Agios Nikolaus. Problemet var att vi var tvungen att boka vår resa för att få något av de hotellen vi ville ha och detta gjordes innan jul. Sen blev det ju heltokigt för på våren här när det närmade sig avfärd för oss men även för Sofia så blev det bäst för henne att åka 3/7 - dvs en vecka efter vi åkt till Kreta.

Därför var det en mycket speciell dag igår. Resdagen till Grekland! Jag hade ångest, svårt att sova och mycket funderingar. Väl under dagen sen var jag lite snäsig och lättirriterad på allt och detta gick kanske lite ut över Marjo, försökte låta bli. Det var inte över vår resa detta var - utan det faktum att vi skulle åka före Sofia, hon som sedan skall vara borta ett år. Och just att ja hon kommer vara borta länge! Emma var ju utflyttad sedan lång tid - men nu när jag väl kommer hem från Kreta så är Sofia inte där längre, utan hon är också utflyttad - det kommer bli konstigt. Hon har ju ändå bott hos mig på heltid sista åren!

Ja, det blev en del tårar igår, samtidigt som jag var överlycklig över att få resa till Kreta med underbara Marjo så kändes det tufft att lämna Sofia. Hela dagen så pendlade känslor, funderingar och faktiskt lite ångest - hur kunde det bli så fel att vi åkte före henne? Nu får ju jag inte vara på flygplatsen och vinka och krama om henne när hon åker!! FAN!

Men å andra sidan måste man som förälder släppa greppet och jag har tre veckor framför mig på Kreta med världens bästa, snällaste och vackraste flickvän man kan ha - jag få skärpa till mig och bli en man!!!

Per-Ola Ljung - en klockren lösning.

Igår kablades det ut att Per-Ola Ljung hoppar av Örebro SK omedelbart på grund av familjesjäl och detta trots att han bara för några månader sedan förlängde sitt kontrakt med ÖSK med några år.

Idag är han klar som tränare för GAIS! Ok, med familjen boendes i Helsingborg så är det väl ungefär halva vägen eller mindre att åka för Ljung men det känns ändå lite tveksamt att åberopa familjesjäl om det nu var han som gjorde det - eller var det enbart ÖSK?

Fotbollsmässigt däremot är det en högvinst för GAIS! Detta skall bli riktigt kul. Jag kommer ihåg när Peo kom till Örebro från Helsingborg med energi och frenesi och alla i det laget höjde sig enormt och spelade ut GAIS på Gamla Ullevi men vinstmålet kom först på övertid. En vansinnigt trist förlust för GAIS - men jag minns hur mycket Ljungs inträde i ÖSK betydde för laget. Nu hoppas vi på samma boost i GAIS.

Man undrar ju lite hur mycket GAIS fd tränare Alexander Axén finns med i detta. Är det han som tipsat GAIS att Ljung behövde komma närmare sin familj? Mycket troligt skulle jag påstå, utan att veta.



En sak är i alla fall säker - och det är att detta var en tränare värt att vänta på och jäkligt bra att han är klar redan nu för Ljung tar över direkt som tränare efter GAIS-Öster imorgon! Detta innebär att Peo kommer att få sitta timmar vid datorn för att kolla igenom GAIS tidigare matcher, detta innebär också att ALLA spelarna måste börja jobba. Man kan inte längre vara säker på en plats i laget. Man är heller inte en spelare som bara kommit till bänken hittills utan nu får alla chansen att slå sig in i laget igen. Förhoppningsvis innebär det att lusten att springa, att 'kämpa in i döden' och göra allt vi supportrar begär i arbetsinsats av spelarna äntligen kommer!!

Många av fansen ropade efter en comeback av nämnde Axén. Själv ville jag se Benjamin Westman, en mycket kompetent tränare inom GAIS som dessutom skulle varit en billig lösning. Har vi verkligen råd med Peo Ljung? Jag hoppas verkligen det för nu finns det en framtid för GAIS - och chanserna att hänga kvar ökar med tusen procent!!?

Foto: Två av bilderna från Örebros hemsida fotograf Julia Persson och den på Alexander Axén från GAIS.se, trolig fotograf av den är Claes Hillén

GAIS 2014 - läget är nästan lika illa - igen!

Det var ett tag sedan jag skrev om GAIS. Det senaste inlägget här om Grönsvart skrevs den 30/11 2012. (läs gärna det längre ner på bloggen) Efter det dagboksinlägget om klubben i mitt hjärta så blev jag idiotförklarad, kölhalad och någon antydde att jag måste fått något hjärnslag av den större modellen. Värst var folk från siten gais.nu och framför allt en tjej där.

Jo, jag påstod då att GAIS var så nära konkurs man kunde komma! Och nu cirka 1,5 år senare så vet vi svaret. Jag var inte speciellt fel ute och dåtidens styrelse med Christer Wallin och sportchef Mats Persson var nära sänka klubben för alltid. Hade det inte varit för två man så hade man lyckats. Det fantastisk och makalösa kontrakt man givit Wanderson do Carmo var så tillspetsat att man undrar om hur de två ovan nämnda egentligen tänkte. Hur en klubb med vårt publiksnitt skall kunna betala ut de pengarna. Wanderson den största spelaren i vår historia efterskänkte skulden på ett par miljoner och sade ungefär att han absolut inte vill se GAIS gå i konken. Mycket stort gjort av en stor spelare!

Den andre personen som har räddat GAIS är vår ordförande Tomas Andersson som av köpet av Gaisgården via sitt företag hittills kanske lagt ut 12 miljoner på klubben? Pengar som gör att vi fortfarande kan spela i superettan - utan dom hade vi aldrig fått förnyad elitlicens! Jag som supporter tackar av hela mitt hjärta - förutan GAIS hade livet varit bra torftigt!!

Men vad händer nu förtiden i klubben? Herr Wallin gav ju Thomas Askebrant rollen som tränare. Askebrant verkar vara en oerhört sympatisk man men kan han träna ett lag i fotboll? Förra året började man bra, efter halva säsongen låg vi ändå på gränsen till en Allsvensk plats - men vad hände sen? Var det samma som med Elfsborg när Jörgen Lennartsson tillträdde där - Gulingarna tog visserligen SM-guld en säsong, men spelet hade redan efter halva den säsongen börjat rasa ihop och Lennartsson fick sedan gå. Med nya tränare, inte speciellt meriterade har IFE ett modernare spel än någonsin.

I vintras lurade vi oss själva. Vi trodde vi hade en trupp för Allsvenskan. Vi trodde den nye fyskillen med meriter från handbollen och Sävehof skulle få ordning på orken. Men skall sanningen fram så orkar inte GAIS mer än kanske en halvlek. De är fruktansvärt dåligt konditionstränade. Dessutom truppen vi trodde på - hur tänkte vi? De två anfallare som skulle skjuta oss upp var ju skadade och är det fortfarande och på mittfältets mitt där har vi killar med cementfötter som saknar både speed och teknik.

Men än värre är att det saknas ett spel - det finns ingen grund alls. I Svenska cupen mot bra motstånd då man kunde på inspiration och spelvändningar göra bra resultat gav oss en tro men det var ett korthus man byggt upp. När väl serien började, och motståndarna istället låg lågt och satsade på spelvändningar mot oss, då fanns inget att falla tillbaka på. Killarna visste inte vad man skulle göra och något lagspel eller gemensamt tänk fanns inte alls. För att sedan i andra halvlek falla ihop även defensivt när man inte orkar längre. Lagdelarna är utdragna till max - så cementfötterna i mitten är på väg framåt när bollar tappas och motståndarna vänder och är på väg hem när de borde vara på väg in i straffområdet och något inlägg, någon gång skulle hamna där. Andreas Drugge har varit under all kritik och nye Bobby Warshaw ett direkt felköp. Markus Översjö har inte tempot som krävs och framför allt inte i anfallet där Askebrant försökte med honom. I matchen innan spelades en vänsterback där?? Hur tänkte man? Istället borde man låtit de två lovande ungdomarna Fredrik Jonsson och Shkelqim Krasniqi få speltid och erfarenhet i väntan på att Joel Johansson och Gabriel Altemark Vanneryr äntligen skall bli hela. De båda borde knappt spela något alls innan uppehållet, utan då träna så hårt man kan för att vara väldigt i topp när det sedan börjar igen. Kan man dessutom matcha Malkolm Moensa som vänsterback, ja då kan vi plötsligt få en vänsterkant precis som Elfsborg har med vindsnabbe Niklas Hult kommande bakifrån.

Trots en urusel ekonomi var man tvungen att sparka den trevlige Askebrant - allt annat hade varit självmord. Troligen har ordförande Andersson tagit på sig en ny utgift för GAIS, men vad vet jag. Den nye tränaren kan eller bör inte vara för dyr. När man sparkade den sköne liraren Alexander Axén så försökte man hitta någon ibland ett gäng etablerade tränare men även då kostade de mycket mer än vad GAIS kan betala. Axén som visste hur han skulle lösa GAIS kris i spelet då sa till ledningen i klubben: - Vi behöver en anfallare. Jag vet en som vill komma som inte kostar för mycket. Svaret blev då: - Nej du får ingen anfallare, du får Roland Nilsson som överrock(!) - men morsning, GAIS styrelse/ledning tar inte bara smarta beslut!!!

Nu är det ekonomiska än värre så således borde en billig och bra lösning vara att ge Benjamin Westman ett långt kontrakt med Kjell Petersson som uppbackare. Varför man inte redan gjort det är en bra fråga. Vill inte Westman? Förra gången han var en nödlösning så ville han men fick inte det långa kontrakt han ville ha. Om Westman skulle in borde det skett fortare än fortast för att ge bort en massa tid med en tränare som inte är permanent skapar bara kaos i en grupp. Inte nog med att vi nästan ligger sist vi kastar bort tid i onödan också!

En lyckad säsong framöver nu måste vara att man hänger kvar - att Öis inte går upp en serie och att IFK tappar allt mer på den Allsvenska toppen. Vi i GAIS skall glömma Allsvenskan - dit skall man gå när man har trupp, kansli och ekonomi i balans - så är inte fallet just nu. Jodå, Erik Bergkvist gör ett bra jobb, kanske ännu inte på samma nivå som sin föregångare Johan Gunnebo men ´Frallan´ har varit pappaledig så då saknas det folk verkar det som.

Vad krävs för att GAIS skall klara sig? En ny tränare fort som ögat. En fruktansvärt tung träning från och med det snaraste så killarna orkar hela matcherna. Dessutom det viktigaste - vi måste på något sätt få Tomas Andersson att tycka detta är kul! Hur 17 skall ekonomin klara sig utan denne man? Han betyder så mycket för klubben så jag är inte säker att folk förstår. För gaisare där ute, det är inte Allsvenskt avancemang som är viktigast - det är överlevnad!!

Foto: De flesta av fotografierna är tagna från mitt arkiv av bilder sedan min tid hos GAIS.se. Den siten har genom åren haft ett flertal duktiga fotografer (där även jag själv tagit en liten del bilder de har)vem av dom som tagit vilken av dessa minns jag inte idag.