Colting tycker fotbollspelare kan träna mer

Jag har plockat fram en intervju jag gjorde för några år sedan med Jonas Colting.

I samband med GAIS match mot Halmstad i söndags lyste lagets oträning igenom och jag skrev ett inlägg på siten GAIS.nu
Alla får tycka olika - men märkligt nog var det få som höll med mej. Är det så att man är så intutat med hur fotboll har tränats genom åren att nya intryck är svåra att ta in? Här nedan kan du läsa intervjun med Colting. När den gjordes fick den inte publiseras på GAIS hemsida för dåvarande tränarparet Magnus Pehrsson och Matti Demegård, året var 2008. Lite synd för den hade skapat en rejäl debatt!

Intervjun med Colting följer nu;
Innan årets säsong började ställde jag en del frågor till Magnus Pehrsson angående frekvensen träningar i veckan laget hade. Svensk fotboll har världens längsta försäsong, men orkar inte spela i samma tempo som på kontinenten. Det täta matchandet i årets Allsvenska ställde till det fysiskt för flera lag. Man orkade inte prestera på topp varje match. Resonemanget gick samma under EM. Skulle man ställa över spelare för att de skulle vara utvilade nästa match igen?

Är fotboll en idrott som går att utveckla mer? Dessa tankar har funnits ett tag och när jag hörde att triatleten Jonas Colting pratade om fotbollens attityder till träning så slog jag till och kontaktade honom. Jag vill säga att detta inte är för att hänga ut någon, eller få någon att känna sej generad. Det är heller inget som är specifikt för GAIS, utan mer allmänt. Utan ett inlägg i en debatt som finns vad fotbollen kan göra för att utvecklas.

Hej Jonas!
Jag vet att du haft lite tankar om fotbollspelarnas träning. Berätta lite spontant om vad du känner för detta?
- Jag är fullständigt övertygad om att jag har rätt i att dagens svenska lag tränar alldeles för lite, alldeles för sällan, springer alldeles för dåligt, orkar för lite och är för oproffesionella i sin inställning. Ett lag med spelare som orkar att springa i 90 minuter men i så många situationer i så många matcher ser jag spelare som går och småjoggar istället för att springa i stort sätt hela tiden.

Många fotbollsspelare skadar sej ofta i baksidan av låret och numera rätt ofta i mag/ljumsktrakten vad kan detta bero på?
- En överlägsen kondition betyder just att man orkar mer och återhämtar sig fortare mellan varje rusch och situation och mellan varje match och på så sätt kan utnyttja sin teknik bättre och samtidigt exploatera motståndarens undermåliga fysik. Och att man skadar sig mindre och i annat fall läker snabbare. Man tränar fel helt enkelt.

Du har vid någon föreläsning sagt att fotbollspelare tränar för få timmar. Att när ett lag tränar ”hårt” så kör de kanske ibland ett tvåtimmars pass på morgonen och ett på kvällen, men bara då och då, berätta hur det skulle kunna se ut?
- Det finns inget som säger att man inte kan träna två timmar kondition följt av två timmar teknik/boll/spel följt av 30 minuter styrka/funktion följt av massage/isbad/stretch. Varje dag. Antingen i ett svep eller uppdelat på flera tillfällen. Två eller tre pass om dan alltså. Men sådan är inte kulturen i lagidrotter där man i princip anser att gränsen för mänsklig prestationsförmåga går vid 2x45 minuter gå-lunka-löp. Sedan måste man vila! Och hur man än betraktar fotboll så är det 90 minuters spel som inte kan betraktas på något annat sätt än kondition.

Oj! Nu kommer man upp i rätt många träningstimmar i veckan och det tror jag inte nått lag i Sverige är i närheten av?
- Varför tränar inte allsvenska lag 30 timmar i veckan? 40 timmar? Med halva tiden kondition och halva tiden teknik så borde det ju vara genomförbart? Vi är många individuella idrottsmän som regelbundet kör 30-40 timmars veckor. Det är ju inte så att fotbollsspelare som tränar på heltid inte har tiden.

Men skall man träna all träning kollektivt? Borde man inte köra mer egen träning, specialanpassad?
- Jag ska utveckla detta vidare för det handlar i grund och botten om inställning, drivkraft och ambition; något som ofta saknas på individnivå i lagidrotter och som alltid måste initieras "uppifrån", från ledning och från tränare. Hur många fotbollsspelare tränar själva när laget inte tränar? Hur många kan tänka sig att träna en fredagskväll, en lördagsmorgon, en julafton, i mörker, i regn, ensamma? Bara för att bli bättre och duktigare på det man gör? Precis som varenda individuell idrottare med lite självaktning gör! Men så stark är väl helt enkelt inte drivkraften hos lagidrottare? Jag skulle vilja utveckla det ytterliggare och säga att man kan tycka vad man vill om löpning och annat som inte är direkt fotbollsspel (som i argumentet; "jag vill spela fotboll, inte vara en terränglöpare”) men om man är en seriös och hängiven idrottsman så tränar man ändå det som kanske är tråkigt och jobbigt om det gör en bättre och starkare i ens idrott.

Men fotboll är inte bara fysik, utan en hel del taktik också. Man ser olika uppställningar med siffror som kräver olika mycket slit på plan i de olika positionerna?
– Det spelar ingen roll om man spelar 4-4-2 eller 4-3-3 eller 7-2-1 eller vad som helst; om spelare inte orkar springa fort eller länge nog så vad spelar det för roll? Och, att man är så krystat insnöad på att hitta problemets lösningar i allt annat än det uppenbara; nämligen att man tränar för dåligt, man tränar fel och man lever sin idrott med för lite drivkraft i botten. Man kan skylla vad man vill på lagsammansättning och spelsystem och allt annat men om man bara hade förmågan att spela fortare, med högre tempo, med mera intensitet istället för det plågsamt långsamma sömngångaraktiga spel som ofta är fallet, så skulle man vara överlägsna motståndaren i den aspekten. Och vad spelar det för roll om man har rätt system om man ändå promenerar runt med bollen? Min övertygelse är att ett system bli bra om man bara gör det i ett tillräckligt högt tempo…

Vad kan klubbledningen göra?
– Om jag ledde ett lag och hade spelare som ”cashade” ut en mycket stabil månadslön samt bonusar så hade jag velat att de antingen tränade eller jobbade med aktiv återhämtning. Hela tiden. Antingen så tränar man eller så tänker man på nästa träningspass och återhämtar sig från det förra. Vem ansvarar för helheten i träningen? Den röda tråden? Kontinuiteten? Vad har man för rutiner för återhämtning? Vad har man för rutiner för mat efter träning och match? Hur lägger man upp individbaserad träning för maximal utveckling? Vem har ögonen öppna mot omvärlden för att plocka upp idéer och impulser från andra idrotter och annan kompetens? Hur gör man tester för att objektivt mäta förbättringar och status på olika parametrar? Vem utvärderar dessa och vad leder resultaten till?

Varför tror du det tränas så lite kontra Er inom individuella idrotter?
- Jag tror helt enkelt att traditionens makt är för stor och bekvämligheten är för hög. Med tillräcklig motivation och ambition och jävlaranamma, samt vilja att lyckas och framförallt utvecklas, så är man i princip beredd på vilka uppoffringar som helst för att få träna och att få träna så bra och mycket som det bara går. Så varför är inte viljan större hos fotbollsspelare? Varför är inte ambitionen högre? Och återigen varför initieras i alla fall inte detta från central nivå?

Fotnot;
Jonas Colting fick epitetet Sveriges tuffaste idrottsman för några år sedan och blev årets triatlet 2006. Två VM-medaljer (silver, brons), EM-silver, Ultraman World Champion, flerfaldig svensk mästare; En Svensk Klassiker nonstop på 25.17 inklusive transporter.